Trångt i höst på svenska daghem

Inflyttningen till Helsingfors är stor och någon utflyttning sker just inte. Av befolkningsprognosen för Helsingfors stad framgår att det om åtta år kommer att finnas ungefär hundra fler svenskspråkiga barn i åldern 0–5 år i det södra stordistriktet. Därtill uppskattas 15–20 procent av de tvåspråkiga och helt finskspråkiga välja svensk dagvård framför finsk. Fler dagvårdsplatser behövs alltså, och Drumsö hör fortfarande till de områden där pressen är störst.

– Inflyttningen till Drumsö är stor och platserna är för få. Det är en stor stadsdel med många enspråkiga och tvåspråkiga. Det fanns planer på att öppna ett svenskspråkigt daghem i Hallonnäs, men projektet strandade av ekonomiska skäl, säger Nina Fabricius.

Planeringen av det nya stora daghemmet Albatrossen i Kvarnberget på Drumsö framskrider bra, enligt Fabricius. Men ett daghem som öppnar om några år hjälper inte dem som behöver plats i höst. Det nya daghemmet Pärlan på Busholmen kommer däremot enligt planen att stå klart redan 2016.

– Det är alltid lättare att öppna daghem i nya stadsdelar än i äldre som expanderar. Det är svårt att hitta lokaler att hyra även om det skulle finnas pengar. Folk vill inte inhysa dagisbarn eftersom daghemmet minskar fastighetens värde. Där det finns många barn i gamla stadsdelar, som till exempel Brändö, hittar vi inga lämpliga lokaler, säger Fabricius.

Har ni någon ny strategi på gång för att lätta på situationen?

– I och med en sammanslagen administration granskar vi daghem och skola som helhet. Enheterna för de svenska daghemmen blir ofta små då vi försöker se till att avstånden inte ska bli så långa. Små enheter är väldigt sårbara och inte så kostnadseffektiva. För mig är det viktigt att uppfylla lagen.

Gillar stora enheter

Det finns många föräldrar som inte gillar stora enheter. Men Fabricius är en förespråkare för dem.

– När vi bygger nya daghem är målet att ha 63 platser eller fler. Det är lättare att rekrytera personal och blir lättare med intaget i ett daghem med flera grupper, och i och med att öppethållningstiderna är så långa blir det bättre personalplanering. Det är intressant höra hur de flesta föräldrar anser att deras barn går på det bästa daghemmet. De älskar det lilla för att det är så gulligt eller det gamla de själva varit. För mig som chef är det inte möjligt att leda dagvården utifrån sådana emotionella argument.

Svenskspråkiga barn börjar enligt Fabricius tidigare på dagis än finskspråkiga barn.

– Våra barn är väldigt dagisbenägna. Har man en gång fått en dagisplats ger man inte upp den. Folk tror att man blir av med sin plats om man tar vårdledigt, men det stämmer inte, blir det avbrott har man rätt att återfå sin plats. När man erbjuds en dagisplats går det inte att skjuta upp starten.

Är dagvårdssituationen svårare nu än tidigare?

– Svårare för vem? På nittiotalet var det helt vanligt att Drumsöbarnen erbjöds plats i Berghäll och Gräsviken. Om det inte finns plats kan vi ju inte erbjuda en.

"Njugghetspolitik styr"

Har man redan ett barn på ett daghem beaktas syskonaspekten, men det finns de som undrar hur man någonsin ska få en plats på det daghem man önskar om man inte får in det första.

Kan man göra något om man vill ha en plats på ett visst ställe?

– Det är alltid bra att skicka in ansökan i god tid. Då vet vi anstormningen och har bättre möjligheter att vrida och vända på helheten och försöka få in mera personal. Dagvårdspusslet är mycket komplicerat, fast det finns de som tror att det är några tanter som sitter och leker lite.

Är du frustrerad över hur dagvården ser ut i Helsingfors?

– Den styrs av en njugghetspolitik, och situationen återspeglar det samhälle vi lever i. Vissa saker borde förändras. Dagvårdslagen i Finland är från 1973, medan man i Sverige gjort många förändringar sedan dess. Ett exempel är en beskuren subjektiv dagvårdsrätt, där alla har rätt till god, kvalitativ dagvård men man har begränsat antalet timmar barnen är på dagis. Hos oss kan barn i heldagsvård vara 50 timmar i veckan på daghem, det är betydligt mer än vad vuxna är på jobbet.

Fabricius önskar också att vi hade en annorlunda syn på barnen i Finland.

– Det som är viktigast för folk har svängt en aning från vad det var förut. I Finland är arbete viktigast, på andra plats kommer hälsa, på tredje familjen och först på fjärde plats barnen. Som professionell pedagog ser jag inte något viktigare än barnen.