Kampen om Wilenius varv kan få lyckligt slut
Då Max Nordlund flyttade från Borgå till Österbotten för att jobba med lyxyachter, antog många att han fått nog av kampen mot väderkvarnar. Nu är han tillbaka och redo att utveckla Wilenius anrika varv.
BORGÅ ”Wilenius båtvarv ligger på en central och synlig plats. Varvets verksamhet och byggnader ska bilda en högklassig och intressant del av nationalstadsparken i Borgå. Utöver varvsverksamheten strävar man efter att främja verksamhet som framhäver Borgås havsnära karaktär, det vill säga evenemang, utställningar, kommersiell verksamhet i anslutning till båtliv och försäljning och marknadsföring av skärgårdsprodukter.”
Bland annat dessa rader kan läsas i förslaget till ny detaljplan för västra åstranden i Borgå och det är musik i Max Nordlunds öron. Den som vill tycka till om förslaget ska för övrigt göra det senast i dag, torsdag. En enkät finns på stadens webbplats.
Max Nordlund och pappa Ivar Nordlund, som äger varvsbyggnaderna, har väntat på planen en evighet och kan inte riktigt tro att man nu är här. De vågar ändå fortfarande inte lita på att varvet verkligen har en framtid vid ån. Besvikelserna har varit så många.
- I förslaget till ny detaljplan för västra åstranden i Borgå finns Wilenius båtvarv med.
- Man kan säga att kampen för och kring det legendariska varvet pågått sedan 1950-talet.
- Dagen efter att grundaren Ludwig Wilenius dog, meddelade staden sonen Kaj att arrendet upphör.
- Verksamheten har sedan dess präglats av osäkerhet och en stor del av ortsborna har med jämna mellanrum satt ned foten för att varvet ska få leva kvar.
- Då Ivar Nordlund köpte varvet på 1980-talet var hans bestämda avsikt att rädda en bit kulturhistoria. Och så han har kämpat. Nu är det sonen Max som driver verksamheten.
– Vi sover lugnt först då planen fastställts.
Det ser ljusare ut än på länge. I den nyhyrda båthallen i stadsdelen Ölstens står rariteterna på rad.
6mR Merenneito från 1927, Utökryssaren Kardemumma och Riva Rudy Super 1975, en av de tidigaste modellerna Riva tillverkat i glasfiber, är båtar som möter den som stiger in i båthallen. Hallen har så gott som fyllts med båtar efter att Max Nordlund öppnade i oktober. Det är här verksamheten pågår under vintern.
Det kunde ha blivit helt annorlunda. Då Nordlund började jobba som projektchef vid Baltic Yachts, visste han inte ens själv om han någonsin skulle återvända till Wilenius varv. Han överlät verksamheten åt en annan företagare och lade sin egen firma i bordslådan.
Han anställdes av Baltic Yachts för att leda ett team som renoverar superyachter.
Absurt
– Den första vi tog hand om var på 105 fot, den andra var en italiensk yacht av mahogny på 85 fot. Egentligen är det ju helt absurt med så här lyxiga båtar som specialtillverkats för en enda människas semesterbehov. Yachterna har mera automatik än ett egnahem och besättning dygnet runt.
Nordlund säger att han hade stor nytta av sin akademiska bakgrund (diplom ingenjör), jobbet handlade till stor del om att sitta vid datorn. Men han flyttade inte till Österbotten från skolbänken, utan båtbyggarbakgrunden avgjorde då han raggades upp. Han har framför allt erfarenhet av så många olika sorters båtar, vilket arbetsgivaren uppskattade.
Det nya jobbet var intressant och givande på många sätt, men för en barnfamilj är det inte så lätt att anpassa sig till en ny miljö långt borta från släkt, vänner och nätverk.
– Det är som att flytta utomlands.
Nya ben
Familjen hade tänkt stanna tre år i Österbotten. Den företagare som tagit sig an Wilenius båtvarv insåg efter ett par år att det kanske inte riktigt var hans grej trots allt och Nordlunds beslutade flytta tillbaka till hemstaden. Max hade också insett att klassiska båtar intresserar mest. Han kavlade upp ärmarna, dammade av sin firma och funderade på hur verksamheten kan utvecklas i Borgå. De flesta båtar som nu står i Ölstens väster om centrum, kommer från huvudstadsregionen.
– Jag har också en verkstad i Ebbo i Borgå, så man kan säga att Wilenius båtvarv i dag står på tre ben.
Förvalta kulturskatter
Max Nordlund säger att arbetet på annan ort ändrat honom som människa. I dag planerar han exempelvis mycket mera än förr. Han är tillbaka i Borgå för att ge sitt yttersta åt det gamla, kulturhistoriska varvet.
Han vet att man måste vara en viss människotyp för att syssla med det han gör.
– Exempelvis stressen kan vara ohygglig vid säsong. Båtbyggare och båtägare är också ett intressant och utmanande släkte, skrattar han.
Verksamheten har så många gränssnitt både fysiskt och psykiskt.
Han påpekar att de som i dag vill satsa på klassiska båtar och träbåtar inser att det är genuint men dyrt.
– Båtägarna vet också att de förvaltar en kulturskatt bara under en viss tid.
Varvet vid ån har länge verkat ungefär ett år i sänder. Dagens avtal med staden går ut i sommar.
– Vi har aldrig vågat satsa fullt, suckar Ivar Nordlund som ändå framhåller att man gjort väldigt mycket. Varvet är i gott skick.
Far och son hoppas att den nya planen ger båtvarvet och andra företagare vid ån en möjlighet att verkligen investera och planera för framtiden. Det gagnar Borgå och hela regionen.