Bananer har regler men inte pistoler

– Bananer och flaskvatten är faktiskt striktare reglerade än konventionella vapen, hävdar Amnestys Frank Johansson på plats i New York där förhandlingarna om det första internationella vapenavtalet har kommit i gång.

Avsikten med avtalet är att öka kontrollen över det globala vapenflödet. Det vill man göra genom att reglera vem man kan sälja vapen till, och genom att kräva att importörer tar större ansvar för de vapen man köper. Om till exempel Demokratiska Republiken Kongo köper vapen av Frankrike eller USA, får de vapnen inte säljas vidare till rebeller eller krigsherrar.

– I flera konflikter runt om i världen används vapen som ursprungligen har införskaffats lagligt, men som sedan har råkat i händerna på kriminella gäng, sade utrikesminister Erkki Tuomioja inför förhandlingarna i ett uttalande på Utrikesministeriets webbsida.

Hur man ska lyckas skapa den kontrollen i svaga stater som Kongo är en öppen fråga. De rika länderna måste hjälpa de fattiga att skapa ett system som fungerar, hävdar Johansson.

– Vilken kappsäck som helst som åker från ett ställe till ett annat i världen kan man spåra med en digital kod. Det är inte så svårt att göra detsamma med vapen om den politiska viljan finns, säger Johansson.

Inga vapen till krigsförbrytare
I början av veckan krävde utrikesministrarna från Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Sverige att avtalet inkluderar alla slag av konventionella vapen, också handeldvapen, alla typer av ammunition och relaterad teknologi. I ett gemensamt uttalande underströk ministrarna också vikten av en människorättsklausul eller den så kallade försiktighetsprincipen.

– Försiktighetsprincipen betyder att om det finns en klar risk att vapnen kommer att användas i allvarliga människorättskränkningar så bör affären inte ske. Då bör man inte bevilja exporttillstånd. Då bör man inte sälja, förklarar Johansson.

Men de stora vapenexportörerna USA, Ryssland och Kina är inte lika entusiastiska över en dylik riskanalys. I USA finns en opinion som förhåller sig misstänksamt mot internationella avtal som kan tänkas begränsa friheten att sälja vapen till vem som helst om det gagnar USA:s intressen.

Ryssland förväntas sälja vapen för 11 miljarder euro i år. En lukrativ affärsverksamhet som Kreml knappast vill se krympa. Kina vill inte att handeldvapen inkluderas i avtalet. En grupp arabländer vill inte heller begränsa marknaden med besvärande människorättsklausuler.

En knapp månads tid
– Alternativet till den starka texten är en vagare formulering om att människorättssituationen bör beaktas. I praktiken betyder det att man tittar på människorättssituationen och så struntar man i den. Man säger att man har tagit den i betraktande, men att andra faktorer har varit viktigare, misstänker Johansson och tillägger att ett avtal utan försiktighetsprincipen inte är ett tillräckligt bra avtal.

Delegaterna har tid till den 27 juli att nå ett avtal. Överenskommelsen bör vara enhällig, vilket i praktiken betyder att vem som helst kan lägga in ett veto. Om så sker kan ett avtal ändå föras till FN:s generalförsamling för omröstning. Där räcker tvåtredjedels majoritet för ett godkännande. Frank Johansson tror att det är möjligt att få alla länder bakom ett starkt avtal, men han är samtidigt realist.

– Jag vet att man i människorättsfrågor inte får några snabbvinster, man måste vara uthållig, man måste orka trots att det ser ut att inte leda någon vart. Får vi inte ett bra avtal här i juli så fortsätter vi vårt arbete och förr eller senare får vi det.

Läs mer på Amnesty Finlands sida om vapenhandel.