"Man kan lita på Sannfinländarna"

I snart 50 år har sannfinländaren Rolf Sormo varit aktivt med i politiken, men han har aldrig haft en synlig roll i sitt parti. Han hör till de aktiva som grovjobbat i kulisserna. Meritförteckningen är mångskiftande med uppdrag som Veikko Vennamos sekreterare i riksdagen på 70-talet, journalistiskt jobb inom partiernas tidningar, stadsfullmäktiges gruppsekreterare för Landsbygdspartiet i Helsingfors och en av grundarna av Sannfinländarna 1995.

– Jag har alltid gillat att vara en bakgrundsfigur. Det har fungerat bäst för mig så, säger Sormo när HBL träffar honom över en kopp kaffe.

Sormos intåg i politiken skedde 1969 då han fick nästmest röster i Helsingfors universitets kårval. Han studerade matematik, kemi och teoretisk fysik vid universitetet, men slutförde aldrig studierna. Politiken drog det längre strået och Landsbygdspartiet blev hans val.

– Jag studerade alla partiers program noggrant och vad de gjorde i riksdagen. Jag var aktiv i styrelsen i Viborgs nation men på nationen fanns ingen från Landsbygdspartiet i kårvalet, så jag ställde upp. Representanter från andra partier fick annonsera utom jag. Kuratorn Erkki Hatakka ansåg att jag var utrikespolitiskt opålitlig. Men jag ställde upp och fick nästmest röster efter Jaani Viherluoto, som senare blev känd som redaktör på Yle.

Hur stort inflytande hade Veikko Vennamo på ditt val av parti?

– Inget. Jag kände inte honom då jag kom in i partiet. Jag träffade faktiskt Veikko, frun Sirkka och sonen Pekka på partikansliet, där jag tidigare hade anmält mig, och sade att jag vill vara med. Jag förde många diskussioner med Veikko Vennamo om partiets linje, men det var en del av jobbet.
Rolf Sormo hade ganska fria händer att forma partiets politik, men han hade inte alltid samma åsikter som till exempel Vennamo. På 70-talet komponerade han och skrev texterna till Landsbygdspartiets sånger.

– Vi såg på hur Agit Prop gjorde och så gjorde vi vårt eget stuk, säger Sormo med ett skratt.

I kärnkraftsfrågan har Sormo alltid haft en negativ ståndpunkt.

– Vennamo sade att jag nog lär mig, men nu trettio år senare måste jag säga att inte lärt mig – åtminstone inte vilka kärnkraftens fördelar är. Jag har varit med om att starta Stoppa kärnkraften rf i början av 80-talet. Jag förstår att kärnkraften är bättre än stenkol, men jag litar inte alls på rysk kärnkraft. Visst kan jag tänka mig kärnkraft, men endast under en övergångsperiod. Finland borde kunna producera energi självständigt.

Sormo har sett sin hemstad förändras. Han var medlem i stadsplaneringsnämnden i åtta år. Han tycker att idén med att bygga på höjden är bra och han är en stark förespråkare av spårbunden kollektivtrafik. Han bor själv på Drumsö intill den kommande metron. Miljöfrågor har alltid stått Sormo nära.

– Helsingfors har blivit en bättre stad att leva i. Luften är renare. En viktig fråga för Helsingfors har varit fjärrvärmen. Dessutom har man dragit ner på biltrafiken i centrum av staden, säger Sormo.

Tillbaka till den politiska historien. Landsbygdspartiets historia var brokig och turbulent. Efter många inre stridigheter gick partiet i konkurs 1995.

– Det kändes tungt, men vi var ungefär trehundra medlemmar som var starkt av den åsikten att vi ska fortsätta verksamheten. Inom ett par månader samlade vi femtusen namn och på den vägen är det. Det var faktiskt Urpo Leppänen som hittade på namnet. Vi har varit ganska målmedvetna i vårt arbete och det har burit frukt.

Nu är ni ett regeringsparti. Hur kommer det att påverka ert väljarstöd?

– Inte negativt i alla fall. Jag tror att vi kan bli större. Vi får mycket skäll av partier som haft regeringsansvar, men det ger oss bara mer kraft. Vi är ett parti som man kan lita på. Juha Sipilä valde oss för att vi är ett stabilt parti. En regering med tre partier är betydligt mer handlingskraftig än den förra med sex. Vi måste lyfta Finland ur krisen och det gör man bäst med tre partier.

Rolf Sormo berättar att det var han som i mars 1979 godkände Timo Soini som medlem av Landsbygdspartiet.

– Skäll inte på Timo om ni är missnöjda. Skäll på mig. Jag tog in honom i politiken.

– 1972 hade jag grundat Landsbygdspartiets ungdomsorganisation och i samband med det besökte jag skolan i Ivisnäs för att berätta om partiet på samhällsläratimmen. Läraren berättade att det i klassen fanns en fanatisk Vennamoit. Jag skrev inte upp namnet på eleven, men det kan inte ha varit någon annan än Timo Soini. Han ställde mig många kvistiga frågor, som jag inte kunde svara på. Det känns ganska fint så här 43 år senare, säger Sormo.