Vården knäcker ryggen på små kommuner

Det är många kommundirektörer som fått hjärtat i halsgropen när de sett de färska siffrorna på den största enskilda utgiftsposten i sina budgetar: kostnaderna för den specialiserade sjukvården. Kommundirektören i Askola har sett årets utgifter rusa i höjden. Annus horribilis, skräckens år, kallar Esko Rautiainen året 2011 för sin kommuns del.

– Vi överskrider vår budget för specialistsjukvården med trettio procent. Det är nästan en miljon euro mer än beräknat, säger Rautiainen.

Ökningen beror dels på att några invånare insjuknade i början av året i allvarliga sjukdomar som krävde avancerad vård, dels på att kommuninvånarna överlag varit sjukare än under tidigare år.

Hur mycket makt har du som kommundirektör över vårdkostnaderna?

– När en invånare insjuknar allvarligt, då kan kommunen förstås inte göra något längre.

Rautiainen ackompanjeras av sin kollega i grannkommunen Lappträsk.

– Specialistsjukvården är en stor osäker utgiftspost som varierar från år till år, säger kommundirektören Christian Sjöstrand.

På drygt fem år har Lappträsks kostnader för specialistvården stigit med cirka 50 procent. Utvecklingen är en förvarning om framtiden i hela landet.

– Lappträsk befinner sig på den punkt dit Finland är på väg. En tredjedel av våra invånare är äldre än 65 år, säger Sjöstrand.

Äldre invånare betyder större vårdkostnader. Sjöstrand räknar med budgetunderskott för Lappträsk för de närmaste åren.

– Det ser inte ljust ut för småkommunerna, säger han.

Specialisternas frammarsch

Kommundirektörerna sliter sig i håret när räkningarna kommer, men på många sätt är specialistsjukvården en framgångshistoria. Den räddar livet på allt fler. Framgångarna har uppnåtts i en branschfokuserad värld långt från det kommunala beslutsfattandet.

– Specialistläkarnas viktigaste nätverk är deras eget nätverk vid klinikerna. Den kliniska forskningen, läkarna som forskar, är centrala för utvecklingen för vården även om deras arbetsvillkor har försämrats de senaste åren, säger Minna Kaila, professor i hälso- och sjukvårdsförvaltning vid Helsingfors universitet.

Institutionerna som specialistvården arbetar inom är nationella och internationella. Samarbete sker med läkemedelsbolag och företag som utvecklar instrument. Gemensamma europeiska program görs upp. Samhället har också gynnat specialisering och fokus på expertis.

– Överlag kan man säga att specialistsjukvården under de senaste 10–20 åren har fått arbeta under goda omständigheter och självständigt, med rätt stora resurser, säger Kaila.

Hon säger ändå att framgången kan ha sin skuggsida.

– Problem uppstår om resurserna går till specialistvården på primärvårdens bekostnad.

Kaila antyder försiktigt att så är fallet. Politikerna har varit ovilliga att prioritera i specialistsjukvården. Vilka nya vårdformer ska vi erbjuda? Var går gränsen för hur dyr vården får bli jämfört med den extra livstid med god livskvalitet som den ger?

Förlorare i resurskampen är allmänläkarna och sjukskötarna som bäst kan se till att kroniska sjukdomar inte förvärras och därmed leder till mer avancerad – och dyr – vård.
Och då är vi plötsligt tillbaka i kommundirektörernas värld igen.

Preventiv vård

Kommunens sista chans för att kostnaderna inte ska rusa i höjden är att invånarna inte blir allvarligt sjuka och att så få som möjligt insjuknar. Och det sker främst genom preventiv vård som ges vid hälsovårdscentralerna av personal som är bekant med patienten från förr.

Minna Kaila ser egenläkar- och egensjukskötarsystemet som en bra modell.

– Det goda är att det finns en instans som ser efter dig och din hälsa. Särskilt viktigt är det här för de kroniskt sjuka.

Men personalen vid vårdcentralerna är trängd. Satsningarna i vården har inte satts in där.

– Det största problemet är att sjukvårdspersonalen vid vårdcentralerna har för många patienter på sitt ansvar, säger Kaila som också efterlyser förnyelse i primärvården – om en fuskläkare kan jobba i flera år utan att bli upptäckt, måste jobbet i så fall utföras av en läkare över huvud taget?

– Och hur mycket av läkarnas tid slösas inte på IT-system som inte fungerar, säger Kaila.

Kommundirektörerna förstår vikten av preventiv vård.

– Satsningar på primärvården och på friskvård lönar sig i längden, säger Esko Rautiainen i Askola.

Men situationen är låst. Kommundirektörerna är bundna av krympande resurser som nu i allt högre grad går till specialistsjukvården. Nysatsningar på friskvård är uteslutna.

– På grund av den svåra ekonomiska situationen kan vi knappast satsa på mer än de lagstadgade uppgifterna, säger Christian Sjöstrand i Lappträsk.