Åsikt: Skolidrottstävlingar hjälper inte
Varannan skolelev rör på sig för lite och det talas om mer idrott i skolan. HBL:s praoelever Josephine Hellbom och Noomi Währn vet vad som inte fungerar i dag – och vad som kunde vara lösningen.
Varje år ordnas det turneringar och tävlingar mellan skolor runtom i Svenskfinland. Just nu är det aktuellt med fotbollsturneringar, till exempel i torsdags spelades andra omgången av högstadieflickornas turnering i Kyrkslätt.
Skolidrottstävlingarna är ett samarbete mellan Finlands Svenska Idrott FSI och Svenska Finlands Skolidrottsförbund SFSI. Syftet med tävlingarna är att engagera eleverna och få dem att röra på sig mera.
Vi frågade högstadieskolorna i huvudstadsregionen om hur de förhåller sig till skolidrottstävlingarna. Stafettkarnevalen är i en helt egen kategori. I alla de skolor vi frågade satsas det stort på Stafettkarnevalen och det är också helt klart det populäraste idrottsevenemanget.
I Mattliden finns ett stort intresse för att delta i tävlingarna. Särskilt lagsporter är populära, alltså fotboll, basket och innebandy. Friidrottstävlingar är inte lika populära och i alla grenar har man inte fått deltagare.
I Norsen deltar pojkarna i fotboll, basket och innebandy, medan flickorna deltar i segling och handboll.
I Lagstads skola deltar man i de flesta skolidrottsevenemang och deltagandet sker utifrån lärarnas och elevernas gemensamma initiativ.
I Storängen finns det ett stort intresse bland både lärare och elever att vara med. Fotbollen är den mest populära sporten.
Intresset för att delta i turneringarna kommer både från gymnastiklärarna och från eleverna. Deltagandet i de olika turneringarna styrs alltså i hög grad av elevernas intressen, om det finns många elever som spelar handboll så är skolan med i handbollsturneringen.
Att engagera eleverna att röra på sig mera fungerar därför inte i verkligheten – största delen av dem som är med i skollaget är elever som redan spelar i ett lag på fritiden. Eftersom turneringen är en tävling så är det upp till skolan att välja vem som kommer med och naturligtvis väljs de bästa idrottarna. De som inte håller på med någon sport på fritiden har alltså mindre chans att vara med och delta.
Att delta i tävlingarna är dessutom inte gratis. Det kostar 25 euro per lag för skolorna att vara med i en turnering, men om man måste hyra en buss så är summan plötsligt tio gånger så stor.
För dem som inte tävlar återstår skolgymnastiken, som inte är så mångsidig. Samma grenar körs om och om igen: bollsporter, friidrott och simning. Om man väljer gymnastik som tillval har man enligt skolan chans att få prova på fler grenar.
I skolan sägs det ändå att om en elev redan idrottar flera gånger i veckan ska hen inte välja gymnastik som tillval eftersom det kan leda till att man överanstränger sig. Ändå är det många av eleverna som har gymnastik som tillval som idrottar flera timmar på fritiden.
Vad borde skolorna göra i stället, om man faktiskt vill aktivera alla elever?
Förra veckan deltog niondeklassarna i Esboskolorna Mattliden, Storängen och Lagstad i en sportdag ordnad av Arcadas studerande på Solvalla. Evenemanget kallades Sweet Sweat och där hade eleverna en chans att pröva på annorlunda idrottsgrenar, som paddling och spinning.
För många elever var dessa grenar nya och okända och därför gillade många att testa dem. Det var ett fint initiativ av Arcada att ordna en annorlunda friluftsdag.