I moské och tempel
I Borgå samsas medlemmar av flera olika trossamfund. Att få utöva sin tro är viktigt, men kan ibland vara svårt.
BORGÅ Från andra sidan den bastanta dörren hörs en röst recitera Koranen på arabiska. En stund senare, då fredagsbönen är över, får Östnyland besöka det lilla utrymmet som är moskén Alrahma, granne med biblioteket i Vårberga. Vi lämnar skorna i tamburen innan vi stiger in i det heligaste, ett litet rum klätt med gröna bönemattor. På väggen finns en skrivtavla och i ett hörn en bokhylla med islams heliga skrifter på olika språk.
Moskén har funnits här sedan år 2007 och utrymmet ägs av Porvoon islamkulttuurikeskus. Enligt Nejdet Karadag, som just deltagit i bönen, finns det ett stort behov av moskén. Den skulle gärna få vara lite större.
– Det finns omkring 500 muslimer i Borgå. Många kommer utan sina barn eftersom vi inte har något utrymme för socialt umgänge här.
En liten del av moskén kan avgränsas för kvinnor genom att ett skynke dras för. Imamen Haj Jamil, moskéns religiösa ledare, finns på plats varje dag. På fredagar ordnas veckans viktigaste bönestund som är obligatorisk för alla friska muslimska män. Då samlas mellan 25 och 30 män med olika bakgrund för att be tillsammans och lyssna på imamens lärdomar. Muslimer ska be fem gånger per dag, men om arbete eller skola förhindrar bön vid den rätta tidpunkten kan man be också senare.
Inga terrorister
Karadag berättar att han ofta stöter på fördomar, men att moskén fått vara i fred.
– På mitt jobb inom kundbetjäning har jag träffat människor som säger att de trodde alla muslimer var terrorister innan de lärde känna mig, säger Karadag.
Ömsesidig respekt och samarbete mellan representanter för olika trossamfund är viktigt enligt Karadag och Jamil. De är båda övertygade om att moskén bidrar till att unga muslimer lär sig bli bra människor och passa in i samhället.
– Imamen visar gott exempel och talar om att det är fel att till exempel stjäla och döda. Sådana här platser lär ut goda fasoner och hindrar unga från att hamna på fel spår, säger Karadag.
Muslimerna har en egen rad med gravplatser på begravningsplatsen i Näse. Tre personer har redan begravts där. Helst ska den avlidne jordsättas samma dag som frånfället skett, men det kan vara svårt.
– Den avlidne ska tvättas från topp till tå och viras in i en vit duk. Vi har talat med sjukhuset och fått lov att göra det med de muslimer som dör där, säger Jamil.
Hur man gravsätter de döda beror lite på ursprungslandet familjen kommer från. Karadag, som flyttat till Finland från Turkiet, berättar att det i Helsingfors finns turkiska stiftelser som samlar in pengar av sina medlemmar för att kunna ordna begravningar i Turkiet för dem som dött i Finland.
Offeraltare
I centrum av Borgå finns thaimatsrestaurangen Sabaai. Kriengkrai Kong Mai kommer just ut ur köket efter att ha kört bort restaurangens matstånd från torget. Hans familj har flyttat hit från Thailand och är buddhister. Han ber hemma och besöker det buddhistiska templet i Nurmijärvi ibland.
– Då det ännu fanns i Sibbo var jag där oftare.
Buddhisttemplet flyttade från Box till Nuckars i Nurmijärvi år 2011.
– Utrymmet räckte inte till, vi behövde mer plats, säger Viras Derm från templet Wattbuddharam.
Enligt Derm har templet ungefär 1 000 medlemmar av vilka en stor del bor i huvudstadsregionen.
– Templet besöks ofta av buddhister från Östnyland, några gånger per vecka.
Buddhismen ser lite olika ut i olika länder och templet riktar sig främst till buddhister från Thailand och de närmsta grannländerna.
Templet uppehålls av Suomi Thai Buddhist Seura och är två prästers hem. Den stora buddhastatyn som syntes långa vägar i Box tog församlingen med sig till Nurmijärvi.
Enligt Mai bjuder man ofta hem en munk för att be då man firar någons födelsedag eller någon annan viktig dag. Då någon dör brukar kroppen kremeras, och familjen kan ta hem askan.
Mai berättar att thailändska buddhister brukar ha ett litet altare också hemma, och visar det lilla offeraltaret som finns högt uppe på väggen i restaurangen Sabaai. På det guldfärgade altaret finns en buddhastaty samt en liten kopp med vatten som byts ut varje dag, och fräscha blommor.
Burmesiska buddhister
Htun Thant Zin Htun från Burma besöker templet i Nurmijärvi nu och då. Helst skulle Htun, som är ordförande för Buddha Dhamma Ramsi, föreningen för burmesiska buddhister, se att burmeserna skulle få ett eget tempel.
– Vi hade ett tempel i Kuopio där en munk bodde, men vi hade inte råd att behålla byggnaden. Nu samlar vi ihop pengar av föreningens medlemmar för att kunna köpa en ny bostad.
Htun förklarar att buddhismen förgrenar sig åt två håll.
– Burmeserna följer grenen Theravada som värdesätter Buddhas lärdomar och vördar munkarna, medan man i Thailand följer grenen Mahayana, inom vilken man förutom att följa Buddha och munkarna också tror på andar.
Enligt Htun finns det kring 300 burmesiska buddhister i Finland, varav 20 personer bor i Borgå. De flesta burmeser är bosatta i Kuopio efter att ha kommit dit som flyktingar.
Htun förklarar att ett tempel måste ha en munk som ledare, en lekman duger inte. Och templen behövs.
– Man kan inte meditera hemma. Att besöka templet är också viktigt för att barnen ska lära sig den religiösa kulturen.
Att inte ha tillgång till ett tempel på nära håll försvårar till en del utövningen av religionen, och Htun skulle gärna besöka tempel oftare. Han följer de buddhistiska levnadsreglerna om att inte stjäla, ljuga, döda, bedra eller begå äktenskapsbrott men annars syns religionen inte så mycket i vardagen.
Den burmesiska munken som bor i Kuopio, professor Panna Sami, stannar i Burma över sommaren men kommer till Finland i september igen. Då hålls en stor fest där buddhisterna bjuder honom på mat och överräcker nya kläder, en röd dräkt som sveps kring kroppen.