Nickedockor

Med risk för att låta tjatig tar jag upp ett ämne som vi skrivit mycket om. Tidningsmomsen. Nu suckar ni kanske och tänker ”Vad finns det för nytt att säga om den?”
Och visst. Jag är jävig. Jag vill att min bransch ska överleva. Jag vill ha ett jobb att gå till.

Men problematiken är större än så. Chefredaktören för Helsingin Sanomat Mikael Pentikäinen reflekterade i veckan över hur skatten utfallit under det år den funnits. Pentikäinen drar slutsatsen att tidningshusen knäar under en börda som är tung nog utan ökade skatter. År 2012 infördes momsen på nio procent. Nu är den tio procent. Om ett par veckor samlas regeringen till budgetmangling och det är möjligt att ännu en justering väntar tidningshusen.

Samtidigt har det klirr i statskassan som regeringen kalkylerat med uteblivit. Förväntade 80 miljoner euro inbringade i själva verket bara 20 miljoner euro (enligt uppgifter till HS).
Detta parallellt med att mediehusen genomgår ett stålbad. Annonsörerna uppsöker nya plattformar som en följd av att läsarna förändrar sitt läsarbeteende. Mediehusen ska både tillfredsställa lojala läsare som vill ha sin papperstidning och erbjuda läsupplevelser till den ”diginativa” generationen som surfar runt på ständigt nya arenor. Vi tror fortsatt på ett bra innehåll – men bra innehåll kostar.

En reflekterad tanke kräver nämligen kunskap och beläsenhet. En reflekterad tanke kräver mognad. En reflekterad tanke kräver tid, som vi har allt mindre av i en värld där färre ska göra mer.

Jag hoppas därför att våra beslutsfattare minns att en fri och stark press är ett av grundfundamenten i demokratin. En fri och stark press ska för sitt oberoendes skull kunna förändra sig, följa med sin tid, lyssna på läsarnas önskemål. Men inte in absurdum. Det som säljer är inte alltid synonymt med bildning. Det som säljer är inte alltid byggklossar i ett jämlikt och upplyst samhälle. Låt oss alltså hoppas att vi har en klok statsmakt som inte driver mediehusen i en riktning där de ser sig tvungna att att skramla ihop sina skattesekiner genom att bli nickedockor i marknadskrafternas spel.