Arbetet med kroppen är Jorma Elos stora passion
Koreografen Jorma Elo älskar sitt jobb, att umgås med musiken och dansarna. På Nationaloperan gör han Shakespeares En midsommarnattsdröm och återvänder till balettens raka linjer.
Jorma Elo räknar en stund och kommer fram till att hans verk satts upp i arton städer det senaste året.
Den finske koreografen reser intensivt, men hans fasta punkter finns i Nederländerna och Boston, där han sedan 2005 arbetat som huskoreograf för Boston Ballet.
Nu är Elo emellertid tillbaka på Nationalbaletten i Helsingfors där han började sin karriär som 16-åring 1978.
– Det är alltid lite speciellt att vara tillbaka. Jag kommer härifrån, mina rötter finns här. Mina assistenter är personer som jag började dansa med i Nationalbalettens skola, så visst finns det något emotionellt i att arbeta här. Men i dag är också Nationalbaletten en internationell arbetsplats där olika kulturer samlas, så egentligen spelar det inte så stor roll var jag arbetar. Jag kommer till ett teaterhus, där finns balettsalen, musiken och kropparna. Det skulle kunna vara var som helst i världen.
Alla stilar finns i kroppen
Vi träffas på personalkaféet där ett intensivt sorl från körsångare som precis tagit paus från sina repetitioner nästan överröstar oss. En bit bort väntar Elos fru, Nancy Euverink, som assisterar sin make i hans arbete.
Elo talar en god och ledig svenska, så jobbade han också på svenska Cullbergbaletten under koreografen Mats Eks ledning i sex år på 1980-talet.
För Nationalbalettens räkning sätter han nu upp sin prisbelönta koreografi för Shakespeares En midsommarnattsdröm. Verket, som hade urpremiär i Wien 2010, var hans första helaftonsbalett.
– Jag har försökt följa Shakespeares struktur scen för scen. Jag har med alla roller utom två älvor.
– Koreografin följer den klassiska balettens rörelsespråk mer än mina tidigare verk gjort. Jag ville ha tydliga linjer som skulle hjälpa att göra berättelsen klarare. Det finns så många olika berättelser som sker samtidigt i pjäsen. Jag tänkte att om koreografin följde en rak linje skulle den inte stöka till en redan stökig berättelse.
Hurdant är ditt förhållande till klassisk balett och nutida dans?
– Som dansare har jag erfarenhet av alla stilar och som koreograf kommer alla rörelser från min egen kropp i ett slags kreativt flöde. Jag började dansa modern dans, Cunningham och Graham. När jag fick mitt första jobb på Nationalbaletten låg fokus på klassisk balett. Sedan fortsatte jag med det moderna uttrycket på Cullbergbaletten och holländska Nederlands Dans Theater. Alla de här olika rörelseriktningarna finns kvar i min kropp och mitt huvud, jag försöker inte hålla mig till en viss stil väldigt noggrant, utan låter rörelserna komma i stunden.
Utgångspunkten för Elos koreografier är oftast musiken, denna gång Felix Mendelssohns orkesterverk.
– I Mendelssohns musik finns dramatik som tydligt är berättande. Här finns också en mystik som tar en till annan värld, älvornas magiska värld. Violinkonserten, som man vanligtvis inte har med, har jag använt tidigare. Jag var du med musiken när jag började vilket alltid är bra när man tar sig an en ny utmaning. Har man något bekant som stöd är det lättare att ta risker.
Bäst att jobba jämt
Resandet har med åren blivit en livsstil för Jorma Elo.
– Jag har mer problem att pausa, och framför allt att komma tillbaka från en paus. Efter en paus kan jag känna press när jag kliver in i studion och sextio dansare står där och förväntar sig att jag ska hitta på något. Det är bättre att hålla i gång jämt. Jag älskar verkligen mitt jobb, jag älskar att jobba med dansarna, de ger mig energi direkt. Men ibland saknar jag förstås min fru. Efter tre veckor kan det vara tungt att bara ses via Skype.
Varför älskar du ditt jobb så mycket?
– Jag älskar att vara fysisk, att jobba med kroppen och musiken. Varje dag har jag min egen fysik och dansarnas fysik att arbeta med. Jag tycker det är fantastiskt att se på när dansarna rör sig och att få ut det bästa ur dem. Att vara koreograf är som att vara ett barn, man får leka med de olika elementen och göra nya grejer av ingenting.
Att arbeta fysiskt har Jorma Elo älskat sedan han var pojke och drömde om en karriär som hockeyspelare.
– Att jag ville bli hockeyspelare kommer alltid upp under intervjuer! Det är egentligen inte så konstigt eftersom nästan alla killar i Finland är hockeyintresserade och spelar hockey. Utomlands är det säkert mer uppseendeväckande med balettdansare som börjar med hockey. Men visst, genom hockeyn upptäckte jag min kärlek till att vara fysisk. Jag kunde spela hockey hela dagen och gillar fortfarande att se på hockey. För mig var hockey inte bara träning, det var emotionellt, ett sätt att vara i ett flowtillstånd tillsammans med andra spelare.
En midsommarnattsdröm har premiär på Nationaloperan på fredag.