Tusentals sexor kan inte simma

Enligt den nordiska definitionen är den simkunnig som faller i vattnet, får huvudet under ytan men efter att tagit sig upp till ytan kan simma 200 sträck på djupt vatten.
Tjugosju procent av sjätteklassarna säger att de kan simma lite grann men inte så att de uppfyller definitionen ovan.

En procent av årskullen upplever att de inte kan simma alls.
– Det är en klar säkerhetsrisk, för både barnen och dem som kan behöva deras hjälp om de hamnar i sjönöd, säger Tero Savolainen, simlärare och utbildningsplanerare vid Finlands simundervisnings- och livräddningsförbund rf.

Ingen förbättring på fem år
Simkunnigheten är en medborgarfärdighet i Finland.
Enligt Utbildningsstyrelsens läroplansgrunder för den grundläggande utbildningen ingår grundläggande simkunnighet i målen för undervisningen i gymnastik i årskurserna 1–4.

I årskurserna 1–4 är målet att eleven lär sig hälsofrämjande, trygga former av motion och lär sig simma genom vattenträning och simövningar.
I årskurserna 5–9 är målet att utveckla simkunnigheten och att eleverna lär sig livräddning.

Finlands simundervisnings- och livräddningsförbund rf (FSL), forskningscentralen LIKES och Utbildningsstyrelsen har utrett simkunnigheten hos elever i sjätte klass åren 1999, 2000, 2004 och 2006.

Simfärdigheten har inte förbättrats under de senaste fem åren: årets undersökning visar att andelen sexor som tycker att de kan simma sjunkit från 80 till 72 procent.
– Skillnaden beror delvis på att tidigare undersökningar gjordes med handuppräckning i klassen. En del vågade kanske inte medge att de inte kan simma. I år fick eleverna svara anonymt på en enkät, vilket ger en mer sanningsenlig bild, säger Savolainen.

Avståndet avgörande
Nina Renlund, ansvarig för hela Folkhälsans simverksamhet, har inte märkt att barnen skulle ha sämre färdigheter när de kommer till någon av organisationens simskolor runt om i Svenskfinland.
Hon poängterar ändå vikten av att föräldrar ställer krav på hemkommunen.
– Det är oroväckande att 5 000 barn inte alls kan simma. Skolan är en arena som når alla barn och simundervisningen ingår i läroplanen.

Det finns en koppling mellan barns simfärdigheter och om skolan ordnar simundervisning.
Närmare 60 procent av lågstadieskolorna ordnar undervisning för varje årskull.
Fem procent ordnar ingen simundervisning alls.
– I kommuner där det är långt till simhallen kan man också simma sämre. Men det är myndigheternas ansvar att ge eleverna möjlighet att lära sig simma, säger

Savolainen och påminner om att det inte är brist på simlärare.
– Förbundet utbildar 400 nya lärare varje år. Sen är det upp till kommunerna om de anställs. Under förra recessionen sparade fler kommuner pengar på att skära ner simundervisningen.

Regionala skillnader
Resultatet för hur bra vuxna kan simma blir klart i slutet av året. Men undersökningen från 2006 visar tydliga regionala skillnader: av kvinnorna i åldern 55–64 år, bosatta i Norra Finland, kan endast 21 procent simma.

I hela Finland är genomsnittet för samma grupp 44 procent och i Nyland 52 procent.
– Det är svårare att lära sig simma som vuxen. Simning blev ett allmänt nöje i Finland först på 1970-talet när man började bygga simhallar.
– På samma sätt tar det tid för invandrare att utveckla en simkultur. Numera njuter många invandrare av att besöka simhallar, och i Helsingfors och i Vanda finns skilda simturer enbart för kvinnor. Nästa steg är att öka deras simfärdigheter.

Enligt Tero Savolainen är det sällan som någon drunknar enbart till följd av bristande simfärdigheter: överskattning av prestanda i kombination med alkohol eller vårdslöshet är vanligare.

– Vuxna som inte kan simma tenderar att hålla sig ifrån vatten. Om de har dåliga erfarenheter kan de överföra sina rädslor på barnen, andra är medvetna om rädslan och ordnar så att barnen kan besöka simhallen med någon annan vuxen.