Tvåspråkiga skolor delar finlandssvenskarna

De tvåspråkiga skolornas vara eller icke vara har blivit en vattendelare bland finlandssvenskarna. Kulturfonden öppnade på tisdagen upp för debatt.

Riksdagsledamot Mikaela Nylander (SFP) lyfter fram de möjligheter att utveckla tvåspråkiga lösningar som kan göras även utan lagändring, vilket tvåspråkiga skolor skulle kräva. Språkbad, tidigareläggning av språkundervisningen och skolor med två undervisningsspråk är några alternativ.

–Vi utnyttjar inte alla de möjligheter vi redan har. Jag vill inte godkänna en ny lagstiftning som öppnar upp för att man i vilka kommuner och skolor som helst kan gå in för experiment vars konsekvenser vi inte känner till.

Hon framhåller att många barn i södra Finland lever i finskspråkiga miljöer där skolan är det enda stället där de får tala svenska.

– Att hålla fast vid en stark svensk skola är den enda möjligheten för att överleva på sikt. Vi kan samarbeta, men inte tumma på den identitetsskapande roll som skolan har.

Nylander är rädd för att den svenska skolan på sikt skulle bli finskspråkig.

– Mer svenska i den finska skolan leder däremot på sikt till ett mer tvåspråkigt Finland, säger Nylander.

Hon har arbetat hårt för språkbad i Borgå och märkt att det är en evinnerlig kamp om resurser.

– Många kommuner har en ansträngd ekonomi. Därför tror jag att en tvåspråkig skola skulle kräva en sådan politisk vilja och resurser som till syvende och sist inte finns. 

Svenskan ingen förlorare

Österbottningen Fritjof Sahlström, lektor vid Helsingfors universitet, tror inte nödvändigtvis att tvåspråkiga skolor skulle införas på de svenska skolornas bekostnad.

– Jag tror inte att någon måste uppoffra sig. Jag tror starkt på skolor som mötesplatser och på att svenskan kan klara sig i det mötet och vinna och växa genom det.

Han håller med om att tvåspråkiga skolor skulle påverka de finlandssvenska elevernas språkidentitet, men kanske inte i en negativ riktning.

– Det kunde innebära ökad tvåspråkighet och tolerans för det andra språket, en identitetsförändring jag är med på.

Han har ändå förståelse för den omsorg man har om svenskan bland dem som vill bevara skolorna enspråkigt svenska.

– Det jag kritiserar är att den finlandssvenska kulturen uppfattar intresse för den egna kulturen och för mycket kontakt utifrån som ett hot. Vi måste ha självförtroende att kunna mötas också över språkgränserna.