Foto: Colourbox

Äldre väljer allt oftare skilsmässa

Då barnen är utflugna ur hemmet är det allt flera äldre finländare som väljer att sätta punkt för äktenskapet. I synnerhet bland kvinnor över sextio har skilsmässorna ökat markant.

Skilsmässor  är en allt mer förekommande trend bland pensionärer. Under de senaste åtta åren har antalet skilsmässoansökningar bland kvinnor över sextiofem år ökat med mer än en tredjedel. Och kurvan är på väg uppåt. Det säger Reettakaisa Leskinen, sociologistuderande från Jyväskylä, som i sin pro gradu-avhandling Ikääntyvien avioerokokemukset har analyserat skilsmässoerfarenheter hos ett trettiotal frånskilda män och kvinnor äldre än femtio år. Enligt henne kan ökningen bero på en kombination av längre livslängd och ökat mod att fatta det svåra beslutet.

– I dag är man mera självständig och även kvinnorna har de ekonomiska möjligheter som krävs för att skilja sig, vilket man inte hade tidigare. Oftast verkar det vara praktiska saker som håller ihop ett äktenskap, som barn eller bostadslån. Vid pensionen kanske man frågar sig om man vill tillbringa resten av livet i ett otillfredsställande förhållande, säger Leskinen.

I tomrum syns förhållandet
Resonemanget bekräftas av Heli Vaaranen, forskare i parförhållanden och ansvarig för familjecentret vid Väes­töliitto. Många äktenskap kretsar kring barn och arbete och det tomma boet är den främsta orsaken till att det knakar i förhållandets fogar på äldre dagar.

– Då vi inte mera är aktiva i arbetslivet uppstår ett tomrum som skärper synen på det egna förhållandet. Äldre par kan titta på varandra och undra om de känner varandra egentligen. Ofta är det också frågor kring hälsa som präglar tankegången hos äldre som väljer att gå skilda vägar.

– Man frågar sig om man verkligen vill bli den som sköter om den andra när denne blir sämre. Kanske ser man på sina vänner där en del är i förhållanden där den ena är vid sämre hälsa och undrar om det egna förhållandet är tillräckligt starkt för att klara av partnerns sjukdom, säger Vaaranen.

Någon som har erfarenhet av skilsmässa på både yngre och äldre dagar är Agneta. Hon är sjuttioåtta år och gifte sig för första gången för nästan sextio år sedan. Det äktenskapet varade i tjugo år och sitt senare äktenskap avslutade hon för tio år sedan. Andra gången var det makens alkoholmissbruk som var droppen som fick bägaren att rinna över.

– Min första skilsmässa var utdragen, men den andra handlade om ett klart beslut. ”Inte en vinter till”, tänkte jag och så var det slut. Jag tror att orsaken till att äldre par skiljer sig är att de helt enkelt inte står ut med varandra längre.

Skuldkänslor vanliga
Att gå igenom en skilsmässa och anpassa sig till ett nytt liv är en svår process, oberoende av ålder. Trots omständigheterna upplevde Agneta att omgivningen inte förstod hennes beslut och att fortsätta det aktiva sociala livet blev en utmaning.

– Många i min umgängeskrets bestod av par och jag blev utanför. Men det är ju också svårt att skilja på and­ras egentliga reaktioner och egen inbillning. Jag kände skam för att jag hade misslyckats.

Enligt Heli Vaaranen är skam, skuldkänslor och utanförskap vanliga inslag i en skilsmässoprocess, även då den inträffar senare i livet.

– Det är många svåra känslor som kommer emot. Skuldkänslor är nästan alltid inblandade och man kanske ångrar att man slösat bort sitt liv och inte tagit tag i saken tidigare. För den som delat nästan hela livet med någon kan det vara svårt att förstå hur man klarar sig ensam. Barnen är vuxna och har egna familjer att ta hand om och man vill ogärna engagera dem i sitt känslomässiga liv.

Men en skilsmässa kan också föra med sig något gott. För den som levt i krävande eller olyckliga äktenskap blir avslutningen en befrielse. Det som underlättar beslutet på äldre dagar är att det inte längre finns småbarn i familjen att ta i beaktande. De vuxna barnen brukar kunna hantera situationen bättre, trots att de också längtar efter en familj som håller ihop och ett föräldrahem att besöka, inte flera, säger Heli Vaaranen.

– Om föräldrarnas förhållande har varit mycket fientligt kan de vuxna barnen tycka att det känns tryggt att föräldrarna nu hålls ifrån varand­ra. Detsamma gäller om det funnits missbruk i familjen. Då känns det ofta bättre att de andra skyddas från missbruket.