Ätstörning bakom självmord
Vården av barn och unga med ätstörningar i Östnyland får skarp kritik. I värsta fall drivs anorektiker till desperata beslut.
BORGÅ Markku K. Paavola är överläkare och ansvarig för den psykiatriska vården vid Borgå sjukhus. Han säger utan att tveka att vården av patienter med ätstörningar är i skick. Vårdkedjan fungerar enligt honom som den skall.
Detta trots att ett barn under 13 år begick självmord nyligen inom Borgå sjukvårdsområde, efter att ha varit intagen vid sjukhuset för att tvångsmatas och "vårdats" med depressionsmedicin. Och det är enligt uppgifter ÖN fått inte den första anorexipatienten som valde den här utvägen i Östnyland.
Paavola vill inte kommentera frågan om vårdkedjan i Östnyland är för splittrad, och om familjerna får det stöd de behöver.
– Enligt min uppfattning har våra barn- och ungdomspsykiatriska vårdare, psykologer och läkare all den information som de behöver för att bedöma, behandla eller vid behov vidareremittera patienter, när det behövs, säger Paavola.
Överläkare Heidi Somersalo ansvarar för barnpsykiatrin där man behandlar barn under 13 år. Hon konstaterar att vårdkedjan för barn och unga med ätstörningar inom Borgå sjukvårdsområde uppdaterades 2014, och att det finns en handlingsplan för hur patienterna ska vårdas.
– Inom barnpsykiatrin har vi 6–10 ätstörningsfall per år, ofta kopplade till andra psykiska ångestrelaterade problem.
Begränsade resurser
Barnen får specialistvård efter att någon instans inom primärvården skrivit remiss. En barnpsykiatrisk vårdplan görs upp, och om barnets situation är akut sker vården med remiss på en avdelning för pediatrisk vård eller på den barnpsykiatriska avdelningen. Efter utskrivning fortsätter den öppna vården.
I vårdplanen har familjen och vårdnadshavarna en stor roll.
– Ätstörningen gör att barnet självt inte tar ansvar för till exempel ätandet, det är föräldrarna som måste göra det. Ofta betyder det att vi gör hembesök en gång per vecka i början.
Ett ambulerande team kan göra hembesök och vid behov även skolbesök och vård kan inledas inom en vecka. Men resurserna är begränsade.
– Vi har en pool av arbetstagare inom barnpsykiatrin och den måste fördelas rättvist. Det är inte så att vi stöter ifrån oss de som söker hjälp, men vi måste analysera vilken typ av problem primärvården klarar av, och vilka vi tar oss an, konstaterar Somersalo.
Det innebär att de som kommer till psykvården ofta redan är i mycket dåligt skick.