Familjen nummer ett, på olika sätt
De grönas Jani Toivola och Kristdemokraternas Soili Haverinen vill jobba för familjerna, men lösningarna ser olika ut. Då det blir fråga om vem som ska få kalla sig mor, far eller äkta make hamnar de fort på kollisionskurs.
Då Soili Haverinen och Jani Toivola, båda kandidater i Nylands valkrets, möts för att diskutera familjepolitik är det bäst att börja med att definiera begreppen.
- Född: 1976.
- Bor: I Vanda.
- Familj: Make och två söner.
- Arbete & utbildning: Doktorand i teologi, inrikesministerns specialmedarbetare.
- I politiken: Kristdemokratisk fullmäktigesuppleant och medlem i utbildningsnämnden i Vanda, suppleant i partistyrelsen, vice ordförande i partiets nyländska krets och lokalföreningen i Vanda.
– Vad som är en familj definieras alltid av subjektet självt. Familjebegreppet har många former och det är något jag hoppas att vi kan omfatta och beakta då vi talar om familjerna och deras position i samhället, säger Toivola.
Haverinen säger att familjen, det är rötterna.
– Det har att göra med släktskap, folk som delar ett gemensamt hem. Familjen är samhällets grundenhet och det viktigaste trygghetsnätverket.
Såväl Haverinen som Toivola har valt att profilera sig i familjefrågorna, och det är dem de också lyfter upp inför valet. Haverinen vill gärna tala om familjernas ekonomiska situation och hur den kunde förbättras.
– Vi har 100 000 barn som lever under den relativa fattigdomsgränsen, och som inte får tillräckligt med stöd. Det här har inte uppmärksammats tillräckligt. Och varför har vi så många barn som är klienter inom barnskyddet? Jag hade önskat att ansvariga ministrar hade lyft upp de här familjernas situation. Jämför man med hur mycket fokus som satts på regnbågsfamiljerna är proportionerna helt skeva.
Att Kristdemokraterna på något sätt skulle ha medverkat till att regnbågsfamiljernas situation hållits på agendan vill Haverinen inte gå med på.
– Vi har inga lagstiftningsprojekt på gång i de frågorna. Vi har bara reagerat på sådant som andra drivit.
"Beslut kan ändras"
I november i fjol röstade den avgående riksdagen för en ändring av äktenskapslagen så att den blir könsneutral. Omröstningen föregicks av ett medborgarinitiativ som undertecknats av nästan 167 000 personer.
– Jag är mycket nöjd över att lagändringen nu bereds, och det har stor betydelse att den kommit till genom ett medborgarinitiativ. Det här är en mätare på hur långt vi kommit i fråga om jämlikhet och mänskliga rättigheter, säger Toivola.
Om Haverinen blir invald tänker hon ändå arbeta för att lagändringen aldrig blir av.
- Född: 1977
- Bor: I Helsingfors
- Familj: En dotter.
- Arbete & utbildning: Skådespelare, företagare, riksdagsledamot.
- I politiken: De Grönas riksdagsledamot sedan 2011. Andra vice ordförande i riksdagsgruppen..
– Till demokratin hör också att dåliga beslut kan tas tillbaka. Det är riksdagen som bestämmer.
Om KD inte lyckades stoppa den könsneutrala äktenskapslagen i slutändan lyckades partiet däremot fälla moderskapslagen, som hade gjort det lättare att erkänna moderskap i registrerade parförhållanden. Enligt Haverinen försökte man lösa ett problem man själv skapat i och med att barn som föds som resultat av assisterad befruktning inte får reda på vem den biologiska pappan är.
Toivola däremot lovar jobba vidare för moderskapslagen om han blir invald.
– Själv utgår jag från att vi måste se hurdana familjer det finns i vårt samhälle, och sedan arbeta för att deras liv ska löpa så smidigt som möjligt. Jag förstår inte hur man kan se det som ansvarsfullt att hålla fast vid värderingar som hindrar familjers rättigheter. Har vi en lag som tillåter assisterad befruktning ska vi också se till att vi inte juridiskt lägger käppar i hjulet för de här familjerna.
Valfrihet
Vi tar ett steg bort från den mest minerade marken, även om frågor kring dagvård, familjeledigheter och jämställdhet hemma och i arbetslivet kan vara nog så eldfängda.
Hur ska vi ha det – har vi råd med subjektiv rätt till dagvård och barnbidrag för alla barn i framtiden?
– Den subjektiva dagvårdsrätten vill jag inte tumma på, den finns alldeles i kärnan av vår välfärd och god dagvård är ett viktigt sätt att förebygga problem och ojämlikhet senare i livet. Jag vill gärna också utgå från att barnbidraget är varje barns rätt, men det är en sak vi kanske kan bli tvungna att överväga, säger Toivola.
Haverinen tycker tvärt om – barnbidraget får vi inte tumma på, men dagvårdsrätten kan begränsas.
– Mitt förslag är att hemvårdsstöd för äldre barn som stannar hemma kunde beviljas parallellt med föräldrapenningen. Det skulle vara en morot till familjerna som minskar efterfrågan på dagvård, samtidigt som det vore mycket billigare för samhället. Dessutom behövs kreativa alternativ som inte behöver vara så tunga och dyra, dagklubbar till exempel.
En sak som Toivola och Haverinen kan enas om är att jämställdheten hemma och i arbetslivet är ett problem. Men där Toivola vill se kvoter talar Haverinen mer för valfrihet. Han vill se 6+6+6-modellen för föräldraledighet, medan hon föreslår en 5+5+5-modell, dock så att den familj som inte tar ut hela kvoten ändå kan beviljas hemvårdsstöd i stället.
– Alltid går det inte att välja fastän det finns valfrihet. Här behövs samhällets stöd och en förändring i arbetskulturen, genom kvoterna ökar nog den verkliga valfriheten i slutändan, säger Toivola.