Avslöjande: Sverige lagrade jaktplan …för finska piloter

STOCKHOLM

I en bok om Sveriges dolda Nato-förbindelser avslöjar den svenska journalisten Mikael Holmström en rad intressanta detaljer om Finlands och Sveriges informella försvarssamarbete under kalla kriget.

Under kalla kriget var Finland strategiskt förbundet med Sovjet. Kärnan i vsb-pakten handlade om att Finland skulle försvara Sovjet mot ett Natoangrepp genom finskt territorium.

I det tysta förberedde sig Finland samtidigt för att möta ett sovjetiskt anfall.

Finska och svenska militärer och politiker träffades regelbundet för att utbyta information.

Ibland gick samarbetet längre än så. Enligt Parisfreden fick Finland ha högst 60 stridsflygplan. På 1970- och 1980-talet hade flygvapnet 36 svenska Drakenplan och 24 ryska MiG-21.

De få jaktplanen skulle inte kunna stå emot ett sovjetiskt anfall många timmar.

Lösningen blev att Sverige lagrade ett stort antal Draken-plan, som annars hade gått till skrotning, samtidigt som Finland utbildade fler stridspiloter än vad landet hade bruk för.

Överskottet på piloter i Finland och på jaktplan i Sverige var ingen slump.

– Vi tänkte att i en krissituation kunde vi köpa flera Drakenplan. I en sådan situation står Sverige fortfarande som ett neutralt land och vi har så pass täta och goda förbindelser att vi kan få hjälp på det sättet. Jag har aldrig hört att det funnits några papper på det. Men nog kommer jag ihåg att jag diskuterat detta med Bengt Gustafsson och kanske också med Lennart Ljung. Därför utbildade vi också fler piloter än vad vi hade användning för, säger Jaakko Valtanen, tidigare kommendör för försvarsmakten, i boken.

Ålands försvar

På samma sätt förberedde sig både Finland och Sverige för hur Åland skulle försvaras i händelse av krig. Åland är en del av Finland, men utgör en demilitariserad zon.

– För marinområdet och skärgården hade vi en brigad färdig och ganska starkt artilleri som vi tänkte skicka till Åland, säger Ermei Kanninen, chef för huvudstaben 1978–1982.

Finland fruktade att Sovjet skulle ta Helsingfors med överraskning. Därför var det viktigt att även Sverige förberedde sig för att besätta Åland. Planeringen sköttes av Milostab Ost i Strängnäs.

– Jag har aldrig berättat det. Men det presenterades för mig hur många brigader eller bataljoner ni (Sverige) hade varit färdiga att sända över till Åland, säger Kanninen.

Fjällstugan

Pältsas-stugan, en svensk fjällstuga, blev under några år i början av 1980-talet ett riktigt nervcentrum för de finsk-svenska försvarssamtalen. Både statsministrar och försvarsledningar använde stugan. De inofficiella besöken skedde i civila kläder, man fiskade, samtalade och umgicks. Några operativa planer utväxlades inte.

Ändå hände det då och då att kartan över Nordkalotten togs fram. Dåvarande statsminister Mauno Koivisto hade studerat terrängen i Lappland noggrant och tvivlade på att det skulle gå att stå emot ett sovjetiskt anfall i östra finska Lappland.

– Jag hade tankar att det uppenbarligen skulle vara klokare om vi skulle vara starkare i Västlappland. Då kunde man kanske förena krafterna med svenskarna, säger Mauno Koivisto i boken.

Under notkrisen 1961 hade svenska militärer i hemlighet förberett sig för ett motsvarande scenario. Retirerande finska förband skulle tas emot i norra Sverige och sättas in i striderna om ryssarna gick över Torne älv.

Markus West

markus.west@hbl.fi