Här strandade planerna
– Många politiker anser att naturen är ett bra underlag för byggnader. Så långt sträcker sig naturens värde, säger naturskyddaren Anders Albrecht. Han vill på ett åskådligt sätt visa varför förslaget till generalplan för Östersundom inte får bli verklighet.
– Här ser man den så kallade Vandakilen som Vanda gav till Helsingfors för att motivera inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Men samtidigt gav Vanda bort sin enda havsstrand. Så mycket till strand var det ju inte, men till exempel Svarta backens lundområde och Borgarstrandsviken är verkligt fina grönområden.
Anders Albrecht, intendent på Zoologiska museet i Helsingfors och ordförande för föreningen Sibbo Naturskyddare, pekar på kartan han lagt på bilens motorhuv. Liksom fallet med Vandakilen visar även bråket kring förslaget till generalplan för Östersundom, enligt honom, hur lite intresse kommunalpolitiker har för annat än byggmark.
I samma rikting går även Sibbos fullmäktigeordförande Christel Liljeströms (SFP) uttalande (HBL 22.4) om att kommunen inte vill ha området tillbaka även om Helsingfors planer slutligt skulle stöta på grund och staden inte skulle ha någon användning för det.
– Hennes uttalande är helt obegripligt. Men ur naturens synvinkel vet jag inte om det skulle vara bättre att området återlämnades till Sibbo. Kommunen hade ju planer på ett stort köpcentrum norr om Nya Borgåvägen. Det var först när Helsingfors visade intresse för området som miljöfrågorna plötsligt blev viktiga. Om området skulle lämnas tillbaka finns det en risk för att miljöomsorgen skulle svalna igen.
Ett ekosystem
Vi står vid Björnsövägen i närheten av korsningen med Nya Borgåvägen. Också här har naturen i sitt orörda tillstånd sin charm men Albrecht vill hitta en plats som tydliggör mer exakt vad det var som fick närings-, trafik-, och miljöcentralen i Nyland att skjuta generalplaneförslaget i sank. Han visar åter på kartan och föreslår att vi kör till kapellet i Östersundom och promenerar till Kapellviken därifrån.
Medan vi kör hinner han berätta om sitt intresse för naturen.
– Det började redan när jag var mycket liten men intresset för att samla insekter vaknade definitivt när jag var i fem-, sexårsåldern och fick några glaslådor och nålar av min faster.
Under somrarna kan man se honom jaga insekter i vassarna klädd i badskor och badbyxor.
– Gummistövlar duger inte här. Antingen är det så torrt att man klarar sig med vanliga kläder och joggingskor eller så måste man vada längre ut.
På frågan om här finns några sällsynta fågelarter svarar han att det inte alls är det som behovet av att skydda området handlar om.
– Visst finns här kornknarr, skäggdopping, knipor, gräsänder och sångare. Och till exempel skäggmesen som lever i stora vassar är en art som är svår att observera. Men det är inte fråga om enskilda arter utan det är ett helt ekosystem med växter, insekter och fåglar.
Han återkommer till många politikers ointresse för naturvärden och även till forskningsresultat.
– Forskare kan ha undersökt något i 10 till 15 år innan de presenterar en slutsats. Sedan konstaterar en politiker att slutsatsen är fel och det hela uppfattas som en åsiktsfråga där ord står mot ord. Och visst får vi naturskyddare rejäla utskällningar ibland när vi kommer med utlåtanden eller besvär. I Finland finns det en inställning att man endast behöver beakta naturen när det uttryckligen står så i lagen. Tyvärr har vi ingen jurist med oss så det är ganska få besvär som går igenom. De avvisas ofta kortfattat med motiveringen att "det är ju bara naturen".
Kan inte trycka undan naturen
Vi går ut på bron över Kapellviken och tittar oss omkring på Naturaområdet. Den kalla vårvinden rör om i den vidsträckta, vissnade vassen. Anders Albrecht får syn på en tofsvipa och följer fågelns flykt med sin kikare.
– Fågelvattnen i Östersundom är unika såtillvida att man måste ta sig ända till Pernåviken för att hitta något likande österut, Ruskis i Borgå är av en helt annan typ. Västerut finns Bredvikens fågelområde i Esbo.
Han sätter sig vid strandstenarna och betraktar den smala viken.
– Man kan säga att det var här Helsingfors planer strandade.
EU har ordet
Enligt förslaget till generalplan ska Östersundom kunna ta emot tiotusentals nya invånare (se faktaruta). Men NTM-centralen i Nyland har konstaterat att ett så storskaligt byggande skulle skada Naturaområdet. Albrecht har noga följt med Helsingfors vision för området och gillar inte det han sett.
– De vill bygga hus nära ständerna på betongterrasser och "snygga upp" strandområdet med stenkanter och asfalterade vandringsvägar. Själva vikarna skulle ju lämnas i fred men området är en helhet. Man kan inte trycka ner naturen i havet.
Regeringen kan ändå gå emot NTM-centralens ståndpunkt om två kriterier uppfylls: att det finns tvingande samhälleliga skäl att förverkliga planen och att det inte finns några alternativa byggplatser. Stadsplaneringsnämnden i Helsingfors föreslår för stadsstyrelsen att den ska be regeringen ta ställning i frågan.
Det här överraskar inte Albrecht som tror att Helsingfors tagit fram generalplaneförslaget mot bättre vetande.
– Säkert har de i hemlighet insett att det skulle bli stopp i NTM-centralen. Men med tanke på hur Helsingfors tilläts inkorporera området från Sibbo 2008 utan några riktiga argument, så kanske man hoppas att även generalplanen ska kunna godkännas.
Men fallet med generalplanen skiljer sig på ett avgörande sätt från inkorporeringen, anser Albrecht.
– Nu är det fråga om ett Naturaområde som det i sista hand är EU som bestämmer om. När man i EU tittar på kartan ur ett mellaneuropeiskt perspektiv kommer man till slutsatsen att det finns många alternativa byggplatser. Att gå emot EU i den här frågan skulle bli dyrt för Finland. Naturskyddsföreningarna för säkert ärendet till EU om det blir nödvändigt.
Naturen är till för alla
Albrecht säger att Helsingfors naturskyddsförening Helsy tagit fram en alternativ plan för hur man skulle kunna bygga i Östersundom.
– I den utgår man från Helsingfors tidigare bud om att Östersundom ska få 40 000 nya invånare. I skuggplanen har bebyggelsen flyttats norrut närmare motorvägen och antalet metrostationer är färre. 40 000 är fortfarande en väldigt hög siffra men i skuggförslaget till generalplan skulle naturaområdet inte ta skada.
Albrecht har en vision om hur de skyddade delarna av Östersundom skulle kunna utvecklas som rekreationsområde.
– Man kunde bygga fågeltorn, bryggor där människor kan meta och bekväma stigar. Med bekväma menar jag att man ska kunna ta sig fram längs dem med barnvagn. Till exempel i Noux i Esbo har man lyckats bra med att göra nationalparken tillgänglig.
Han vet att förslaget inte får något unisont bifall bland naturskyddare.
– Visst finns det sådana som vill göra naturen till ett museum. Men jag anser att människan och naturen hör ihop och att det är viktigt att få ut folk i naturen. Då börjar de inse att naturen är värd att skydda.