Grafik: Mikael Bobacka

Flera kommuner ignorerar krav på öppenhet

En begäran om att få ta del av information skickades till alla finlandssvenska kommuner. En tredjedel av dem svarar med tystnad efter två veckor. Det borde gå smidigare att få ut information, säger en expert på förvaltningsrätt.

Hbl har under en månads tid följt med en begäran om information som skickats till alla finlandssvenska kommuner. Enligt offentlighetslagen ska en myndighet behandla en begäran om att få ta del av information utan dröjsmål.

Inom två veckor hade bara hälften av kommunerna gett ett ordentligt svar och en tredjedel hade inte svarat någonting alls. Olli Mäenpää, professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet, är förvånad.

– I vanliga fall ska myndigheten svara direkt och jag skulle säga att det här är ett vanligt fall. Kommunerna som inte svarade inom två veckor har inte agerat på det sätt som offentlighetslagen kräver.

Mäenpää säger att de här resultaten inte motsvarar hans uppfattning om hur myndigheter i allmänhet tillämpar offentlighetslagen.

– Det är överraskande många kommuner som svarar försent. Att myndigheten ska agera inom skälig tid borde vara välkänd information. Särskilt förvånande är det hur många stora kommuner som inte ens på den högsta nivån tycks känna till de här sakerna.

Enligt offentlighetslagen behöver frågeställaren aldrig motivera sin begäran. Bland de kommuner som fick begäran ville ändå åtta kommuner veta vad materialet skulle användas till. Olli Mäenpää säger att det inte finns något explicit förbud mot att fråga om syftet.

– Men eftersom lagen säger att frågeställaren inte behöver motivera sin begäran är det åtminstone dålig administration att fråga efter eller kräva motiveringar. Det går helt och hållet emot syftet med lagen.

Flera kommuner frågade efter syftet med begäran mera försiktigt. Mäenpää säger att även om kommunen närmar sig frågeställaren varsamt går det ändå emot offentlighetsprincipen.

– Man kan inte säga att det är ett tjänstebrott att göra så. Men hela offentlighetsprincipen grundar sig på att individen har rätt att få information. Det är inte myndighetens sak att ta reda på varför. Det är individen som kontrollerar myndigheten och inte tvärtom.

Mäenpää har studerat flera av kommunernas motiveringar till varför de vägrar ge ut den begärda informationen. Han konstaterar att många motiveringar är bristfälliga och förundrar sig över att kommunerna hellre bemödar sig att fila fram motiveringar i stället för att lämna ut informationen.

– Om man ändå bemödade sig att komma med alla möjliga motiveringar, varför inte bara ge ut information som verkar vara oskyldig och helt offentlig? Man tycks ha en viss vilja att skydda information som kommer till kommunen, oberoende av innehållet. Den attityden förvånar mig. Det borde gå smidigare att få ut information.

Här kan du diskutera artikeln och läsa mer!