Tyska aktivister demonstrerar utanför parlamentet i Berlin. Foto: Lehtikuva/ AFP Photo/ Adam Berry

Tål européerna mera integration?

Räddningsfonder, finanspakt, konkurrenskraftspakt, sexpack - ingenting tycks räcka. Eurokrisen bara fortsätter. Det behövs mer integration om euron ska överleva. Frågan är om européerna vill det.

I tumultet under och efter förra veckans EU-toppmöte hamnade de långsiktiga visionerna i skymundan. Men utöver de snabba åtgärderna som gemensam banktillsyn, direkt bankstöd och stödköp av statspapper gav EU-ledarna sin ordförande Herman van Rompuy i uppdrag att jobba vidare med en långsiktig vägkarta för ett stabilt euroområde. Den är en karta till djupare integration där EU får allt mer makt på medlemsländernas bekostnad.
– EMU måste förstärkas för att trygga ett ekonomiskt och socialt välmående Europa, säger van Rompuy.
Visionens fyra hörnstenar finns i faktarutan invid. Det är inga saker som ett toppmöte kan besluta om, utan det kan krävas ändringar i både EU-fördragen och de nationella grundlagarna. Hela processen kan ta ett årtionde och medborgarna i alla länder måste vara med i diskussionsprocessen, säger van Rompuy. Utan folkets stöd kan det inte bli någon djupare integration.
I december ska han presentera en rapport med mera kött på benen, och i oktober en mellanrapport.


Det är ett steg åt rätt håll, säger Fabian Zuleeg, chefsekonom på tankesmedjan European Policy Centre i Bryssel.

Bakgrund
Fyra hörnstenar för eurons framtid
  • 1. Bankunion. Gemensam bank-
    tillsyn för att förebygga bankkonkurser (redan beslutad), europeisk insättningsgaranti, gemensam rekonstruktion och avveckling av banker som inte är livskraftiga.
  • 2. Budgetunion. Gemensamma beslut om utgiftstak och skuldnivåer i euroländerna. Skuldsättning utöver det överenskomna måste motiveras och godkännas av alla länder. Euroländer ska kunna kräva ändringar i de länders budgetar som inte följer reglerna. När budgetintegrationen framskrider kan man överväga gemensam upplåning med till exempel euroobligationer. Skulle kräva ett slags europeiskt finansministerium.
  • 3. Ekonomi-
    politisk union. Det ska vara lättare att straffa de länder som inte följer de gemensamma målen inom den ekonomiska politiken, speciellt på områden som rörligheten på arbetsmarknaden och samordningen av beskattningen.
  • 4. Demokrati. Europaparlamentet och de nationella parlamenten måste vara med i diskussionerna och besluten. Besluten måste ha allmänhetens stöd eftersom de påverkar alla européers dagliga liv.

    Källa: Herman van Rompuys rapport "Mot en verklig ekonomisk och monetär union".

 

– Men om det ska lyckas måste man börja genast. Steg mot en bankunion har tagits. Frågan om hur mycket EU ska blanda sig i medlemsländernas budgetbeslut kan man också börja diskutera.


Utrikespolitiska institutets programdirektör Juha Jokela hoppas på beslut om riktlinjerna redan i december.
– Besluten borde fattas så länge krisen pågår, för när ekonomin mår bra kan viljan minska att ge upp nationell självbestämmanderätt. Att förverkliga besluten lär däremot ta längre tid.


Ekonomen Leena Mörttinen säger att toppmötesbeslutet om direkt bankstöd och en gemensam banktillsyn är mer än marknaderna vågade hoppas på.
– Att kapa bandet mellan banker och stater var ett oumbärligt första steg.
Men hon anser att också de andra stegen i van Rompuys första grundsten behövs för en trovärdig bankunion.
– Det behövs ett enhetligt system för insättningsgaranti och en europeisk myndighet som kan spjälka upp och avveckla banker som inte längre är livskraftiga. Frågan är varifrån pengarna ska tas.
van Rompuy föreslår att bankerna själva betalar bidrag till en fond för ändamålet och att den permanenta räddningsfonden ESM står som garant.
Mörttinen påpekar också att man måste utreda hur Finland påverkas om bara euroländerna går vidare med bankunionen och de nordiska grannarna stannar utanför.
Alla tecken tyder på att EU är på väg mot djupare integration, speciellt inom euroområdet, säger Juha Jokela.
– Alla regeringar är överens om att det behövs. Frågan är bara i vilken ordning stegen tas.
Tyskland vill börja med gemensam finanspolitik för att förebygga nya kriser. Först efter det kan euroobligationer och andra former av gemensamt ansvar komma på fråga. De hjälper mot symptomen men inte mot sjukdomen som kräver strukturella reformer i krisländernas ekonomi.
Krisländerna vill börja i andra ändan eftersom det går snabbare. Euroobligationer skulle sänka räntorna på deras statsskulder men höja de andra ländernas räntor.
Oavsett var man börjar är målet djupare integration, och det betyder att medlemsländerna måste ge upp budgetmakt och självbestämmanderätt.
– Länderna som har problem är villigare att ge makt till EU än de som skött sin ekonomi och klarar sig bra, säger Jokela.
Så fundamentala förändringar kräver att folket får säga sitt, genom sina parlament eller genom folkomröstningar. Det understryker både Jokela och Fabian Zuleeg. Då behövs bred samhällelig diskussion.
– Man får inte tumma på demokratin, säger Jokela.
Är det realistiskt att EU-medborgarna går med på så djup integration?
– Det finns EU-skeptiker både i krisländerna och i betalarländerna. Men krisen är en mäktig drivkraft som får folk att fokusera. De flesta européer vill ändå inte att euron kollapsar, säger Zuleeg.
Och det gör den utan en djupare integration, säger han.
– Den nuvarande situationen är ohållbar. Europa har två val: integration eller fragmentering.
När medborgarna ska säga sitt kan det hända att länder lämnar EU eller euron.  Flera finländska experter har den här veckan sagt att alternativ till euron borde utredas. Juha Jokela tror inte att finländarna vill lämna euron.
– Men det kan ändras om politikerna och folket inte litar på att reformerna löser problemen.