Kommuner kommer och går, byar består

Vi åker till Pernå i Östnyland för att höra om erfarenheterna av sammanslagningen med Lovisa, men hamnar snart i Afrika.

Det är Mia Aitokari, byaföreningens ordförande i Isnäs by (i stadsdelen Pernå i Lovisa stad) som tar oss dit.

Så här resonerar hon där vi sitter i kaféet i byns pensionat:

På samma sätt som de europeiska kolonialherrarna ritade upp gränserna i Afrika med linjal kör nu kommunminister Henna Virkkunen (Saml) över verkligheten i Finland, utan känsla för det samhällsliv som vuxit fram under sekler.

– Jag kallar det för våldtäkt. Man struntar i sekler av historia. Och vi finländare som är så snälla att vi inte vågar säga ifrån.

Det är inte specifikt sammanslagningen med Lovisa som Aitokari syftar på. Det är hela tänkesättet.

I Aitokaris ögon bestäms inte ett samhälle av myndigheterna. Det sociala umgänget bestämmer en by. Byn växer organiskt, den planeras inte på ritbordet.

– Många flyttar till Isnäs för att slippa små tomter i konstruerade bostadsområden. De vill bo i en riktig by där varje hus har en naturlig plats i terrängen.

Kommunreformisterna med sina framtidsvisioner tänker ändå annorlunda. Det är inte Isnäs som står modell när den nya kommunkartan ritas upp. Isnäs med sina 450 invånare, lika många som i ett stort höghus i Helsingfors, är som en droppe i Pernåviken.

Glesbygden, också en livskraftig by som Isnäs, är en förlorare i utvecklingen. Men frågar man hur sammanslagningen med Lovisa 2009 har påverkat Isnäs är svaret överraskande:

– Inte mycket. Hur ofta har man egentligen att göra med kommunkansliet? frågar Aitokari retoriskt och svarar genast själv: Mycket sällan.

– Och vi har fortfarande friheten att styra nosen på våra bilar dit vi vill, tillägger hon.

• Lärdom 1 från kommunsammanslagningen i Östnyland: när kommunen flyttar längre bort och släpper sitt grepp så öppnas en dörr för det privata initiativet.

– Det är de aktivaste byarna som klarar sig bäst. Det gäller att själv arbeta för sin framtid, säger Aitokari.

Isnäs, årets by i Östra Nyland 2006, är ett föredöme när det gäller initiativkraft, med många föreningar och stark gemenskap. Det senaste projektet går ut på att bygga ut snabbare bredband till skärgårdsborna i Pernå.

• Lärdom 2 är ändå en precisering av lärdom ett. Myndigheterna har fortfarande byn i sitt grepp. De bestämmer om planläggningen (får man bygga nytt så här långt från tätorterna) och de bestämmer om skolorna får leva vidare (Isnäs har två små lågstadieskolor, en finsk och en svensk, som båda balanserar på gränsen till att vara för små).

– Politiken har förändrats. Toleransen för särlösningar har minskat. Det betyder att vi måste vara ännu aktivare för att bevara vår identitet, säger Aitokari.
 

Helvete och himmelrike

Ralf Sjödahl serverar oss lärdomarna 3, 4, 5 och 6.

Sjödahl var kommundirektör i Pernå i 22 år. Efter att ha förhandlat om sammanslagningen med Lovisa blev han ekonomidirektör i det nya Lovisa. Rätt snabbt sade han upp sig och blev vd för familjebolaget Forsby gård som förvaltar en mycket stor egendom med skog, åker och fastigheter, allt med utgångspunkt i gården Forsby i Pernå.

– Det var som att gå från helvetet till himmelriket, säger Sjödahl om flytten från den kommunala sektorn till den privata.

Det här säger han med glimten i ögat. Samma frispråkighet och lätthet präglar också hans syn på det nya Lovisa. Det handlar inte om visioner om kommunsammanslagningar, utan om verkliga erfarenheter.

Sjödahl går inte att stämpla som en motståndare till eller förespråkare för sammanslagningar. Han anser fortfarande att fusionen med Lovisa var rätt beslut.

Sjödahls erfarenheter av kommunsammanslagningen kan sammanfattas i några punkter.

• Byråkratin ökar (lärdom 3). I en liten kommun fattas en stor del av besluten informellt. I en större blir allt mer formellt. Glappet mellan förtroendevalda och tjänstemän ökar i den större kommunen – formaliteterna blir då centrala för att man ska se till att man följer gemensamma regler.

– Ta tillståndet för en kafébuss på torget som exempel. I Pernå hade ett liknande ärende skötts snabbt, medan det i Lovisa kan dröja en månad. Ett beslut som tjänstemännen fattar måste först distribueras inom förvaltningen till de tjänstemän beslutet berör och sedan underställas stadsstyrelsen innan det får laga kraft.

• Tro inte att fusionen leder till besparingar (lärdom 4). Femårsregeln om att ingen får sägas upp sätter stopp för besparingar. När fem år har gått ser sig alla som viktiga och det blir svårare att trimma organisationen.

– På sikt borde en sammanslagning ändå ge en effektivare förvaltning, tror Sjödahl som ändå påminner om att Pernå kommuns driftkostnader var låga jämfört med många större kommuners – något som kan ha att göra med att en hel del görs med talkoarbete i en liten kommun, vilket lätt går förlorat i en större enhet.

• Den största kommunens förvaltningskultur är den som tar över (lärdom 5).

– Mitt råd till Sjundeå? Förbered er på att det är den nuvarande rådhuskulturen i Lojo som blir dominerande.

Fysiskt på samma plats

När man lyssnar på Sjödahl frågar man sig stundvis varför Pernå gick in för sammanslagningen. Hade det inte varit bättre att kämpa emot ett tag till?

– Vi bedömde att det var början på en process och att den som först ser över sitt hus kan få fördelar, säger Sjödahl och nämner moroten i form av pengar som staten lovade som en viktig faktor.
Pengarna jämnade vägen för storkommunen Lovisa. Ett annat argument som lugnade Pernåborna var det argument som Sjödahl upprepade när debatten om sammanslagningen gick som hetast.

– Pernå finns fortfarande på exakt samma ställe, säger Ralf Sjödahl.

• Det får blir lärdom 6: Vägarna, skogarna, gårdarna och byarna försvinner ingenstans när kommuner går samman.

Först blev de fler

• 1865 började kommunalförvaltningen gälla för hela landet, inte bara städer. En tid med nya kommuner och kommun­spjälkningar följde.
 

• I början av 1900-talet skedde en vändning när kranskommunerna i Helsingforsregionen inte klarade av att hantera trycket från den växande huvudstaden.

• 1946 blev därför Haga köping, Hoplax, Brändö och Åggelby kommuner delar av Helsingfors. Delar av Helsinge landskommun införlivades också. Sammanslagningen i Helsingfors blev startskottet för fler sammanslagningar i hela landet. Den här utvecklingen har fortsatt ända till i dag.

• Resultatet blev en spänning mellan stat och kommunalförvaltning, mellan stora och små. Diskussionen handlar främst handlat om utgifter och uppgifter. Vem betalar för vad?

• 57 kommunsammanslagningar har skett 2007–2011. Antalet kommuner har minskat med 105 till 336 under samma tid.
Källor: Kommunförbundet, Wikipedia, Helsingin historia vuodesta 1945 del 3.

Pernå har anor från 1200-talet

• Pernå blev en del av nya Lovisa 1.1.2010. Vid sammanslagningen hade Pernå kring 3 900 invånare. Storkommunen Lovisa har kring 17 000 invånare.

• Pernå har en lång historia som går tillbaka till Pernå församling som sannolikt grundades på 1200-talet. Pernå församling var länge större än det som i dag är staden Lovisa. Då omfattade församlingen också Lappträsk, Liljendal, Lovisa, Mörskom, Strömfors och Pyttis.

• Också socknen Pernå var större i ett tidigare skede. År 1865 blev Liljendal en självständig kommun efter att ha varit en del av Pernå. Delar av Pernå överfördes också till Lovisa under 1900-talet.

• Pernå är rikare på gods och herresäten än många andra orter: Malmgård, Näse, Sjögård, Sarvlax, Tervik, Tetom och Tjusterby.

• Mikael Agricola som skrev den första finska ABC-boken och översatte Bibeln till finska är Pernås stora son. Han föddes i Torsby i Pernå.

Källor: Uppslagsverket Finland, Olle Sirén: Pernå sockens historia III.