Foto: Cata Portin. Filosofen Esa Saarinen anser att vi bör ge utrymme åt de krafter som bär, empati, respekt och tacksamhet, för att nämna några.

Esa Saarinen: Vi kan lära oss av Mumindalen

Det är inte bara solsken i Mumindalen men samtidigt genomsyras trollvärlden av en djup mildhet där till och med Stinky har sin plats. – Vi finländare har en enorm kraftreserv att ösa ur bara vi vill, säger filosofen Esa Saarinen som vägledning inför 2012.

Filosofen Esa Saarinen tar emot i sitt kontor, en lokal som inte påminner om något annat jag tidigare sett.

Det första man lägger märke till i den stora våningen med ekparkett på Bulevarden i Helsingfors är ett enormt fång vita rosor på ett långbord draperat med en Marimekkoduk i guld och vitt.

Efter att ha blivit bjuden på kaffe går vi in i följande rum, som tydligt används för diskussioner och seminarier med studerande. Här står ett trettiotal stolar i olika design planlöst utplacerade på golvet. Jag väljer en lila stol, rätt strikt, men bekväm. Jag kunde också ha satt mig i en gammal bekväm läderfåtölj, en leopardstol med svans eller en nydesignad zebrastol med rakt ryggstöd.

På väggen hänger en enorm tavla av Rosa Liksom med färggrant naivistiskt motiv. Esa Saarinen, som är känd för sin annorlunda klädstil med leopardmönstrad kavaj som varumärke, är som utstigen ur tavlan.

Sedan tio år tillbaka arbetar han på Aalto-universitetet som professor i tillämpad filosofi. Däremellan håller han seminarier och föreläsningar för bland annat företag.

– Jag gillar det här med tillämpad filosofi, för jag är intresserad av vad som händer i det verkliga livet, hemma under risbollen.

Eftersom kriser och tungsinne präglar vår tid finns det anledning att vända på det och i stället diskutera möjligheter.

– Jag kallar mig själv för en realistisk positivist. Det innebär att jag inte sluter ögonen för problem och svårigheter, men jag låter dem inte ta över, säger Esa Saarinen och rör om i tekoppen.

– Vi har inte kontroll över yttre katastrofer och kriser, men det finns spelrum att påverka hur vi tänker och hur vi bemöter varandra och oss själva. En positiv livshållning förbättrar hälsan, och inlärningen och gör oss mer långlivade. Vi klarar bättre av svårigheterna genom att leva i en positiv atmosfär.

Esa Saarinen medger att det här är en utmaning.

– Har man en negativ utgångspunkt så befäster den lätt sig själv. Samma gäller förstås om man ser ljust på livet. Vi tänker och reagerar på ett sätt som är så osynligt för oss själva och tror att saker faktiskt förhåller sig som vi ser dem, men så är det ju inte.

Människan är dålig på att inse hur hennes bakgrundstänkande hänger ihop.

– Om vi kan betrakta oss lite utifrån och fundera på varför vi tänker som vi gör kan vi kanske rucka på det invanda mönstret och få ett nytt perspektiv på till exempel hur vi bemöter våra bråkiga tonåringar eller ser på vårt eget åldrande. Livet har blivit väldigt komplicerat både samhälleligt och för individen. Vi kan ta tag i ett litet hörn av denna komplexitet och inbilla oss att det är hela sanningen, till exempel när det gäller Europas framtid. Men vem har svaret? Det man tidigare kunde förutse finns inte längre. Därför är det så svårt att planera framtiden.

Öppenhet behövs

Varför har vi, och inte minst medierna, ett behov av att flirta med det negativa?

– Det är alltid lättare att skriva om något negativt än positivt, och journalister som dag ut och dag in skall hitta på nya grejer att skriva om tar lätt fasta på ytliga fenomen som just då väcker intresse. Men jag tror att det är dags att byta stämningsläge. Det betyder inte att man sopar problem under mattan. Människor vill läsa om människor som lyckas - för nästan alla vill ju det själv.

Han anser att det inte står högt i kurs att vara intresserad av nya saker eller att känna tacksamhet och respekt.

– Vi har lyckats med mycket i Finland utan att det utåt sett verkar vara något extra.

– Pisaundersökningen visade att vi har en utmärkt skola, vilket förvånade oss storligen. Också vårt hälsovårdssystem, som får mycket kritik, hör till världens bästa. Åker vi utomlands ser vi hur mycket som är bra i Finland men vi tar också lätt fasta på ytfenomen i andra länder. Som att, oj så de skrattar mycket i Italien, det gör man inte hos oss.

Esa Saarinen ger exempel på allvarlig, finsk positivitet att ta fasta på.

Mikko Koivu som ishockeylejonens kapten, Viljo Koskela i Okänd soldat eller företagsledaren Matti Alahuhta är ett slags chosefria mästare som utstrålar förtroende och orubblighet.

– De är inga hängselsmällare eller bra vitsberättare som framhäver sig själva, utan ger plats och kraft till gruppen att gå framåt och utvecklas. Den här sortens människor utgör en stark kulturell kraft. I dag skapas nya innovationer tillsammans, sällan individuellt.

Saarinen ger ett annat exempel på en positiv, rentav terapeutisk, attityd.

– Mumin är ett enormt varumärke i världen. Det är inte bara solsken i Mumindalen. Vilken hustru som helst kunde bli frustrerad över sin uppblåste man som aldrig får sin bok färdigskriven, men Muminvärlden genomsyras av en djup mildhet, vacker hemtrevnad och kontinuitet, där till och med Stinky har sin plats.

Mumintrollen har inte mannekängens långa ben eller höga kindkotor, men bevisar att man också på korta ben kan klara sig väl i livet.

Esa Saarinen hänvisar vidare till psykologiprofessorn Martin Seligman som han träffade i New York och som anses vara den positiva psykologins fader.

– Han säger att sista satsen i Sibelius andra symfoni är ett topputtryck för en mogen, positiv livsbejakelse.

Ergo: Vi har Mumin, Sibelius och Koskelas gäng. Vilken potential och styrka kan vi inte ösa ur dessa källor! Det gäller att se möjligheterna.