Erik fick en svårslagbar 95-årspresent
Erik Wahlberg fyllde 95 år i juli. På torsdagen fick han sin gåva på flygfältet i Hyvinge.
Unge Erik Wahlberg ville bli pilot men det gick inte för att han är färgblind. Många av kompisarna som fick flyga gjorde det i kriget och återvände aldrig. Erik släppte inte flygintresset, eller kanske tvärtom, utan mekade och byggde flygplan. När pengarna tröt skrev han brev till den amerikanske affärsmannen Rockefeller.
– Han svarade nog inte själv utan det var någon i staben, men det var ett vänligt brev där Rockefeller tackade för intresset och meddelade att flygplansmotorer tyvärr inte är hans gebit, minns Eriks son Janke.
Det är han som tillsammans med syskonen Gun Ahlfors och Hobby Wahlberg-Pitkänen gett segelflygningen i 95-årsgåva till Erik.
Så här står Erik nu i augusti 2015 på flygfältet i Hyvinge. Med lite hjälp viker han sig in i en ASK 21. Det är ett segelflygplan med plats för två personer. Erik sitter närmast nosen, förstås.
– Det här är fantastiskt, säger Erik Wahlberg och berättar en gång till hur gärna han hade velat flyga i ungdomen.
Piloten Vesa Forsstén sätter sig bakom Erik. Han hör med flygledningen om allt är klart för start. Det är det. Nu går det strax undan. En kraftig vinsch slungar planet upp i luften med en hastighet på 110 kilometer i timmen och allt sker så fort att HBL:s utsända knappt hinner föreviga festen. Fort som på ett hangar- fartyg med jetflyg, alltså. Men det här är i en skog i Hyvinge.
Underbart!
ASK 21:an glider snabbt upp i höjd med och runt cumulusmolnen i riktning mot solen. Flygningen skulle egentligen ha genomförts dagen innan men då satte vädret stopp för planerna. Nu är luftströmmarna närmast perfekta. Efteråt får vi höra att Erik Wahlberg flugit i en hastighet som nere på markytan motsvarar 90 kilometer i timmen. Det är perfekt. Man hinner se sig om, kanske känna sig fri, eller som en fågel. Det vet endast Erik.
Landningen ser ut att vara lika perfekt som starten. Mjuk och ljudlös. Självklart ska det tas bilder och göras intervjuer för både rikstidningen och för det egna albumet så Erik Wahlberg får sitta kvar i planet en god stund.
– Inte vill jag vara någon kändis, säger han men ställer snällt upp.
– Det här var underbart. Fint. Om jag vill göra om det en annan dag? Ja förstås, men vi får väl se.
Syskonen intygar att Erik är i gott skick. Han hör lite dåligt och kör inte längre bil trots att körkortet är i kraft.
– Hålls du på benen? undrar Gun Ahlfors när Erik tagit sig ut ur segelflygplanet.
– Tillräckligt länge, är det skämtsamma svaret.
Sedan dricks det kaffe. Välförtjänt!