Snokböter extremt sällsynta

– Det är mycket ovanligt att någon faktiskt döms till att betala ersättning för att ha dödat en snok. Jag känner bara till en enda sådan incident, säger miljörådet Petri Ahlroth vid Miljöministeriet.

Tidigare i somras rapporterade Yle att en person som slagit ihjäl en snok på en hästgård i Åbotrakten fick böta 252 euro.

Fallet är det allra första i sitt slag, trots att snoken, tillsammans med andra fridlysta arter, har getts ett lagstadgat värde som skydd mot godtyckligt dödande.

– Alldeles säkert dödas många snokar i Finland varje sommar, men det är inte som om man självmant skulle gå till polisen och erkänna det. Nu hade gärningsmannen tydligen skrävlat öppet om vad han gjort, vilket resulterade i en polisanmälan, säger Matti Nieminen, kommunikationsdirektör vid Finlands naturskyddsförbund.

Enligt Nieminen visar den obefintliga statistiken över betalda ersättningar att effekten av ersättningssummorna för fridlysta arter inte varit särskilt stor.

– Men det kan hända att sommarens enskilda fall kan fungera som prejudikat, säger Nieminen.

Huggorm eller snok?

Nieminen tror också att finländarna blivit bättre på att skilja snoken från huggormen, som tills vidare inte är fridlyst. I stundens hetta kan identifieringen ändå vara en övermäktig utmaning. En Helsingforsbo som föredrar att hålla sig anonym berättar att han av misstag slog ihjäl en snok på sin sommarstuga i Ekenäs för några veckor sedan.

– Jag såg en orm som låg hoprullad bakom en sten alldeles intill huset där vår lilla hund brukar springa omkring. Jag hade hört att en huggorm setts på tomten nyligen, så jag greppade en spade, säger han.

Snoken känns lättast igen på sina två gula fläckar, på båda sidor om huvudet. Men det finns också helsvarta individer.

– Den här ormen var alldeles mörk. Först när den var död såg jag att den inte hade något sicksackmönster som huggormen har. Det grämde lite, jag visste att man inte ska döda snokar, säger han.

Biologen Anita Rosengren anser att man inte bör döda några ormar över huvud taget.

– Det finns ingen rimlig anledning att döda en snok. Bara verkligt enfaldiga människor gör sådant. Både snokar och huggormar är väldigt nyttiga om man vill bli av med sorkarna i sin trädgård, säger hon.

Rosengren efterlyser en attitydförändring när det gäller huggormen.

– Folk är antagligen så bibliska av sig att de tror att alla ormar är farliga. Klart att man inte ska ha huggormar i närheten av barnens lekplatser, men om man ser en kan man föra bort den i stället för att döda den, till exempel genom att sopa in den i en hink och bära den tillräckligt långt bort.

Enligt Matti Nieminen skulle det vara logiskt att fridlysa huggormen också. I övriga Europa är arten för det mesta skyddad.

– Det skulle sannolikt leda till betydligt fler fall för polisen. Avskyn för huggormen är så djupt rotad, säger Nieminen.

Prislista på fridlysta arter

Om Nieminens tanke blir verklighet skulle huggormen komma in på en lista som redan omfattar hundratals inhemska djur- och växtarter, som värderats enligt sin sällsynthet. Med stöd av naturskyddslagen från 1996 kostar det till exempel 101 euro att ta livet av en igelkott och 34 euro att göra processen kort med en talgoxe.

Stora rovdjur ger betydligt saftigare böter. Om man dödar en järv kan man få punga ut med hela 16 500 euro till staten. Värdena reflekterar hur omfattande skyddsåtgärder staten har vidtagit för respektive art.

– Det här systemet är unikt för Finland. En verklig innovation som andra länder funderar på att ta efter, säger Tapani Veistola, sakkunnig på Finlands naturskyddsförbund.

Läs mera i dagens Hbl.