"De värsta varorna måste bort från affärerna"

Malin Olofsson och Daniel Öhman på Sveriges radio har använt två och ett halvt år åt att gräva i livsmedelsindustrin. Nyligen kom de prisbelönta journalisterna ut med reportageboken Matens pris – Boken som matindustrin inte vill att du ska läsa.

Olofsson och Öhman ifrågasätter allt från paprikaodling i Holland och fiskodling i Vietnam till kopplingarna mellan köttindustrin och kolhydratfattiga dieter.
– Livsmedelsproduktionen är inte hållbar. Vi exporterar miljöproblem, säger Öhman.

Han anser att det borde läggas minst lika mycket resurser på att kontrollera importvarornas produktionsförhållanden som man använder för att övervaka den inhemska produktionen.
– Det går inte att förbjuda bekämpningsmedel för att de är farliga och sedan köpa produkter som odlats med hjälp av dem på andra håll i världen.

Som finländskt exempel kan man ta en svanmärkt kycklingfilé. Den kan säljas relativt förmånligt eftersom broilern växt snabbt med hjälp av proteinrik soja i fodret.  Sojan i sin tur skulle knappast vara så förmånlig om det inte var för att bekämpningsmedel, bland annat parakvat som varit förbjudet i Finland i tiotals år, sprutas på odlingarna i Brasilien och skadar både människor och miljö.

Ändå visar en färsk utredning vid Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT att det genast skulle gå att fördubbla odlingen av växtbaserat protein i Finland. Med ett varmare klimat skulle den sammanlagda arealen ryps, raps, ärtor och bondbönor kunna fyrdubblas fram till 2050.
– Speciellt bondbönor kunde man odla mer av. Men fröna är dyra och slutprodukten billig. Så länge foderfabrikerna inte är villiga att betala mera kommer det inte att finnas något att köpa, säger forskaren Heikki Jalli på MTT.

Importörer blundar
Att den upplysta konsumenten ska stå vid butiksdisken och välja kött baserat på de ekologiska och sociala konsekvenserna av djurets foderkomponenter är i vilket fall som helst långsökt. Därför tycker Daniel Öhman att politikerna och myndigheterna måste ta ett större ansvar.

Han har också förvånats av hur lite de som säljer och importerar vet om sina produkter. Nästan inga stora europeiska fodertillverkare ställer egna krav på att sojan ska produceras utan farliga bekämpningsmedel, visar reportrarnas granskning.

– Marknaden kommer inte att lösa problemen. En förändring kräver en jätteansträngning, och gör vi inte den i tid blir det en smärtsam process, säger Öhman som är frustrerad över  att lågpristrenden växer kraftigare än intresset för ekologiska och socialt hållbara produkter. 

Efter det Öhman sett och insett är han en varm förespråkare för småskalig produktion och säsongsbunden konsumtion. Reportageboken innehåller både konsumenttips och recept.
– Kräv att butiksägarna plockar bort de värsta produkterna från hyllorna, till exempel utrotningshotade fiskar och grönsaker som odlats med hjälp av fossil energi.
Ingen supermärkning

Men hur ska man känna igen de värsta produkterna? Hbl bad några organisationer ge tips på vad man gärna kan låta bli att köpa, se grafiken.
Forskaren Juha-Matti Katajajuuri på MTT är sannolikt den i Finland som sitter på mest information om matens verkliga pris. De senaste åren har hans arbete kretsat kring olika produkters klimatpåverkan och svinnet i livsmedelskedjan.

Han varnar för en alltför svartvit syn på vad som är bra och vad som är dåligt, och vägrar lista bovar. Minst lika viktigt är det att inte köpa mat som sedan slängs bort.
– Allt handlar om värderingar. Ekologisk odling kan till exempel belasta närmiljön och klimatet mer per producerat kilogram. Då gäller det att välja vad som väger tyngst för konsumenten.

Kan man inte tänka sig en allmän produktmärkning som visar hur hållbar en produkt är totalt sett, Juha-Matti Katajajuuri?
– Jag skulle vara nöjd om vi ens lyckas enas om en gemensam klimatmärkning, annars tjänar det inte konsumenterna. Och då är klimatfrågan bara en av flera miljöaspekter.

Katajajuuri vill på inget sätt tona ned betydelsen av etiska och ekologiska val. Han försöker lägga om den egna konsumtionen för att ta hänsyn till både miljö- och hälsoaspekter.
– Jag köper mer inhemska rotfrukter och grönsaker än tidigare, men nästan aldrig biff. Jag har också skurit ner ostkonsumtionen kraftigt.

Däremot lyssnar han inte så mycket på livsmedelsföretagens PR.
– Vissa meddelar högljutt när de börjar mata djuren med ryps medan andra fattar de viktiga besluten i all tysthet. Men det allra viktigaste är vad man över huvud taget äter, inte vilken av de konkurrerande produkterna man väljer.