Julgubben eller jultomten?

Få saker tycks engagera lika mycket som slaget mellan jultomten och julgubben, kanske ännu mer när nylänningar och österbottningar tycks använda olika termer. I Vasa och på Åland lär man säga tomten om den person som kommer med klapparna på julafton.

– Jag har inte hört något annat, säger Vasa stads servicekonsulent Charlotta Edberg.

Men i Jakobstad säger de äldre julbocken, medan de yngre använder sig av julgubben.

– Det är nog en generationsfråga, säger Guy Björklund, museichef vid Jakobstads museum.

I Närpes kör man ett eget race och introducerar botchin till listan över tänkbara benämningar. Där har kommunen haft en egen julfarbror som besökt ålderdomshem och förskolor i över 30 år.

– Första uppdraget är inbokat nästa vecka och sedan fortsätter det fram till jul, säger Lasse Eriksson, julbotchin som till vardags är kultursekreterare vid kommunen.

När man kommer söderut byts terminologin ut igen och då tycks julgubbe dominera över de andra alternativen.

– Tomtarna är de små nissarna som jobbar i verkstaden tillsammans med julgubben, säger Urda Wesamaa, livskunskapslärare vid Blomängens skola i Helsingfors.

Vid Granhultsskolan i Grankulla är klassläraren Maria Lundmarks åsikt tudelad.

– Vi säger både julgubbe och jultomte här.

Uttrycket julbock ser ut att ha försvunnit från listan i de nyländska regionerna. Ordet är dels en direktöversättning från finskans joulupukki, men härstammar även från de svartklädda julbockarna med horn som gav klappar till borgerliga familjer i början 1800-talet.

– Bockarna var i vanliga fall tiggare, men i överklassfamiljer klädde betjänter ut sig till bockar och kom med klappar, säger Anne Bergman, arkivarie vid Folkkultursarkivet.

Kring förra sekelskiftet ersattes bockarna successivt av en äldre brunklädd farfarsfigur som kallades julgubbe. Ordet kom från tyskans Weihnachtsmann som översattes till julgubbe av Rafael Hertzberg 1882. Samtidigt kom diverse andra tyska julseder till Finland.

– Julgubben delade ut kristna gåvor som till exempel en gran med stjärna på toppen, säger Anne Bergman.

På 1920-talet blev han rödklädd i annonser och i varuhus. Färgen spred sig och genom lyckad marknadsföring flyttade han till Korvatunturi i Lappland.

– Jätteöronen hörde allt och visste om barnen varit snälla.

Under samma tid försvann den kristna och stränga farfarsfiguren och blev en lustig och snäll rödklädd farbror med presenter. Där är vi än, även om dess rätta namn skiftar mellan platser och från person till person.

JULIA WIRÆUS

09-125 31, julia.wiraeus@hbl.fi

Läs även om Coca-colatomtens åländska rötter