Helsingfors vill inte chockhöja avgifter
Genom att höja avgifterna med närmare en tredjedel för allt från hälsocentralsbesök till tandvård skulle kommunerna kunna skrapa ihop 150 miljoner euro, hade regeringen tänkt. Men i dag beslutar Helsingfors stadsstyrelse av allt att döma att enbart indexjustera avgifterna, och därmed har alla huvudstadsregionens stora städer ställt sig utanför spartalkot.
Då höjningarna av klientavgifterna i Helsingfors vanligtvis gjorts utan ett särskilt politiskt beslut fick höjningarna som aviserades före årsskiftet politikerna att hicka till. Maxavgiften är nu nästan 30 procent högre än tidigare och gäller allt från tandvård till poliklinikbesök. Tidigare har staden automatiskt tillämpat maxavgiften, men höjningen har motsvarat en indexjustering.
I dag behandlar stadsstyrelsen biträdande stadsdirektör Laura Rätys förslag om att staden ska tillämpa maxavgiften, precis som förr. I beredningen motiveras höjningarna med att de stärker stadens inkomstbas och styr efterfrågan på vissa tjänster. Enligt Räty är Helsingfors en så stor del av den offentliga sektorn att staden inte kan ställa sig utanför maxavgifterna, och särskilt inte ensam.
Men Räty får inte särskilt mycket gehör i stadsstyrelsen. Åtminstone SDP, De gröna, Vänsterförbundet, SFP och Sannfinländarna i stadsstyrelsen motsätter sig maxhöjningarna och vill att staden håller sig till enbart indexjusteringar.
– Trettio procent är en väldigt stor höjning och drabbar dem som annars också har det svårast. En så stor höjning skulle helt säkert leda till större social segregering och att fler inte skulle ha råd med den service de behöver, säger stadsstyrelsemedlemmen Marcus Rantala (SFP).
Vänsterförbundets Veronica Honkasalo är av samma åsikt.
– Vi vet redan att det finns en hel del grupper i Helsingfors som inte ens söker sig till vård då de borde göra det, och på lång sikt blir det bara dyrare. Vi ska inte göra livet svårare för dem som redan är i en svag position.
Enligt Osku Pajamäki, SDP, går det inte att hitta några vetenskapliga belägg för att höjda avgifter skulle vara en fungerande lösning.
– Helsingfors har inte råd med ett så stort misstag.
Dessutom, påpekar Rantala:
– Stadens budget är redan godkänd av fullmäktige och den räknar inte med några höjningar utöver indexjusteringen, så det är svårt att se hur en stor höjning nu skulle vara motiverad. Vill man diskutera avgiftsnivån kan man i så fall hellre göra det i samband med till exempel nästa års budgetbehandling, då man också får en bättre helhetsbild av vad höjningarna betyder för budgeten i stort. Det skulle åtminstone vara en rimlig process.
Hälsocentralsavgiften under lupp
Under stadsstyrelsens förra möte bordlades frågan om klientavgifterna på begäran av Samlingspartiets Lasse Männistö.
– Vi ville ha en timeout. Nu väntar vi på tilläggsinformation, till exempel om antalet oavbokade tider och hur slopandet av hälsocentralsavgiften har påverkat efterfrågan, säger Männistö.
Helsingforsfullmäktige beslutade för ett par år sedan slopa avgiften för hälsocentralsbesök, men Räty har sagt att man kan överväga att återinföra avgiften om staden inte går in för att tillämpa maxavgifterna för de andra tjänsterna.
Hurdana slutsatser går det att dra av den statistik ni väntar på nu?
– På ett allmänt plan kan det vara svårt att säga vad det beror på att antalet besök ökat eller minskat, det gäller förstås att också se vad som ligger bakom. Allmänt taget gäller ju att priset påverkar efterfrågan, men man kan inte rakt av dra några politiska slutsatser av det. Man måste se om antalet besök motsvarar det verkliga behovet. Men min utgångspunkt är att då en person upplever ett behov av en viss basservice så ska hen också få den, säger Männistö.
Hälsocentralsavgiften vill han inte ta ställning till.
– Nu behandlar vi det förslag vi har på bordet, sedan får vi se.
Livlig diskussion
Bakgrunden till höjningarna står att finna i regeringsprogrammet, som slår fast att kommunerna kan få in 150 miljoner euro mer på höjda klientavgifter. Men där regeringsprogrammet riktar höjningarna mot den långvariga institutionsvården har man i beredningen valt att i stället höja de avgifter som är lika för alla. Höjningen på 27,5 procent plus indexjustering, alltså nästan 30 procent, har man kommit fram till genom att addera intäkterna från klientavgifterna och räkna ut hur stor andel som ska till för att man ska komma upp till ett plus på 150 miljoner.
För kommunerna är det fritt fram att begära lägre avgifter än den maximala. Vanda har beslutat göra bara indexjusteringar, förutom straffavgiften för ett uteblivet besök som höjs maximalt. I Esbo har social- och hälsovårdsnämnden återremitterat ärendet med budskapet att höjningarna ska följa den reella kostnads– och löneökningen, och dessutom vill man utreda ett slopande av hälsocentralsavgiften. Också Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt har infört enbart indexjusteringar.
– Ärendet har skapat livlig diskussion i många kommuner och samkommuner, och här finns många olika slags lösningar. En del har beslutat stanna vid indexjusteringar och andra har till exempel höjt bara straffavgiften, men ser man till antalet kommuner är min uppfattning att de flesta har infört maxavgifterna, säger Tarja Myllärinen, direktör för social- och hälsovårdsfrågor vid Kommunförbundet.
Klientavgifterna utgör bara en liten del av social- och hälsovårdsbudgeten, drygt sex procent, men är enligt Myllärinen ändå ett sätt för kommunerna att öka inkomsterna.
– Då kostnaderna ökar och statsandelarna till kommunerna minskar måste kommunerna öka sina inkomster någonstans.