”Utred stulen barndom också i Finland”

– Vi har diskuterat saken en längre tid, men det finns inget konkret beslut om en liknande utredning i Finland, säger Mikko Oranen som är utvecklingschef vid Institutet för Hälsa och Välfärd.

Han är väl bekant med debatten i Sverige och räknar också upp Irland och Australien bland länder där man har startat en utredning om hur barnhems- och fosterbarn behandlades från 1920-talet ända fram till 1980-talet.

– Vi halkar ju efter i debatten i Finland. Här har ingen allmän diskussion blivit till ännu, utan det har varit frågan om enstaka personers berättelser.

Kräver utredning

En som kräver att Social- och hälsovårdsministeriet börjar utreda saken nu är Krister Lumme. Han är ålänningen som växte upp på barnhem utanför Mariehamn och levde en vardag präglad av misshandel och kränkningar. Från att han var 4 år till att han blev 15 finns ingen dokumentation, inga som helst papper. När de egna barnen blev vuxna köpte han en dator och ”skrev skiten av sig” som han uttrycker det själv och boken ”Guds lilla barnaskara” blev till. Då var året 2003 och Lumme bad landskapsregeringen på Åland utreda hur verkligheten hade sett ut för barnen på Stiftelsen Hemmet, det som var Krister Lummes hem åren 1952–1961, och om de borde få ersättningar. Men landskapsregeringen sade nej.

Symbolisk ersättning

I samma veva som boken kom ut blev Krister Lumme, som i dag är bosatt i Mariefred i Sverige, ombedd att vara med och kräva en utredning om förhållandena i Sverige och föreningen ”Samhällets styvbarn” grundades. Först fick föreningen inget gehör från regeringens sida men två år senare ändrade inställningen – när SVT sände dokumentären ”Stulen barndom”. Då var året 2006 och i torsdags, i september 2011, blev utredningen klar. Den slår fast att de barn som har blivit offer för vanvård på de svenska barnhemmen kommer att få möjlighet att ansöka om en kompensation på 250 000 kronor.

– Det går aldrig att kompensera en stulen barndom. Men ersättningen är ett tecken på att man menar allvar med ursäkten. Det är en symbolisk summa som verifierar orättfärdigheten, säger Krister Lumme.

Knappast bättre i Finland

Nu har han fått också den åländska landskapsregeringen med på noterna och i februari 2012 startar utredningen om vad som försiggick på Stiftelsen Hemmet. Lumme har svårt att tro att situationen i Finland skulle ha varit bättre än i Sverige, snarare tvärtom. Därför lämnade han i går skrivelser både till presidentens kansli och till Social- och hälsovårdsministeriet där han kräver att man gör en utredning om saken.

– Jag gick hukande genom hela min barndom. Engagemanget ligger i rättvisan, man vill förverkliga rättvisan i vuxenlivet i stället.

Någon samhällelig debatt om ämnet har inte blossat upp i Finland och därför har man heller inte gjort någon systematisk utredning. I stället har man enligt Mikko Oranen valt att satsa på de barn som lever i barn- och fosterhem i dag. Tillsammans med barnombudsmannen och en grupp institutioner har man startat ett projekt där man åker runt i Finland och talar med barn som är placerade på barn- eller fosterhem.

– När staten beslutar att ta vårdnaden om ett barn axlar man samtidigt ett enormt ansvar. Det är viktigt att barnen vet vart de ska vända sig om de blir illa behandlade.

Om man fattar beslutet att göra en utredning i Finland är det frågan om en jättelik satsning, enligt Mikko Oranen. Och Krister Lumme vet att det inte alltid är så lätt att få dem som har drabbats att tala ut.

– För många finns skamkänslor inblandade. Alla vågar inte berätta när självkänslan redan är knäckt."När staten beslutar att ta vårdnaden om ett barn axlar man samtidigt ett enormt ansvar. Det är viktigt att barnen vet vart de ska vända sig om de blir illa behandlade.