Statistik: Allt färre Helsingforsbarn blir döpta

Många som hör till kyrkan låter inte döpa sitt barn. Siffrorna är lägst i …Helsingfors där bara hälften av …barnen döps. På tio år har andelen döpta barn bland de nyfödda minskat drastiskt, särskilt i Helsingfors.

– Antalet sjunker hela tiden. Det är oroväckande, säger direktören för centralregistret vid Helsingfors kyrkliga samfällighet Hannu Houtsonen.
En bakomliggande faktor är förstås att allt färre hör till kyrkan. Men det förklarar inte allt. År 2001 hörde nämligen 72 procent av alla Helsingforsare till den evangelisk-lutherska kyrkan.

Ungefär lika stor procent av barnen döptes samma år. I fjol hörde fortfarande hela 60 procent av helsingforsarna till kyrkan, vilket är nästan tio procentenheter än döpta helsingforsbarn.
– Under våren tänker vi undersöka varför föräldrar som hör till kyrkan inte låter döpa sina barn, säger Hannu Houtsonen.

För att ha rätt till ett kyrkligt dop ska åtminstone den ena föräldern höra till kyrkan. I fjol föddes 501 barn i Helsingfors som inte döptes trots att de skulle ha haft rätt till det.

Fler döps i Esbo och Jakobstad

Kansliföreståndare Kerstin Sundberg vid Esbo svenska församling uppskattar att omkring 80 procent av alla svenska barn som föds i Esbo döps.
– Det var ett par år sedan vi kontrollerade saken men procenten är avsevärt högre hos oss än i Helsingfors.
Hon säger att även i Esbo finns det något enstaka fall där till och med båda föräldrarna hör till församlingen men väljer att inte låta döpa sitt barn.
I Jakobstads svenska församling döps procentuellt sett ännu fler.
– Här är det få som inte döps. Åtminstone 90 procent av alla barn döps, säger församlingssekreterare Helena Joskitt.
Att föräldrar som hör till kyrkan inte skulle låta döpa sitt barn har hon inte noterat i Jakobstad.
Notarie Clas Abrahamsson vid Borgå stift tror att barn i de finlandssvenska kommunerna döps i högre grad än i övriga landet.
– På finlandssvenskt håll är också kyrkotillhörigheten omkring tio procentenheter högre än på finska orter.
Han menar att olika samhörigheter är viktiga för finlandsvenskarna som annars är en minoritet.

– Dessutom är det här ett tydligt storstadsfenomen. På större orter är dessa siffror i regel lägre än på landsbygden och församlingarna i Borgå stift verkar till stor del på mindre orter.
Ett fenomen som är lite besläktat är församlingsmedlemmar som inte vill ha en kyrklig vigsel.

– Fastän båda personerna hör till en evangelisk-luthersk församling händer det att de likväl väljer en civil vigsel på fredag förmiddag, säger Helena Joskitt.
Ofta kan det handla om att man vill ha en mindre pompös vigsel.

– Ibland är det lite äldre personer som gifter sig så att säga på nytt, och inte vill ha något stort bröllop. Man kanske tycker att det inte går att ha en liten vigsel i kyrkan, säger Kerstin Sundberg i Esbo.

– Där måste kyrkan bättra på sin marknadsföring. Vi kan ju ordna hemliga vigslar, eller utföra dem utanför kyrkan också, säger Helena Joskitt i Jakobstad.
Krabat. Om en vecka ska Joonas Auvinens och Nanna Holmbergs son få sitt namn. Men trots att pappa hör till kyrkan blir det inget dop utan en egen utformad namngivning.