Badpaviljongen är redo för ett nytt år
Ett och annat snickeriarbete återstår och gårdsplanen utanför består av vattengropar och grushögar. Men den gamla badpaviljongen på Sandudd är redo för nytt liv. De tidigare omklädningsrummen är nu arbetsrum.
En segsliten process lider mot sitt slut, och badpaviljongen vid Sandudds badstrand i Tölö i Helsingfors är redo att ta emot det nya året.
– I själva verket fick hyresgästerna i arbetsrummen sina nycklar den 15 december, men de flesta flyttar in efter julstöket och nyårsfestligheterna, säger eldsjälen bakom renoveringen av byggnaden, juristen Hannu Haukanhovi.
Badpaviljongen som ritades av arkitekten Gunnar Taucher och uppfördes på 1930-talet stod tom i många år och såg ut att ha drabbats av svårt förfall. Graffiti, flagande målarfärg, trasiga fönster och ett allmänt risigt intryck ledde till att ägaren Helsingfors stad i stället för att renovera valde att bygga en ny paviljong på sandstranden, och så ville man riva den gamla. Den gamla i trä upptar, i motsats till den nya i betong, inte plats på sanden utan står på en sluttning mellan resliga tallar.
Det var i princip bara stadsmuseet som framhärdade i att paviljongen inte var en rivningskåk och att den i stället borde bevaras, och i något skede reagerade sedan boendeföreningen i Tölö.
Efter en lång och invecklad härva kring allt från överlåtelse och användning till ekonomi i konceptet och interna meningsskiljaktigheter i föreningen, är badpaviljongen nu reparerad.
Kostnaderna stiger till 900 000 euro och för att finansiera banklånet har den nya ägaren Töölön kylätalo inte möjlighet att bara hålla öppet hus för Tölöborna. Ursprungligen skulle man renovera paviljongen till en gemensam samlingsgård för folk i Tölö i synnerhet och helsingforsare i allmänhet.
– Vi avkortar lånet med hjälp av hyresintäkter från de tolv arbetsrummen som byggdes och festsalen som man kan hyra för fester, bröllop och minnesstunder. I anslutning till salen finns kök, säger Haukanhovi.
Fastighetsaktiebolaget Töölön kylätalo fick köpa fastigheten för en nominell peng på en euro, och som villkor ställde staden att badpaviljongen skulle renoveras och att verksamheterna i huset inte skulle konkurrera med den nya paviljongen.
I praktiken betyder det att kaféet i den nya paviljongen har monopol på stranden eftersom man inte får öppna kafé i den gamla.