Foto: Richard Nordgren. Många undrar varför stenvillan på Armfeltsvägen 13 har stått tom i fem år.

Hundraårig villa förfaller medan arvingarna träter

Sedan 2006 har den ståtliga stenvillan på Armfeltsvägen 13 i gamla Eira stått övergiven. Rappningen har flagnat och trädgården har tillåtits förfalla. Ägarna, dödsboet efter husets sista invånare Sven Grönblom, har inte kunnat enas om fastighetens öde, men enligt familjens ombud finns det hopp om att tvisten snart kan lösas.

Det är många Hbl-läsare som hört av sig och tipsat om ödehuset i hörnet av Armfelts- och Rehbindervägen i hjärtat av Eira. Hur kan en så fin byggnad på ett så attraktivt ställe stå oanvänd och övergiven?

Den fyra våningar höga stenvillan som i folkmun kallats Grönbloms hus har stått tom i över fem år. Den sista invånaren, diplomingenjören och segelentusiasten Sven Grönblom avled där i augusti 2006. Han blev 92 år gammal och bodde sina sista år ensam i huset, så när som på chauffören och hushållerskan som residerade i källarvåningen.

Själva huset är bara två år äldre än Sven Grönblom hade varit i dag. Villan uppfördes år 1911 efter ritningar av arkitekten och professorn Onni Tarjanne (se faktaruta), som också ritat bland annat Nationalteatern vid Järnvägstorget i Helsingfors.

Inredningen är designad av sin tids främste, Harry Röneholm, som även gjort interiören till Presidentslottet vid Salutorget. Men när Röneholm gjorde det år 1918 var det med Finlands blivande kung Väinö I i åtanke. Men som bekant blev det ingen kung av den tyske prinsen Friedrich Karl Ludwig Konstantin von Hessen-Kassel-Rumpenheim.

Också trädgården på Armfeltsvägen 13 är konsthistoriskt intressant. Där står nämligen en fontän designad av den kände skulptören Viktor Jansson, fadern till Tove, Lars och Per Olov Jansson.

Fascinerande familjehistorier

Den första ägaren av Armfeltsvägen 13 var bankiren Georg Sidorow (1864–1927) som tidigare basade för finska affärsbanken KOP:s kontor i Viborg. I Hufvudstadsbladet den 14 mars 1917 förekommer Sidorow på listan över de högst taxerade personerna i Helsingfors.

Bakgrund
Arkitekten Onni Tarjanne
  • Föddes som Onni Alcides Törnqvist i Virdois 1864.
  • Examinerades från Polytekniska institutet 1885.
  • Grundade Suomalaisten teknikkojen seura 1896.
  • Förfinskade sitt namn till Tarjanne 1906.
  • Professor vid Tekniska högskolan i tjugo år.
  • Aktiv i Arkitektförbundet och kommunalpolitiken.
  • Dog 1946 i Helsingfors.

1918 sålde Sidorow fastigheten till konsulinnan Ines Gullichsen (1871–1956, född Brunila) vars make Alexander Gullichsen som i Kotka lett Gutzeits såg, hade omkommit året innan. Änkan Gullichsen bodde i Eiravillan i tio år innan hon sålde den vidare till Sven Grönbloms far Edgar.

Edgar Grönbloms händelserika företagar- och personhistoria är värd att berättas på annat håll, men efter framgångar i affärer, inbördeskrig, börskrasch och återhämtning flyttade Edgar och hans familj 1933 från Åbo till Helsingfors, där sonen Sven studerade vid Polytekniska institutet.

Sven Grönblom fick sin examen 1939 och gjorde efter kriget sitt livsverk vid familjeföretaget Grönblom Ab, som hans farfar Ernst grundat 1897. Firman är ännu i dag en av de stora importörerna av ny teknologi för den tunga industrin. Svens son Richard Grönblom (f. 1948) har fortsatt familjetraditionen och fungerar i dag som styrelseordförande i företaget.

Sven hade även två döttrar, Ann Rosenlew och Barbara Grönblom-Luotola.

Utdragen arvsprocess

När Hbl ringer upp Ann Rosenlew kan hon bara beklaga det gamla husets tillstånd.

TARJANNES ARKITEKTUR
I Helsingfors:
  • Maria sjukhus, kirurgiska avdelningen, 1894.
  • Skillnadsgatan 5, 1896.
  • Kruunuhaan koulu, Snellmansgatan 18, 1899.
  • Nationalteatern, 1902.
  • Villagatan 1, 1906.
  • Villagatan 20–22, 1908.
  • Karelarhuset, Elisabetsgatan 17, 1910.

– Det är en sorglig syn. Väldigt synd på en så fin och värdefull byggnad, säger Rosenlew.

Hon uppger att hon försökt få huset i användning, och låter antyda att det finns krafter inom dödsboet som motsatt sig att hyra ut fastigheten.

– Saken går inte framåt.

Advokat Reino Hepo-Oja som skött bouppteckningen dementerar ändå att det skulle röra sig om några konflikter inom dödsboet.

– Det rör sig bara om en utdragen arvdelningsprocess, säger Hepo-Oja och medger att villan på Armfeltsvägen varit en knivig fråga.

TARJANNES ARKITEKTUR
I övriga Finland:
  • Takaharju sanatorium i Punkaharju, 1903.
  • Ämmäkoski kraftverk, Kajana, 1917.
  • Patronfabriken i Lappo (delvis), 1923.
  • Satalinna sanatorium, Harjavalta, 1925.

– Men saker har utvecklats i positiv riktning. Jag ska inom en månad presentera ett nytt förslag för parterna.

Enligt Hepo-Oja finns det hopp om att fastigheten och tomten kan börja rustas upp redan under pågående år.