Visst talar vi finska!

De ger respons på en insändare (HBL 7.11) där läraren i finska, Eva Sundgren, säger att allt fler ungdomar i huvudstadsregionen kan finska allt sämre och en del kan det inte alls. Vissa talar hellre engelska på stan för att man får bättre betjäning då.

Eva Sundgren uppger att hennes iakttagelser grundar sig på egna och kollegers erfarenheter.

Enligt Eva Sundgren kom B-finskan till vuxenlinjen i Tölö gymnasium för tre år sedan, eftersom det fanns ett behov som tidigare inte funnits.

– Antalet studerande vid linjen ökar ständigt. En stor del av dem borde få undervisning i nybörjarfinska, eftersom de inte har de kunskaper som krävs för att kunna studera finska som medellång lärokurs. De kan inte befrias från ämnet finska, eftersom de har ett betyg i ämnet från grundskolan, förklarar Sundgren.

Dessutom har de tvåspråkiga studerandenas kunskaper försämrats så att ytterst få studerande har berömliga kunskaper i finska.

En grupp studerande från gymnasiet Lärkan håller inte alls med.

– Jag tycker inte att folks kunskaper i finska har försämrats, säger Evert Riikonen som går i trean.

– Man kommer ju inte in i samhället fullvärdigt om man inte talar flytande finska. Kunskaper i finska behövs för att få arbete och kunna ha hobbyer.

Doris Virtanen som går i tvåan tror att de flesta talar finska med nöje.

– Jag har inte märkt att folk hellre skulle prata engelska.

Marc Lempinen-Cobana som går i tvåan använder alltid svenska först.

– Om det inte går att prata svenska så byter jag till finska. Alla byter till finska när de vill ha betjäning.

Emilia Winqvist som tidigare gick i Mattliden i Esbo och nu går i tvåan i Lärkan säger att man i Mattliden pratade mycket finska på rasterna och det gör man också i Lärkan. Ute på stan talar man alltid finska.

Det kan hända att studerande inte kan sådan finska som är grammatikaliskt rätt eftersom många blandar finska, svenska och engelska ord. Kanske det är därför någon lärare tycker att elevernas finskkunskaper blivit sämre, funderar gruppen från Lärkan.

Att det skulle finnas ställen i huvudstadsregionen där man bara pratar svenska tror de inte heller på. Tvärtom är det ju så att om båda föräldrarna är svenskspråkiga brukar den ena tala finska hemma så att barnen får båda språken redan i hemmet. Men undantag kan finnas.

– Det finns förstås några enstaka studerande som säger att de inte kan finska. Speciellt i Helsingfors centrum kan det finnas ungdomar som umgås bara på svenska, säger Riikonen.