Foto: Lehtikuva/Jussi Nukari

”Halla-aho är ingen skicklig populist”

– Jussi Halla-ahos falang med sin teoretiska och kyliga retorik hamnar i marginalen, tror populismforskaren Laura Parkkinen.

Sannfinländarnas framgång i valet i våras var ett resultat av klassisk populism. En karismatisk ledare, Timo Soini, talade direkt till väljarna på ett språk som inte kunde missuppfattas.

– Soini berättade roliga historier som alla förstod, med udden riktad mot alla slags experter och teoretiker, säger populismforskaren Laura Parkkinen vid Åbo universitet.

I den nyvalda riksdagen har ändå en kyligare och grumligare retorik glimtat fram i de sannfinländska ledamöternas uttalanden.
– Då jag hör ordet parlamentarism så osäkrar jag så att säga mitt vapen, sade den sannfinländska riksdagsledamoten och försvarsutskottets ordförande Jussi Niinistö i en riksdagsdebatt om presidentens maktbefogenheter i tisdags.

Och i onsdags föreslog förvaltningsutskottets ordförande Jussi Halla-aho militärdiktatur och pansarvagnar för Grekland – demokratin var ett hinder för nödvändiga åtgärder för att rädda landets ekonomi.

Som flera gånger tidigare mjukade Niinistö och Halla-aho upp sina uttalanden i efterhand. Preciseringarna ser Parkkinen snarare som misslyckanden än som skickliga undanmanövrar.
– En riktig populist behöver aldrig förklara sig för att den alltid talar så enkelt att folket förstår, säger hon.
– Halla-aho är helt enkelt en annan typ än Soini. Språkvetaren Halla-aho använder en mycket analytisk retorik. Han verkar svåråtkomlig, teoretisk och aggressiv där Soini är omedelbar, humoristisk och antielitistisk.

Den teoretiska tonen i den hårdföra falangen antyder att den knappast kan bli så populär bland folket, tror Parkkinen. Den har helt enkelt inte de förmågor som behövs för att vinna stöd hos andra än de redan frälsta.

– Det verkar exempelvis som om Halla-aho inte alls skulle vara medveten om sammanhanget han talar i, säger Parkkinen och jämför åter med Soini, men också med sångaren och tidigare kroppsbyggaren Kike Elomaa som funnit sig väl i sin karnevalistiska roll.

Parkkinen tvivlar på Halla-aho-klickens politiska framtid.
– Att populistiska rörelser spricker hör till. Både i Frankrike och i Österrike har liknande klickar uppstått inom de populistiska partierna. Med tiden har de försvunnit eller funnit sin roll på annat håll än i politiken, säger Parkkinen som i sin doktorsavhandling jämför populismens retorik i Frankrike och Finland.