Beprövade finska krismetoder får isländskt beröm

Island är inte längre ett desperat land i kris, utan tar sina första steg som en stabilare nation. Men Finland ska inte lära av Island, utan se tillbaka på 90-talets lågkonjunktur.

Det är inte många dagar sedan Internationella valutafonden IMF meddelade att Island återhämtat sig från den ekonomiska kraschen 2008. Landet har fullgjort alla sina programåtaganden och behöver inte längre fondens stöd. Vi talar alltså om samma Island som hösten 2008 stod nära en total kollaps.

Arbetslöshetssiffrorna som vid årsskiftet 2009–2010 låg på 9 procent, ligger nu kring 6 procent. Och sedan juni i år har nu staten åter tillgång till de internationella kapitalmarknaderna.

Ska man tro Friðrik Már Baldursson, professor i ekonomi vid Háskólinn í Reykjavík, kan länderna i eurozonen lära sig något av Island.

– Island har blivit exemplet på hur staten helt enkelt vägrade ta på sig mer av bankernas skulder än vad som var absolut nödvändigt. Vi hade helt enkelt inte styrkan att rädda vårt banksystem. Så kreditgivarna fick ta en stor del av smällen. Det är läxan eurozonen kan lära sig av Island. Det är inte rätt att lägga skuldbördan på skattebetalarna, som i Grekland, säger Baldursson.

Men där slutar lärdomarna, för Island har tittat på det finska sättet att sköta en kris.

– Vi har lärt oss mycket av hur Finland skötte den ekonomiska krisen på 90-talet. Ni satsade pengar på utbildning, forskning och utveckling, vilket visade sig vara en god investering för er.

I sammanhanget kan nämnas att Kaarlo Jännäri, tidigare chef för Finansinspektionen, varit rådgivare åt Island 2009. Det som sist och slutligen förde Island ur krisen, var IMF:s skräddarsydda paket, säger Baldursson, som var med och förhandlade fram det.

– Paketet skapades enligt de problem vi hade på Island i oktober 2008. Och vi fick några verkligt goda råd från Valutafonden, vilka vi i grunden följt.

Baldursson understryker att Island fortfarande har problem att lösa. Till exempel har nästan 1 procent av isländarna emigrerat.
– Norge är det största mottagarlandet. Islänningarna tenderar att emigrera under ekonomiska kriser, på 60-talet flyttade många till Australien. Men i många fall återvänder de senare, det beror på hur långt bort de flyttar.

Dessutom är Icesave-dispyten med Storbritannien och Nederländerna fortfarande olöst. Och kapitalkontrollen får isländarna leva med i några år, tror Baldursson.