”Äldreomsorgslag riskerar urvattnas innan den är klar”

Debatten om utkastet till ny äldreomsorgslag har hettat till i samband med att statens budgetförhandlingar dragit i gång. Omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson (Sdp) meddelade i juli om att hon, till skillnad från beredningsgruppens förslag, stöder en paragraf om ett minimi­antal av personal i dygnetruntvården, så att bristfällig vård kan sanktioneras.

Hon anser att de rekommendationer om personalmängd som nu existerar inte har haft önskvärd effekt. Finansminister Jutta Urpilainen (Sdp) kontrade på måndagen med att det inte fattats några beslut om huruvida omsorgsministern kan få det anslag hon önskar.

Behoven olika

Debatten handlar dels om vad åtgärderna i den nya äldreomsorgslagen får kosta för staten och kommunerna, dels om vad som definierar en god omsorg om de äldre. Enligt Kommunförbundets vice verkställande direktör Tuula Haatainen är det största problemet med fastställandet av ett minimiantal vårdare i dygnetruntvården i lagen att det inte finns några klara utredningar om vilka följder det kunde få.

– Vårdbehovet inom äldreboenden ser väldigt olika ut, och det finns också stora kommunala skillnader. Fastställer man ett minimikrav i lagen finns risken att ingen försöker nå upp till bättre vårdarantal, fast behov skulle finnas. I andra kommuner kan behovet av personal vara lägre än minimikravet.

Hundra miljoner

För tillfället är minimirekommendationen i Finland 0,5 vårdare per klient på ett äldreboende.

– Vi är på god väg med att uppfylla rekommendationen i alla kommuner och vissa kommuner har redan 0,6 vårdare per klient som standard, säger Haatainen.

Ställer man personaldimensioneringen väldigt högt kan det orsaka både finansiella och resursmässiga problem för kommunerna, anser hon.

– En grov uppskattning är att om rekommendationen på 0,5 vårdare skulle höjas till 0,6 så kunde de landsomfattande kostnaderna röra sig kring 100 miljoner.

Kan inte godkänna

I resolutionen från årets partidag kräver SFP att det i äldreomsorgslagen stiftas om ett minimiantal av personal, anpassat till antalet klienter, det faktiska vårdbehovet och de utrymmen som står till disposition. Gunvor Brettschneider (SFP), medlem i socialnämnden i Helsingfors (SFP) och i olika äldreomsorgsorganisationer, anser att äldreomsorgslagen inte kan godkännas utan att personaldimensioneringen fastställs.

– Förslaget om ett minimiantal har redan tidigare varit inskrivet i lagförslaget så varför beredningen av det skulle behöva mera tid förstår jag inte.

Kommuner kommer undan

Personaldimensioneringen borde enligt henne inte enbart omfatta dygnetruntvård- och långtidsvård utan också hemvården.

– Minimikravet är en förutsättning för att garantera god vård för alla äldre, och också för att förebygga utbrändhet hos den personal som arbetar inom vården. Det är också underligt att Social- och hälsovårdsministeriets rekommendationer gäller när man upphandlar privata tjänster, medan kommunerna själva inte är bundna till att följa dem i sin verksamhet.

Problemen kvarstår

Hon anser det vara en dålig ursäkt att kommuner bara skulle stirra sig blinda på det minimiantal som skrivs in i lagen, eller att det inte finns tillräckligt med personal.

– Det här är i så fall grundläggande problem som vi måste göra något åt. Det har diskuterats att personaldimensioneringen kunde fastställas genom en författning i ett senare skede, men vi kan inte bara hålla på och skjuta upp problemen. Vår första äldreomsorgslag riskerar att urvattnas innan den ens är klar.