Statsrådet Harri Holkeri har dött

Harri Hermanni Holkeri föddes den 6 januari 1937 i Oripää i Egentliga Finland. Största delen av hans barn- och ungdom bodde familjen dock i Toijala, där han blev student 1957.

Holkeri blev 1962 pol.kand. vid Helsingfors universitets statsvetenskapliga fakultet, men redan under studietiden var han funktionär i samlingspartiets ungdomsförbund och i partiet. Han var sålunda något som senare kom att kallas politisk broiler.

1965 blev Holkeri partisekreterare, Finlands yngsta. Efter partiordföranden Juha Rihtniemis frånfälle 1971 valdes han som 34-åring till partiordförande och var då Europas yngsta konservativa partiledare. Med Holkeri som ordförande nådde samlingspartiet definitivt positionen som en av de så kallade tre stora. Trots valframgångarna var samlingspartiet under hela Holkeris tid i opposition.

Försoning med Kekkonen

Ett av Holkeris mål var att försona sig med president Urho Kekkonen samt att ordna relationerna till Sovjet. Detta skulle garantera partiets regeringsduglighet. Ett led i de här strävandena var att Holkeri fick en majoritet av partiets riksdagsledamöter att stödja den omstridda undantagslagen för ett återval av Kekkonen 1973. Holkeri förklarade senare att det viktiga inte var att stödja Kekkonen utan att garantera den västliga integrationen. Utan Kekkonen hade den sovjetiska misstron mot frihandelsavtalet med EEC inte skingrats, menade han.

I 1978 års presidentval ställde sig samlingspartiet bakom Kekkonen. Att samlingspartiet dock inte blev regeringsparti berodde snarare på de övriga partiernas ovilja än på Kekkonens motstånd.

Hösten 1978 utnämndes Harri Holkeri till medlem av Finlands Banks direktion och lämnade riksdagen, där han suttit sedan 1970. Som partiordförande fortsatte han dock över riksdagsvalet 1979. Då Kekkonen avgick hösten 1981 utsågs Holkeri till sitt partis presidentkandidat. I presidentvalet 1982 blev han tvåa efter Mauno Koivisto.

Statsminister

Sin politiska höjdpunkt nådde Holkeri då han efter riksdagsvalet 1987 av president Koivisto utsågs till statsminister för en så kallad blåröd koalition och samlingspartiet blev rege­ringsparti efter 21 år i opposition. Holkeri-regeringens stora frågor var en skattereform och en arbetslivsreform. Reformerna lyckades inte särskilt väl, delvis på grund av den ekonomiska depression, som började under slutskedet av rege­ringsperioden.

I 1988 års presidentval var Holkeri åter samlingspartiet kandidat. Han blev tredje efter Koivisto och Paavo Väyrynen (c).

Medlare

Minister Jaakko Iloniemi har konstaterat att det utmärkande för Harri Holkeri varit hans förmåga att hitta en gemensam grund mellan stridande viljor. Den förmågan utvecklade han då han på 1970-talet försökte göra samlingspartiet till regeringsparti. Och som statsminister ställde han sig hellre ovanom partistriderna än att han drev sitt partis linje.

Mot den bakgrunden var det naturligt att hans tjänster efter den politiska karriären utnyttjades i internationella medlaruppdrag. Mest framgångsrik var han som en av tre ordförande som ledde förhandlingarna för att få ett slut på striderna i Nordirland 1995-98. I augusti 2003 blev han chef för Unmik, FN:s administration i Kosovo. Han tvingades dock avgå på grund av sjukdom redan följande vår.

2000–2001 fungerade Holkeri som ordförande för FN:s generalförsamling, som bland annat utfärdade Millennium-deklarationen om en halvering av fattigdomen.