Video: Här söker forskningshundarna nytt hem

Vi står i en rymlig och grönskande inhägnad i Vik. Det går bra att snusa på fotografens ben, men kameralinsen springer beaglarna helst undan. När jag sätter mig ned placerar Viktor försiktigt framtassarna på min arm för att få lite kel.

– Vi började anpassa hundarna till ett normalt liv i mitten av maj. Vi jobbar med att vänja dem vid allt som är nytt. Det gäller att hålla strikt koll på vad som kan kännas skrämmande just den dagen: kanske en keps, ett par solglasögon eller en hand som närmar sig. Det är en ny värld här ute och vi lär dem att leva i den utan stress och rädslor, säger den kvinnliga dressören.

Hon vill inte framträda med sitt riktiga namn eftersom hundarna hon tränar blivit utsatta för djurförsök. Det är en känslig fråga. Sammanlagt sexton beaglar har upprepade gånger sövts ned av forskare vid Helsingfors universitet. Sedan har man tagit blodprov och mätt blodtryck på hundarna.

– Inga kirurgiska ingrepp har gjorts på beaglarna och de får inga fysiska men. De är lika friska som vilken hund som helst. Nu får hundarna sin välförtjänta pensionering, säger docent Marja Raekallio, en av förgrundsfigurerna i forskningsprojektet.

I våras fick de åtta första beaglarna gå i pension från forskningsprojektet. De lever nu hemma hos sina nya hussar och mattar. Enligt Raekallio har de klarat sig bra. Och nu har turen kommit till Viktor, Vili, Väiski och de andra forskningsbeaglarna Valde, Vellu, Viivi, Venla och Visa. En hund fick åka till sin nya ägare i fredags och ytterligare fyra har ett nytt hem på prov. Men situationen kan förändras. Fortfarande behöver flera beaglar ett eget hem i en lugn miljö.

MUMS. Viktor i gul sele smaskar i sig hundgodis ur dressörens hand. I fredags fick alla beaglar i Vik gå i pension. Foto: Leif Weckström

Nytt hjälpmedel för veterinären

I tio års tid har man vid universitetet jobbat med att ta fram ett nytt anestesimedel som gör det tryggare att söva ned hundar, lindra deras smärta och göra dem lugnare. Det är i den här undersökningen som beaglarna använts.

Varför gör man alls tester på djur?

– Det är för att man vill testa läkemedlet i en kontrollerad och trygg miljö på en homogen grupp. Hade man testat det här medlet direkt på hundpatienter hos veterinären hade en del av hundarna kanske haft hjärtfel eller en njursjukdom och då hade det påverkat forskningsresultaten. Det är också en fråga om patientsäkerhet, säger veterinären Anna Meller.

Hon har varit den som sett till hundarnas välbefinnande under forskningsprojektet.

Varför behövdes undersökningen?

– Veterinärerna har inte vågat använda det vanligaste bedövningsmedlet som finns på marknaden på sjuka hundar, säger Raekallio.

Det beror på att medlet har en bieffekt som gör att blodcirkulationen minskar. Det gör medlet riskfyllt att använda just på de sjuka hundarna. Men nu är undersökningen klar och det nya anestesimedlet går att använda på alla hundar. Docent Raekallio hoppas att det kommer ut på marknaden inom några år. Motsvarande undersökning görs just nu på katter på ett nordamerikanskt universitet.

– Det är vemodigt att ta farväl av hundarna men samtidigt fint att de nu får nya hem, säger veterinären Meller om åren hon jobbat med beaglarna.