Drumsös gamla hjärta ska få nytt liv
Den Tallbergska släkten var en gång i tiden den som satte Drumsö på fötter. Nu vill Tallbergarna köpa tillbaka Drumsö gård och öppna huset för öborna.
– Jag hoppas att gården kan bli lite av vad den en gång varit: ett centrum där Drumsöborna kan mötas, säger Michael Nyman, barnbarnsbarnbarn till anfadern.
"Vilket gammal helsingforsare eller dito Drumsöbo skulle ha kunnat drömma, att det icke så synnerligen stilfulla, men i alla händelser imponerande karaktärshuset en gång skulle komma att upptas av restaurations- och kaférörelse? Medan vi förläga oss med utmärkt kaffe och dito bakelser uppe i andra våningen, efter en gedigen frukost i första våningen, blicka vi sakta utåt havet."
Så skrev tidningen Lördagen 1920 om den nyöppnade kaféverksamheten på Drumsö gård.
Detsamma kan kanske inom en snar framtid åter skrivas – även om havsutsikten inte finns kvar.
Om det vill sig väl kommer gården att öppnas för allmänheten i form av ett kafé redan inom ett par år. Åtminstone om Börsklubbens direktör Michael Nyman får som han vill. Han är barnbarnsbarnbarn till affärsmannen och kommerserådet Julius Tallberg som köpte Drumsö gård och största delen av ön 1911.
På den tiden hade ön bara ett tiotal invånare mot dagens drygt 22 000.
I dag är gården undangömd bakom vildvuxna tallar och flervåningshus. Få vet ens om vilken kulturhistorisk pärla som ligger mellan Karlavägen och Kommerserådsvägen i hjärtat av Drumsö, strax invid det gamla köpcentret och den kommande metrostationen.
Passage över gården
Om något år när metrostationen blir klar kommer tusentals passagerare dagligen att stiga in och ut genom den östra ingången som mynnar ut mittemot Röda villan på herrgårdens bakgård.
Det finns också planer på en passage som ska löpa tvärs över gården så att folk lätt ska kunna gå till och från metron.
– Det är fantastiskt att tusentals människor dagligen kommer att kunna passera gården. Här under syrenbuskarna kan öborna dricka kaffe och njuta av festligheter och jippon under till exempel Drumsödagarna, säger Nyman.
Ända sedan han för fyra år sedan fick höra att Helsingfors stad sagt upp det sista hyreskontraktet har han jobbat aktivt med idén att omvandla gården till något som skulle tjäna Drumsöborna.
– Vi diskuterade frågan i Drumsöstiftelsens förvaltningsråd där jag är medlem. Den största oron var att gården inte får försvinna och att Drumsösällskapet som hyr Röda villan på samma gård skulle bli utan lokal. Jag kontaktade några stiftelser och tillsatte en arbetsgrupp som jobbat med projektet. Arkitekten Simo Freese har utarbetat en färdig plan för gården, säger Nyman.
Staden meddelade nyligen att gården är till salu, och fastighetsbolaget Julius Tallberg Ab är en av dem som vill köpa gården.
Nymans släkting Martin Tallberg är vd för fastighetsbolaget som grundades av deras förfader. Planen är att flytta företagets huvudkontor till övre våningen medan nedre våningen blir kafé.
Från gård till sjukhem
Inne i den omkring 650 kvadratmeter stora huvudbyggnaden i empirestil kan man bara föreställa sig den forna glansen. En vacker gammal kakelugn med vita kakel och blåa ornament finns kvar, men mahognymöblerna och övriga klenoder som syns på gamla fotografier är utspridda bland släkten.
Takhöjden har sänkts, de numera sunkiga rummen, som är delade med fanerväggar, och handikapptoaletterna påminner om att det under den senaste tiden varit ett sjukhem för dementa, och dessförinnan bland annat plastikkirurgisk mottagning.
Men innan det Tallbergska dödsboet 1947 såldes till Stiftelsen för allergiforskning gick det livat till på gården.
I ett brev delar Doris Borgström, som är Michael Nymans gammelmoster, med sig minnen från sin barndom. Sin farfar Julius Tallberg beskriver Doris så här: "Han var stor och tjock och hade rödskiftande mustascher. Han var alltid glad och på gott humör och vi barn fick, som det hette, ofta dansa runt farfars mage.".
När Julius dog beslöt hans son Gunnar att tillsammans med sin engelskbördiga hustru Clara lämna Helsingfors för Drumsö och flyttade permanent till gården som tidigare fungerat som släktens sommarhem.
Tre körsbärsträd planterades, ett för var flicka – Gunvor (Baby), Doris (Doija) och Margaret (Magi). (Senare föddes ännu en fjärde dotter, Gladys.) Där står träden ännu kvar på backen och blommar praktfullt dessa sista veckor i maj.
Fester och engagemang
Det ordnades många festligheter på gården och de sex hembiträdena hade fullt sjå med att stryka spetsar och ordna med herrskapets hattar, kostymer och hushåll. Man skulle nämligen klä upp sig i frack, smoking eller jackett beroende på tidpunkten på dygnet.
Föreningsverksamheten var livlig och maskerader och andra festligheter var vanliga på gården och i Drumsö föreningshus, och Drumsöborna var ofta med.
– Min hustru skötte om Gunvor och Doris hemma hos oss den sista tiden. Via den nära kontakten har jag fått höra rätt mycket från tiden de bodde på gården, berättar Michael Nyman.
– Ibland rymde systrarna över isen för att komma till stan och chauffören fick komma efter dem med häst och droska när de missat sista spårvagnen eller färjan så att de skulle hinna hem till middag. Det var stränga tidtabeller att passa, berättar Nyman.
Om sommarkvällarna cyklade systrarna ner till Drumsö Casino, en idyllisk vit envåningsbyggnad med enorma fönster och verandor. "Hur avundades man ej dem som fick vara där inne och ha det roligt", skriver Doris i ett brev.
Den Tallbergska släkten fungerade som primus motor för hela Drumsö.
– Julius var involverad i de flesta av stadens angelägenheter och lade upp otroliga planer för Helsingfors och Drumsö tillsammans med Eliel Saarinen. Han lade också grunden till spårvagnsidén i Helsingfors, säger Nyman.
Fem anbud
I början var Drumsö först sommarhem för många. På uppdrag av Julius Tallberg lade sonen Gunnar tillsammans med stadsplanearkitekten Birger Brunila upp den första byggplanen för Drumsö och ön började byggas ut från och med 1930-talet.
Man kan säga att Tallbergarna lade grunden för dagens Drumsö. När den första bron mellan Helsingfors och Drumsö invigdes 1935 var det Clara Tallberg som med gyllene sax fick klippa av bandet.
I Röda villan, öns äldsta byggnad där Drumsösällskapet i dag är inhyst, bodde Nymans mormor Gunvor när hon gifte sig med Håkan Blechingberg.
De använde den som hem i början för att få lite mer privatliv. Julius Tallberg Ab har tecknat ett preliminärt kontrakt med Drumsösällskapet, som ger ut tidningen Lauttasaari-lehti, om att redaktionen får fortsätta hyra villan om den tillfaller bolaget.
Enligt Helsingfors lokalcentral som ordnar anbudsförfarandet har sammanlagt fem gett anbud på gården. Fastighetsnämnden kommer sannolikt att besluta om köparen inom de närmaste veckorna.
Vill skåla 2017
Staden ställer hårda krav på köparens verksamhet, och utöver själva köpet uppskattar Nyman att renoveringskostnaderna som hans arbetsgrupp gjort upp går på 3,5–4 miljoner euro enbart för huvudbyggnaden.
Staden äger fortsättningsvis också marken, men byggnaderna är skyddade och går således inte att riva eller ändra om.
– Drumsö gård har varit ett hem med mycket verksamhet för Drumsöborna och den Tallbergska släkten var den som satte Drumsö på fötter en gång i tiden. Jag hoppas att gården kan bli lite av vad den en gång varit: ett centrum där Drumsöborna kan mötas. Och vad vore inte finare än att på sätt och vis få Julius tillbaka, säger Nyman.
Om staden går med på att sälja gården till Julius Tallberg Ab kan planerna framskrida i rätt snabb takt, uppskattar Nyman.
– Kanske renoveringen skulle kunna vara klar i slutet av 2016. Den stora drömmen är att fira nästa släktfest med hela tjocka släkten där 526 personer ingår med en skål på här på gårdsbacken 2017.