Så räddade Bob Biaudet Helsingfors

I dag står trafiken delvis stilla i kvarteren runt Senatstorget. Helsingfors luftvärnsregemente håller parad, sedan bjuder överborgmästare Jussi Pajunen på mottagning. Bland hedersgästernas finns veteranerna från kriget, de som ansvarade för luftvärnet och var så framgångsrika att bara tre procent av de ryska bomberna träffade mål i Helsingfors.

Bob Biaudet är en av dem. Att han blev expert på luftvärn var en slump, berättar han i sitt hem i Bort­re Tölö.
– Jag inkallades som abiturient 1942 och placerades i luftvärnet i Sandhamn. Att det blev luftvärnet berodde på att jag hade stereosyn, sade man. Vad det egentligen är för något har jag aldrig förstått.
– Efter bara några veckor kontrollerade man vilka som kunde tyska och jag hörde till de 30 som valdes ut för specialuppdrag. Ingen visste vad som väntade, vi tilldelades nya, snygga uniformer och fick stränga order att inte berätta något ens för våra föräldrar. Sedan en dag kördes vi till Malms flygfält.

Bob Biaudet minns att det var trångt i den lilla DC-2:an.
– Sex kamrater fick nöja sig med ståplats. Vi landade i Riga och fortsatte med tåg till Berlin. Detta var januari 1943. Tågen vi mötte var fullpackade med kanoner och pansarvagnar som transporterades österut. Det såg imponerande ut.

Lärde sig använda radar
I Berlin tog den finländska truppen S-bahn till ett av det tyska flygvapnets byggnader som hörde till DHG, Division Herrmann Göring.
– Vi inkvarterades i fina fyra personers rum som alla hade egen militär­betjänt och sedan inleddes utbildningen. Tillsammans med slovaker, italienare, rumä­ner, japaner och ungrare utbildades vi i användningen av radar som då var någonting nytt.
För Bob Biaudet och hans kamrater blev det tre sköna månader i Berlin.
– Det var ingen onödig exercis utan effektiv utbildning alla dagar. På fritiden fick vi gå på teater, bio och opera gratis så mycket vi ville, men det blev inte så mycket av det.
Den mörka sidan av nazismen avslöjades snabbt för finländarna.
– På gården till vår förläggning fanns några enkla baracker. Det var ett litet koncentrationsläger för ryska krigsfångar. De stackars männen slogs och sparkades var och varannan minut. Deras mat bestod av våra rester. De behandlades som svin, det var hemskt att se.
– Fångarna var ingenjörer som tyskarna hade nytta av. Då vi frågade hur de vågade lära ut ny, hemlig teknologi till fienden skrattade tyskarna att det inte var någon fara, ”ryssarna skulle aldrig återvända hem”.
När de 30 finländarna efter tre månaders utbildning reste hem hade också de sista som eventuellt vid avfärden haft nazistsympatier blivit avtrubbade.
– Ingen av oss levde i okunskap om vad nazismen stod för, berättar Bob Biaudet.

Drumsö
Hemma i Finland organiserades luftvärnet som skulle komma att få en stor betydelse under de ryska bombningarna vintern 1944. Bob Biaudet stationerades på Drumsös sydligaste udde vid en av fyra luftvärnsställningar. De andra var på Sandhamn, i Brunnsparken och vid Kottby travbana.
Bob Biaudet hann genomgå underofficers- och officersutbildning innan det blev allvar 1944. Tre dagar i februari försökte sovjetiska bombplan bryta ryggraden på försvarsviljan med terrorbombningar av Helsingfors.
Bara 200 bomber, cirka tre procent av alla som fälldes, träffade mål i Helsingfors. Spärreld gjorde att många fientliga bombplan tvingades släppa sin last i havet och återvända. Andra lurades av eldar i Nordsjö att släppa sina bomber där i tron att det var Helsingfors som brann. Och åtta plan sköts ner.
– När attackerna var som intensivast sprang vi av och an från lagret i Sandhamn till luftvärnskanonerna med de 12 kilo tunga granaterna. Det var tio grader kallt, men vi sprang med bar överkropp, timme efter timme med svetten rinnande, minns Bob Biaudet.
Helsingfors räddades av modern tysk teknik som radar och 88 millimeters kanoner – och framför allt av män som kunde använda dem.

För Bob Biaudet fortsatte kriget ännu på Näset sommaren 1944 och efter det i Lappland. Han hemförlovades som fänrik och är i dag kapten i reserven.
Helsingfors luftvärn har valt att fira sitt jubileum i dag den 26 februari för att det är dagen för de sista stora sovjetiska bombangreppen 1944.

STAFFAN BRUUN, TEXT
09-1253 325, staffan.bruun@hbl.fi

HANS PAUL, FOTO
hans.paul@hbl.fi