Lärare saknar kunskap i miljöfrågor

Det finns ett glapp mellan den politiska retoriken kring utbildning i hållbar utveckling och verkligheten. Det konstaterar forskaren Maria Hofman som har undersökt hur hållbar utbildning är integrerad i ­lärarutbildningarna i Finland.

– De flesta lärarutbildare verkar tycka att det visserligen är viktigt med hållbar utveckling men att det inte har någonting att göra med deras undervisning.

Enligt Hofman ligger problemet i att hållbar utveckling ofta förknippas med endast miljöfrågor som bara berör biologi- och geografilärarna.

– Hållbar utveckling handlar om att se sig själv som en del i ett stort system. Ett system som ska fungera även för kommande generationer och som du påverkar genom val du gör.

Riksdagsledamoten Christina Gestrin (SFP) ställde nyligen ett spörsmål till regeringen i den här frågan. Hon undrade vad regeringen gör för att förbereda blivande lärare för att undervisa och dela med sig av kunskap om hållbar utveckling till elever och studerande på alla skolnivåer.

I sitt svar betonar undervisningsminister Jukka Gustafsson (SDP) att lärarutbildarna spelar en nyckelroll för att etablera hållbar utveckling som en del av lärarutbildningen. I likhet med många både internationella och nationella strategier för hållbar utveckling konstaterar också minister Gustafsson att det är meningen att hållbar utveckling ska tas upp ur många olika synvinklar i olika ämnen.

– Det bränns mycket resurser på att göra upp fina idéer och strategier men sedan händer ingenting i verkligheten. Det är politisk retorik rakt igenom, säger Hofman.

Pengarna utifrån
I lärarutbildningen vid Åbo Akademi är det möjligt att läsa frivilliga kurser i miljöpedagogik och hållbar utveckling. De här kurserna vill fakulteten inte finansiera utan de måste ordnas med hjälp av utomstående finansiering. I praktiken betyder det här att kurserna hänger på hur Irmeli Palmberg, docent i miljöpedagogik och ämnesansvarig för biologins och geografins didaktik samt miljöpedagogik, lyckas skrapa ihop pengarna.

– Fakulteten tar inget ekonomiskt ansvar. Det signalerar att ledningen inte tycker att det är viktigt, säger Palmberg.

Överhuvudet på pedagogiska fakulteten, prefekt Michael Uljens, utmanar i sin tur upplägget med att över huvud taget ordna skilda kurser i miljöpedagogik och hållbar utveckling.

Uljens tror att lärarutbildningen i ett längre perspektiv kommer att frångå dessa för att i stället integrera dem i den övriga undervisningen.

– Jag tror att vi på sikt går i en sådan riktning. Det här är lite som då datorerna kom, i början behövdes det massor av specialkurser men småningom integrerades datoranvändningen och blev en naturlig del av undervisningen.

Att pedagogiska fakulteten inte beviljar några pengar ur den egna kistan till inriktningen i miljöpedagogik och hållbar utveckling framhåller han som en signal för just denna strategi.

Maria Hofman säger i rapporten att eftersom dagens finländska klasslärarstuderande bereds ringa eller inga kunskaper i hållbar utveckling och dess olika dimensioner kommer de knappast att kunna undervisa och utbilda i hållbar utveckling i sina kommande yrkesliv.

Johanna af Hällström studerar till klasslärare på pedagogiska fakulteten i Vasa för tredje året. Hon vill inte hålla med Hofman om att det är riktigt så illa ställt. Enligt af Hällström tas hållbar utveckling upp till en del även i den obligatoriska delen av utbildningen på pedagogiska fakulteten.

– På vilket sätt man sedan lär ut hållbar utveckling är en annan sak som tas upp i de frivilliga kurserna.
af Hällström går som bäst en sådan kurs.

– Hållbar utveckling innebär att du tar hand om dig själv och din närmiljö på ett sätt som också tryggar systemet för framtida generationer. Det handlar mera om ett levnadssätt och att se sig i ett större sammanhang i stället för att bara fundera över hur återvinningen fungerar.

Enligt rapporten har de flesta av lärarutbildarna inte fått någon fortbildning eller kompetensutveckling inom undervisning i hållbar utveckling.

– Hållbar utveckling borde finnas som ett tvärvetenskapligt tema under pedagogiken för att undvika att det bara koncentreras till biologin eller geografin och det dessutom utan extra resurser. Då skulle frågan hur man undervisar i hållbar utveckling vara i fokus, men i dagens läge finns tvärvetenskapliga temaområden om hållbar utveckling bara i de valbara kurserna i miljöpedagogik, säger Irmeli Palmberg.

Svårt begrepp
Rapporten utgår från tre dimensioner av hållbar utveckling.

Den ekologiska, ekonomiska dimensionen och den sociala dimension som syftar på människans sociala omgivning och hur den kan byggas upp på ett hållbart sätt.

Michael Uljens poängterar att många lärarutbildare kan involvera aspekter av hållbar utveckling i sin undervisning utan att det för den skull är sagt att den aspekten identifieras som just hållbar utveckling. Han talar själv om demokratifostran, mångkulturalitet och en kulturell hållbarhet som exempel på aspekter av hållbar utveckling.

– Ibland kan det vara så att som man frågar får man svar. Även om vi alltid kan bli bättre tror jag att våra lärare bakar in aspekter av hållbar utveckling i sin undervisning även om de kanske inte har lyft fram det i den här enkäten.

Maria Hofman efterlyser en helhetssyn på hållbar utveckling som inte bara koncentrerar sig på en bit av kakan.

– Egentligen tror jag att en orsak till att hållbar utveckling inte integreras mer i undervisningen är för att det är lite oklart vad det hela ska gå ut på.