Svårt för högskolorna att få bukt med mobbning

De finländska högskolorna är fortfarande dåliga på att ta itu med mobbning. Professor Maili Pörhölä vid Jyväskylä universitet säger att många högskolor fått upp ögonen för problemet först på senare tid, och att det därför inte finns några klara modeller för hur man ska gå till väga för att råda bot på mobbningen.

Högskolornas problem är att mobbningen är svår att upptäcka, eftersom studerandena är självständiga och personalen inte följer med dem regelbundet.

– Först ska man vända sig till sin egen institution där man upplevt att problemen finns, instruerar Pörhölä.

Hon tycker också att det borde tas in mer upplysning, och att det överlag borde talas mer om problemen och vad de leder till. Mobbning är förvånansvärt vanligt också på högskolenivå.

– Drygt fem procent av studerandena säger sig ha upplevt väldigt mycket eller ganska mycket mobbning. De är tusentals, säger Pörhölä.
Dessutom säger ungefär var fjärde studerande sig ha upplevt mobbning åtminstone ibland.

Siffrorna baserar sig på den nationella hälsoundersökningen bland studerande som utfördes 2008.

Rollerna följer med

Den typiska formen av högskolemobbning är diskriminering och att utesluta folk ur gruppen. Pörhölä påpekar att det forskats väldigt lite i ämnet, men mobbningen verkar ofta handla om att söka efter makt.

Både mobbar- och offerrollen hänger ofta kvar från skoltiden. Pörhölä berättar att hälften av dem som blivit mobbade i högskolorna varit mobbade redan i skolan. Också hälften av studerandena som medgav att de mobbat andra sade sig ha gjort liknande saker i skolan.

Könsskillnaderna kring mobbningen verkar jämna ut sig på högskolenivå.

– I skolan blir pojkarna mer mobbade och mobbar också andra mer. I högskolorna finns inga skillnader mellan män och kvinnor.
Studerandenas mobbningsupplevelser diskuterades på den nationella konferensen för studerandehälsa i Uleåborg på måndagen.