Allt fler behöriga …lärare hittar söderut

I Sibbo är situationen delvis bättre än i fjol: 29 av 35 klasslärare i årskurs 1–6 är behöriga. Endast en del vikariat och obetalda ledigheter sköts av lärare utan formell kompetens.

Ämneslärarbristen upplevs å sin sida som ett akut problem.

– En fjärdedel av våra ämneslärare är obehöriga och det är mycket. Vi måste bli bättre på att motivera lärarstuderanden att också välja ämnesstudier tidigt, säger den svenska undervisningsdirektören Annelie Nylund.

– Det finns också skolor i Sibbo där rektorn är den enda som är formellt behörig. Det gäller skolor som ligger lite avsides och så Mårtensby skola som ska läggas ner nästa höst.

Brist på behöriga vikarier
Enligt Nylund är de obehöriga lärarna ofta väldigt duktiga och arbetar hårt. De måste ju förtjäna sin plats varje år.

Bristen på behörighet får ändå konsekvenser både för lärarnas motivation och för hur undervisningen utvecklas och sköts professionellt.

De flesta kommunerna signalerar gott mod inför det nya läsåret, trots att det saknas behöriga lärare inom bland annat specialpedagogik, elev- och studiehandledning.

– Den största utmaningen är att hitta behöriga vikarier. Lärarbranschen är fortsättningsvis kvinnodominerad och det förekommer mycket mamma- och vårdledigheter, säger Inka Tikkanen-Pietikäinen, chef för svensk dagvård och utbildning i Kyrkslätt.

Grundskolorna i Kyrkslätt sköts, med undantag av en tjänst, helt av behöriga lärare.

Av de visstidsanställda, timlärarna och vikarierna i Kyrkslätt saknar däremot hälften formell kompetens.

Tikkanen-Pietikäinen ser det inte som ett problem.

– Vikariaten sköts av lärarstuderande, pedagoger och personer som jobbat länge som lärare. Men rektorns roll och behovet av fortbildning och handledning blir större.

Kurvan pekar uppåt
Berndt-Johan Lindström, direktör för det svenskspråkiga resultatområdet i Vanda, håller med men betonar vikten av pedagogiska verktyg för att hjälpa elever med exempelvis inlärningssvårigheter.

– Situationen blir allt bättre. Numera kan en tjänst ha ett tiotal sökande, för några år sedan knappt en.

Niclas Rönnholm, undervisningschef inom den svenskspråkiga utbildningen i Helsingfors, bekräftar trenden.

– Sakta men säkert ökar behörighetsgraden också här. Trafiken mellan Nyland och Österbotten löper.

Kräver behörighet
Mer än 12 000 sökte cirka 600 visstidstjänster i Helsingfors på våren och försommaren. Största delen av tjänsterna blev besatta.

Cirka 240 ordinarie lärartjänster utlystes inom den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen, och lockade enligt Utbildningsverket ”tillräckligt med behöriga sökande”.

Men några tjänster är fortfarande lediga. Man efterlyser fler speciallärare och ämneslärare.

Hur viktig är formell behörighet i jämförelse med livslång arbetserfarenhet som lärare, Niclas Rönnholm?
 

– Det är en förutsättning för att få en tjänst. Och med en tjänst är det mer sannolikt att läraren förbinder sig till skolan och kontinuiteten tryggas. Det är större omsättning med vikarier och därför instabilare ur skolans synvinkel.

Enligt Bjarne Mollgren, skoldirektör i Grankulla där lärarsituationen beskrivs som god, finns behörigt folk ofta bara till förfogande på våren när de utexamineras.

– Då står alla kommuner i södra Finland med öppna armar. Det är svårare att locka dem med vikariat.

Mollgren hyllar lärarutbildningen i Vasa.

– Det ska vara kvalitet. Sen är det vår sak att förvalta den på fältet.

Vill ha ny lärarutbildning
Också Esbos utbildningsdirektör Barbro Högström poängterar lärarutbildningens betydelse: Den teoretiska grunden som en utbildning ger är en förutsättning för att kunna utveckla undervisningen.

– Obehöriga kan söka jobben. Det är inte deras fel att det inte finns tillräckligt med behöriga sökande. Vi försöker stödja obehöriga vikarier bland annat genom fortbildning, säger Högström.

Annelie Nylund hoppas att barnträdgårdslärarutbildningen, som inleds i Helsingfors i höst, ska kompletteras med en svenskspråkig lärarutbildning.

– Som nylänning ondgör jag mig över att Åbo Akademi i Vasa har monopol på den svenska lärarutbildningen. Så länge de har det får vi dras med obehöriga lärare.

– Jag brukar uppmana dem att ta reda på allt som de inte vet, också sådant som de inte vet att de inte vet.

– Det finns ändå en fara att de svenskspråkiga skolorna sackar efter de finska skolorna, mer än den senaste Pisaundersökningen visar. Och om det blir en uttalad stor standardskillnad, hur kommer det att påverka hur de tvåspråkiga familjerna tänker om, säg tio år?