Israeliska protester växer mot sociala orättvisor och stigande levnadskostnader

Likudledaren Benjamin Netanyahu meddelade på söndagen under ett kabinettsmöte att han kommer bilda en kommitté för att bemöta den kritik som framförts i massdemonstrationerna. Han tänker även se över möjligheten att minska på indirekta skatter och höja levnadsstandarden bland landets medelklass.

Utspelet kommer efter att premiärministern pressats hårt av de senaste veckornas protester. I går spädde ett avhopp inom de egna leden på kritiken. Haim Shani, som är generaldirektör för det israeliska finansdepartementet, meddelade sin avgång efter en schism med finansminister Yuval Steinitz.

– De senaste dagarnas utveckling har belyst problemen och har förstärkt min uppfattning om att jag inte kan fullfölja mitt arbete, säger Shani i ett uttalande.

Netanyahu har tvingats ställa in en planerad resa till Polen för att reda ut situationen tillsammans med sina partikamrater, varav Steinitz också varit föremål för kritik. Denne har bland annat försvarat regeringens politik med att indragningarna inom den offentliga sektorn är förutsättning för att inte Israel ska gå samma öde till mötes som Grekland och Portugal.

Premiärministern som var inne på liknande tankegångar varnade israelerna för att dra förhastade slutsatser.

– Populism kan få Israel att sjunka ner till samma konkursfärdiga tillstånd som vissa europeiska länder befinner sig i, sade Netanyahu.

 

”Bibi”, som han också kallas, är känd för att alltid ha ett politiskt äss i rockärmen, men denna gång tror flera bedömare att de historiska protesterna kan vara början till slutet på hans politiska saga. Många israeliska tidningar har också gett demonstranterna sitt stöd, och tror inte att Netanyahus uttalande kommer lugna invånarna. Tvärtom ser de början på ett nytt paradigm där demokratirörelser på ett mer aktivt sätt tar för sig i den offentliga debatten.

Demonstranterna beskriver Netanyahus och finansminister Yuval Steinitz politik som extremt högerinriktad. En rad kontroversiella bestämmelser har införts, bland annat en lag som gör det förbjudet att bojkotta varor från Israel. Protesterna är ett trendbrott mot en lång period av bosättarvänlig politik, och uttryck för ett missnöje som växt under det senaste decenniet mot prishöjningar, ökade inkomstklyftor och nedkörning av de offentliga tjänsterna.

Strejkhot

Allt fler instanser i samhället har slutit upp bakom protesterna. Under veckoslutet deltog över hundratusen människor i demonstrationer mot höjda priser på bränsle, hyresbostäder, vård och utbildning. Israeliska doktorer och vårdpersonal gick ut i demonstrationer mot eländiga löner och undermåliga sjukhus, och fackliga organisationer hotar med att gå ut i strejk. Bland annat hotar de kommunalt anställda som sköter soptransporterna att stanna hemma. Enligt israeliska medier är till och med en generalstrejk möjlig.

Dessutom har aktivisterna uppmanat folk att tömma sina bankkonton den åttonde augusti, för att protestera mot bankernas höjda serviceavgifter.

 

Sedan 2004 har Israels tillväxt legat kring 4,5 procent, medan arbetslösheten sjunkit från 11 procent till cirka 6 procent. Men klyftan mellan fattiga och rika i Israel är bland de största i världen. 2011 hamnade Israel på femte plats när det gäller ojämlikhet bland OECD:s 34 medlemsländer.

 

Inom Israel är ojämlikheterna ämne för diskussion och många pekar på att de oproportionellt höga priserna är resultat av kartellbildning och korruption inom många delar av handeln.

Det var också en protest mot matpriserna och priset på grynost som verkade som en tändgnista när protesterna började under försommaren. Protesten hade snabb verkan och priset sänktes.

 

Tältläger

Stärkta av framgångarna slog unga aktivister upp tält på gatan i Tel Aviv i mitten av juli och krävde sänkta hyror och tomtpriser. Sedan dess har tältbyn vuxit, och medelklassen har gått med i protesterna i olika delar av landet.
Det är den liberala medelklassen som varit ledande i protesterna, men som i flera städer gjort gemensam sak tillsammans med religiösa judar och israeliska araber. Bredden på det politiska spektret bland protestanterna och att Palestinakonflikten inte är i fokus gör demonstrationerna unika.

Demonstranterna, i huvudsak bestående av sekulära unga, skanderade i helgen ”Mubarak, Assad och Netanyahu” och visade med klar tydlighet att de följer mönstret från de folkliga protesterna som svept Mellanöstern, och att de vill se ett skifte i maktstrukturen.

Frågan är om demonstrationerna begränsar sig till de ekonomiska orättvisorna. Inom proteströrelsen finns många röster som vill se ett slut på ockupationen eftersom den begränsar Israels möjligheter till att vara ett demokratiskt samhälle. På så sätt kan folkfesten på gatorna i Israel precis som i många arabländer leda till en helt ny världsbild.

Det israeliska parlamentet, Knesset, röstade i dag ner ett förslag att vänta med sommaruppehållet på grund av de landsomfattande protesterna. Talmannen Reuven Rivlin menade att även om problemen är allvarliga så är det regeringens uppgift att lösa dem och inte Knessets, som om det krisade lätt skulle kunna sammankallas ändå.