Sealifes leopardfisk och haj får rent i knutarna

Akvariet med sina omkring 200 olika fiskarter i olika bassänger är en fascinerande värld.

Här finns femton personer på jobb, förutom fyra dykare. Dessutom arbetar ett tjugotal personer deltid.
För att fiskarna skall må bra måste de skötas hela tiden.  Salthalten i bassängerna skall vara den rätta, temperaturen likaså. De olika fiskarterna kräver olika skötsel.

– Sjöhästarna måste vi mata tre gånger per dag, medan den stora havsabborren Mikko bara behöver äta en gång i veckan, berättar Jouni Jaakkola, som är utställningschef och en av de fyra dykarna på akvariet.

Också maten är olika. Pilgiftsgrodorna äter bananflugor, medan de stora fiskarna mumsar på kolja.
Många fiskarter lever i flera årtionden.

– Vi fick Musukka, som är en zebrahaj när den var under en meter lång. Nu har den vuxit ordentligt och är över två. Småningom får vi lov att skicka den till ett större akvarium i Mellaneuropa, säger Jouni Jaakkola där vi står utanför fönstret och ser fiskarna simma runt, runt i bassängen. Den är över tre meter djup.

– Mussukka är snäll och lite dum, men det finns också en del giftiga fiskar som komulerockan, som har en giftig tagg på svansen.
Det är dags för akvaristen Linda Enbäck att dyka ner i det stora oceanakvariet för att börja städa. Med ett slags dammsugare med lång slang sugs allt slagg bort från bottnen.

– Det här gör vi bara en gång per år, så arbetsdrygt är det. Men vattnet byts kontinuerligt och sandfiltret putsas varje dag.
Syret i dykartuberna räcker i ungefär 45 minuter och Linda går fram med dammsugaren medan hajar, rockor och en massa mindre färggranna fiskar simmar runt henne.

– Det har aldrig hänt något tokigt. Fiskarna är lite rädda för dykarna. Men om man skulle sticka fingret i akvariet kan det hända att det skulle slinka ner i en hajmage.

Om jullovet är snöfattigt är en utflykt till havsvärlden bakom Borgbacken en bra programpunkt för jullediga barn och vuxna att tillbringa några timmar i.