Foto: Johannes Tervo

Grisfarmare grillas av överutbud

Det råder likviditetskris på många grisfarmer och jordbrukarorganisationerna förutspår en våg av konkurser. Enligt grisfarmaren Michael Kamis beror situationen på snälla bönder och snikna slakterier och butikskedjor.

Slaktbilen har just hämtat en del av grisfarmaren Michael Kamis slaktdjur. När hans båda svinhus tömts putsar han upp dem och köper in nya grisar för uppfödning. På ett år hinner han med tre kullar.

– Slakterierna och butikskedjorna talar om grillsäsong. De drivs utifrån kvartalsekonomi medan vi jordbrukare förbinder oss 20–25 år med de investeringar vi gör för att kunna fortsätta vår verksamhet.

Michael Kamis har varit grisfarmare sedan 1989, när han tog över familjens gård. Då hade han 15 suggor och 60 slaktsvin. Sedan dess har han kontinuerligt förstorat svinhusen och i dag driver han en farm med 440 slaktsvinsplatser.

– Det är en mindre slaktsvinsgård som jag sköter ensam utan anställda. Jag tar hand om djuren varje morgon och kväll och ägnar mig åt lantbruk under dagen.

Bönder har ett rykte om sig att aldrig vara riktigt nöjda med den rådande situationen, men nu pratas det om en hotande kris bland landets djurfarmare, inte minst bland grisproducenter. Bakom larmen ligger ökade kostnader, främst i form av stegrande foderpriser, i kombination med minskade intäkter.

Ett akut hot mot producentpriset är det lager av tyskt griskött som dumpats bland annat i Finland. Det handlar om ett parti på 140 miljoner ton griskött, en mängd som motsvarar årsproduktionen hos Finlands samlade grisfarmare, som frystes in i vintras när dioxinlarmet gick bland tyska grisfarmare. Nu under sommarmånaderna ska det avyttras.

– Det konstiga är att det i Finland kan säljas som färskt kött efter att det tinats upp och marinerats, men i Tyskland måste det säljas som fryst kött, säger Michael Kamis.

Överproduktion

Förra året hade Finlands grisfarmare en överproduktion på 25 miljoner kilo kött. Samtidigt som utbudet ökat från Mellaneuropa har Ryssland begränsat importen av finländskt griskött. För grisfarmare innebär det mindre intäkter.

– Det är ett problem att priset på griskött i Finland konstant ligger under EU-snittet. I övriga Europa fluktuerar producentpriserna åtminstone lite, men här ligger de ständigt lågt, säger Kamis.

Han köper in smågrisar via slakteriets förmedling och säljer till samma slakteri. Att byta samarbetspartner förbättrar inte lönsamheten.

– Jag har bytt slakteri och funderar på att göra det igen. De betalar visserligen samma låga pris, men tjänsterna de erbjuder varierar lite.

På utgiftssidan är foder till grisarna den största kostnaden. Förra hösten steg spannmålspriserna kraftigt.

– Foderblandningen är 50 procent dyrare nu jämfört med för ett år sedan. Grisfarmen går runt tack vare att jag jobbar ensam och att jag utfodrar grisarna med spannmål som jag odlar själv. Å andra sidan skulle jag få ett bättre pris om jag sålde säden som jag odlar, säger Michael Kamis.

Hans fru Maggi jobbar på ett åldringshem i Vörå och hennes stabila inkomst är enligt Michael en förutsättning för att de ska kunna balansera privatekonomin.

– Något måste göras för att animalisk produktion ska kunna fortsätta i Finland. I regeringsprogrammet ingår en punkt om striktare ursprungsmärkning på kött. Det är en viktig åtgärd så att konsumenterna får information för sina köpbeslut, säger Michael Kamis.

Bland hans svinfarmarkollegor i Vörå har flera övergått från smågrisproduktion till slaktsvinsuppfödning. En del har lagt ner sina svinfarmer och andra funderar på att sluta. Inte Michael Kamis.

– Jag är seg och tror på det jag gör. Jag tänker fortsätta.