LEHTIKUVA / Antti Aimo-Koivisto

Presidentens mesta makt finns i utrikespolitiken

"Finalens första rond". Så kallade Yle den första sammandrabbningen mellan presidentkandidaterna. Men i den första duellen var Sauli Niinistö och Pekka Haavisto nästan skrämmande samstämmiga.

Några skillnader lyckades utfrågarna i alla fall få fram, främst beträffande inställningen till äktenskap mellan samkönade och försvaret av de mänskliga rättigheterna i våra relationer till stormakterna Ryssland och Kina.

Frågan har betraktats som en vattendelare mellan de två. Niinistö har i svaret på en valmaskinsfråga sagt att han inte är beredd att ta upp Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna om det skulle äventyra våra ekonomiska relationer landet.

Haavisto ansåg att man visst kan diskutera mänskliga rättigheter med länder som bryter mot dem och tog som exempel Vietnam där han själv som ung minister tog upp frågorna med landets utrikesminister.

– De fann det naturligt att frågorna togs upp. Det gör alla andra EU-länder också, ansåg Haavisto.

Niinistö varnade för att Finland uppträder som en läromästare i dessa sammanhang.

– Det leder ofta till en motreaktion, vi ska hellre vara konstruktiva och ge en hjälpande hand.

– Det är inte frågan om att vara läromästare. Tiger vi så väcker det större förundran, menade Haavisto.

Niinistö verkade på den punkten något anpassa sina svar efter Haavisto.

Niinistö svarade mångordigt på äktenskapsfrågan och gick som katten kring het gröt, men fick slutligen sagt att han är för jämlikhet men inte vill tillåta äktenskap eftersom det skulle såra alltför många människors känslor.

Haavisto är som bekant av annan åsikt.

– Vigselfrågan är en sak som kyrkan må avgöra, men inför statsmakten ska vi alla vara jämlika.

Kandidaterna utsattes också för varsin kort enskild utfrågning där Niinistö bland annat fick frågan om det stämmer att han utsatt sina underlydande för hånande och nedsättande beteende.

Niinistö verkade obekväm med frågan men tog poäng när han medgav att han som finansminister nog ibland använde hårda ord och kunde vara "kort i tonen" när samma sak togs fram för tionde gången.

Haavisto igen angreps för att utländska diplomater skulle ha beskyllt honom för att inte ha varit trovärdig i sitt medlaruppdrag i Darfur. Haavisto svarade detaljerat och så övertygande att intrycket blev att kritiken var obefogad.

Intrycket efter utfrågningen var att Haavisto var rakare och konkretare i sina svar medan Niinistö intog en mer filosofisk hållning och gärna lindade in svaren med många ord.

Presidentens befogenheter

 

Presidentkandidaterna Pekka Haavisto och Sauli Niinistö förhåller sig försiktigt till att överskrida presidentens maktbefogenheter, anser Antero Jyränki, professor emeritus i rättsvetenskap.  

De båda uttalade sig tidigare under dagen.

 

Enligt Antero Jyränki är det främst Sauli Niinistös förslag om en aftonskola på Talludden, som skulle kunna överskrida gränsen om den skulle bli regelbunden och konkurrera med regeringens aftonskola.

 

Jyränki och professor Jaakko Husa presenterar i sin nya bok Valtiosäätöoikeus där de bland annat begrundar presidentens minskande maktbefogenheter.
Husa uppger att den begränsade makten inte har märkts i valkampanjerna. Kandidaterna har varit tvungna att ta ställning till frågor som är utom räckhåll för presidenten.

Enligt forskarna är medierna en orsak till att debatterna irrar runt på sidospår.
– Man ställer frågor som handlar om ledarskap i fråga om värden och värderingar, men de ligger ofta helt utanför presidentens maktbefogenheter, säger Jyränki.

Makten minskar igen
Presidentens viktigaste maktbefogenheter hör samman med utrikespolitiken. Dessutom har presidenten makt i ärenden som gäller militärorderfrågor och utnämningar.
Den blivande presidenten kommer att ha mindre makt än sin föregångare. Enligt grundlagen som träder i kraft i mars är det exempelvis statsministern som representerar Finland inom EU.

De laglärda är oense om hur självständig presidenten kan vara i sin utrikespolitik. Enligt Jyränki och Husa har presidentens kansli för lite resurser för att göra upp egna riktlinjer. Den förre justitieombudsmannen Jacob Söderman är av annan åsikt.
– Om presidenten har erfarenhet kan han läsa internationella tidningar och får alla rapporter, så kan utrikespolitiken förändras med några korta meningar, säger Söderman