En vintageklocka. Foto: Niklas Sandström

Vintageklockan väljs på känsla

I tidmätningsprecision har det mekaniska armbandsuret hamnat i skuggan av andra tekniker, men som en personlig accessoar har det definitivt kvar sin plats i solen. Vintage-klockan inte bara tickar vidare, den är populärare än någonsin.

Domedagsprofeterna hade fel. Först förkunnade de att de mekaniska armbandsuren skulle bli utslagna av de elektroniska kvartsklockorna, sedan att mobiltelefonerna skulle bli våra huvudsakliga tidsvisare. Efter krisen på 1980-talet har de mekaniska urverken fått upprättelse även inom klockindustrin och bland entusiasterna är intresset stort för klockor från en svunnen tid.

Vesa Hyvärinen, vd på Longitudi som säljer antik- och vintageklockor i Helsingfors, förstår väl den här lockelsen.

– Vintageklockornas popularitet är säkert delvis sammankopplad med den allmänna vurmen för produkter från den första halvan av 1900-talet. Men en annan viktig orsak är klockorna fram till 1970-talet i regel är bättre gjorda än de som tillverkas i dag.

– Valet av klocka signalerar även något om bärarens personlighet. Mekaniska klockor kan visserligen inte vara lika exakta som kvartsklockor men den här icke-perfektheten är en del av upplevelsen. De har en särskild känsla och det är det som är det viktiga.

Hyvärinen är i Florens då Hbl ringer upp och trots att det främst handlar om en lustresa håller han även koll på klockutbudet.

– I Finland har Rolex ryktet att vara en skrytklocka men här i Italien är märket väldigt uppskattat. Många även högt uppsatta finländare har ännu inte insett klockans betydelse som accessoar, men till exempel i Ryssland,

Schweiz och Italien har en affärsman ingen trovärdighet om han inte bär en lämplig klocka. Därför blir jag alltid bestört då jag ser utrikeshandelsminister Alexander Stubb använda en pulsklocka av plast med sina kostymer.
 

Få skatter i skrivbordslådorna
Medan Hyvärinen är bortrest är det systern Susanna Kemppainen som har hand om butiken. Många av klockorna i glasmontrarna är av märket Omega som var populärast bland de så kallade kvalitetsmärkena i Finland från 1950- till 1970-talet då japanerna gick förbi. I allmänhet är Finland inte något drömland för klocksamlare, de flesta har köpts för sin funktion som tidsvisare utan desto större eftertanke. Ibland får man ändå läsa om hur någon hittat en verklig pärla i skrivbordslådan, men det här hör till undantagen.

En av butikens urmakare, Hanssi Sirén, säger att i takt med det ökande intresset för vintageklockor har även prisstegringen varit kraftig. Klockor är för många som en långsiktig investering och med rätta. En välskött klocka från 1920-talet kan ha lika många år av tickande framför sig. Hur framtiden ser ut gällande priserna är det svårt att säga något om.

– Trender kommer och går. På 1980-talet såldes det mer gamla fickur än mekaniska armbandsur men i dagsläget är det knappast någon som köper fickur.

Helmi-Kanerva Tuori och hennes mor Riitta Tuori stiger av ett infall in i butiken.

– Det var så varmt utanför så vi beslöt att komma in och titta. Herrur från 50- och 60-talen är väldigt fina med sina runda former. Damur från samma tid är alldeles för små, säger Helmi-Kanerva.

Hemma har Riitta en Omega från 1950-talet hon fått i gåva.

– Intressant att inse att man inte behöver köpa nytt för att vara moderiktig, de gamla klockorna har blivit moderna.