Studiosnacket inför matchen

Diskussionen om skolsvenskan kommer främst att uppmärksammas i Hbl och radio Vega. Det sa Minerva Krohn (De gröna) i debattprogrammet Slaget efter tolv (Vega 19.8). Hennes poäng var att språkfrågan inte kommer att ligga högt på de finskspråkiga mediernas agenda, speciellt inte inför kommande val.

Jag tror att Minerva Krohn har fel. Medborgarinitiativet mot den obligatoriska skolsvenskan har redan avhandlats synligt i samtliga stora finska tidningar och ingenting tyder på att intresset skulle svalna när frågan når riksdagen i höst. Tvärtom, det är ett ämne som har alla ingredienser för att bli en saftig mediefråga.

Det är ett ämne som nästan samtliga finländare via de egna skolerfarenheterna kan relatera till. Det är en fråga med två tydliga motpoler. Och det är framför allt en fråga som för många är en emotionell hjärtesak.
I den här krutdurken är risken uppenbar att sakargumenten drunknar och att konsekvensanalyserna blir haltande. Nu när lugnet före stormen ännu råder, kan jag därför önska två trådar som framför allt de finskspråkiga medierna kunde spinna vidare på.

Skolsvenskans vara eller inte vara är i allra högsta grad en framtidsfråga, där de yngre generationernas önskemål borde prioriteras. Den attitydundersökning som Hbl lät utföra för ett drygt halvår sedan, visar på klara skillnader mellan åldersgrupperna. De yngre finskspråkiga är betydligt positivare inställda till svenskan än de äldre.

För det andra har beslutet om skolsvenskan inte enbart interna konsekvenser för Finland. Det har också stora konsekvenser för Finland som en del av Norden. Flera av våra toppolitiker brukar säga att det nordiska samarbetet nu upplever en renässans. Ett nej till svenskan är en stark signal och betyder samtidigt att vi stänger framtida dörrar till Skandinavien för många finskspråkiga ungdomar.

De här frågorna är viktiga för oss inom de svenska medierna i Finland, men de borde vara ännu viktigare för de finskspråkiga.