Här ska de skadade citydjuren åka
Citydjuren i Helsingfors har fått ett eget räddningsfordon."Pulu 1" tar sig an allt från små gnagare till cityrävar och svanar. I bildspelet kan du se några av de djur som räddats av djurräddningsenheten.
På Facebook är hans titel kort och gott 'djurräddare'. Efter tjugo år vid räddningsverkets djurräddningsenhet är Vesa Nurminen en bekant figur för stadens djurvänner och för dess allt högre population av citydjur.
Nurminen är också den stolta eldsjälen bakom det nya räddningsfordonet "Pulu I" (Duvan 1) som i dag kunde visas upp för pressen. Bilen har varit i användning i nästan två veckor och har på den korta tiden hunnit undsätta ungefär trettio djur. Den är byggd enkom för djurräddningsenhetens behov och utrustad med specialtillverkade verktyg för att rädda allt från hästar till smågnagare och svanar.
– Skåpbilen har till exempel en filmkamera i bakluckan så att föraren ska kunna se vad som händer medan han kör. Runt bilen finns också många starka lampor som kan tändas för att underlätta arbetet under mörka höstkvällar, säger Nurminen.
Unik enhet
Liksom bilen är själva djurräddnings- enheten i Helsingfors unik, något liknande finns inte någon annanstans i Finland. Enheten har ett nära samarbete med bland annat Högholmens klinik för vilda djur, hittedjurshusen och smådjurskliniken i Vik och efterfrågan på tjänsterna är stor. Under en brådskande sommarmånad tar enheten emot cirka femhundra samtal per vecka och i juli hade den över 140 utryckningar.
– Telefonpersonalen gör en riskbedömning och i många fall räcker det med att ge instruktioner. Ofast handlar det om fåglar som flugit in i byggnader och inte hittar ut, säger Nurminen.
Över åttio procent av räddningsuppdragen gäller fåglar och det är inte heller ovanligt att man räddar katter som klättrat upp i träd. Men Nurminen har också stött på exotiska djur.
– En gång ringde en kvinna som hittat en lång, färggrann orm i tamburen. Den framkom senare att den hade rymt från sitt terrarium i grannens lägenhet två våningar upp.
Hur hade den kommit in i lägenheten?
– Sannolikt via toalettstolen eller rören. Många tror att det där är en urban legend, men jag har nog räddat några råttor ur wc-stolen också. Det lönar sig att se efter innan man sätter sig, säger Nurminen och skrattar.
Ibland kräver uppdragen fysisk styrka och en hel del tankeverksamhet, som när en hel bisonhjord på Högholmen skulle flyttas från en bur till en annan. Varje djur måste sövas ner och transporteras och den största oxen vägde över sexhundra kilogram. Och så finns hästarna förstås. Nurminen visar upp några långa ihåliga rör som räddat benen på många hästar. Uppfinningen kommer från Amerika men har kopierats av djurenheten i Helsingfors. Nurminen förklarar:
– När en häst faller i ett dike fastnar den ofta i leran och kan inte ta sig upp. Det beror på att det bildas ett undertryck i leran under hovarna. Hästen kan skadas om man med kraft försöker dra upp den ur leran, men med hjälp av de här rören kan vi i stället pumpa in luft under hovarna så att undertrycket försvinner och hästen klarar av att kliva upp.
Djuren urbaniseras
Helsingfors fauna har förändrats drastiskt under se senaste åren. Staden har blivit en skyddsplats för många vilda djurarter som kaniner, uvar och rävar, men den är också stundvis en grym miljö.
– Den finländska förkärleken för stora glasbyggnader orsakar problem för fåglarna och det faktum att staden är både upplyst och uppvärmd året runt ställer den biologiska klockan på ända. Duvorna kan till exempel häcka mitt i vintern, säger Nurminen.
Han ser det också som ett stort problem att människornas kunskap om närmiljön försämrats rejält. Folk kan inte namnge ens de vanligaste arterna och känner inte till de vilda djurens beteende.
– Det leder bland annat till att många stadsbor oroar sig för övergivna ungar som i själva verket inte alls är ensamma. Mamman är oftast i närheten, men för att rovdjuren inte ska hitta ungarna håller hon sig på avstånd och matar dem i racerfart. Det går lika snabbt och smidigt som när man byter däck på en formula 1-bil!