Vanlig bakterie gav två veckor på intensiven
Mars för tre år sedan var solig och snörik, som gjord för långa skidturer i väntan på våren. Men en söndag då Magnus Silén var ute på sin elva kilometers länk tog den en kvart längre än vanligt. Silén skyllde på vallningen, men skulle snart bli motbevisad.
Dagen därpå insjuknade Silén med 40 graders feber, och då febern inte hade lättat tre dagar senare gick han till läkare. Han blev hemskickad med vanliga förkylningsråd, men då foten och vaden började svälla följande dag och fortsatte med det åkte han till läkare på lördag igen. Därifrån skickades han med skyhöga infektionsvärden i ilfart till Jorvs sjukhus i Esbo.
– Läkarna konstaterade att jag drabbats av en allvarlig blodförgiftning. Innan jag tuppade av hann jag höra att någon sade att patienten går in i en septisk chock, berättar Silén.
Tre dagar senare vaknade Silén på intensivvårdsavdelningen, kopplad till en härva av slangar. Kroppen han vaknade upp med var en annan än den gamla välbekanta. Över tio liter mer vätska gjorde den tung och en dialysapparat invid sängen skötte njurfunktionen. Från det högra benet hade man tagit bort huden från halva foten ända upp till ljumsken, en del av vävnaden under huden och en del av vadmuskeln.
Förstörde vävnaderna
Det visade sig att Silén hade drabbats av en streptokockbakterie. Det är ingenting ovanligt, men den här gången slog den till med osedvanlig kraft. Då bakterien vanligtvis orsakar halsfluss, gav den i Siléns fall upphov till en nekrotiserande fasciit – en allvarlig mjukdelsinfektion som dödar vävnaderna.
Varför, det kan man bara spekulera om.
– Det kan ha varit en följdsjukdom eftersom jag varit sjuk några veckor tidigare. Kanske kom bakterien in i systemet genom en muskelbristning. Det vet man inte. Jag har tänkt att ibland måste man vara lite fatalist. Saker händer och allt kan man inte förutse. Det lönar sig inte att oroa sig.
För Silén gick det i alla fall bra med tanke på omständigheterna. Han lever. Han arbetar, motionerar och bortsett från en lindrigt nedsatt njurfunktion fungerar allt som det ska. Men för att komma till den punkten har Silén gått igenom en mangel som inte liknar mycket annat.
Den förstörda huden skulle ersättas genom en stor hudtransplantation, för vilken läkarna hittade hud runt Siléns slanka midja och det andra benet. Vaden opererades och akillessenan togs bort. Och för att undvika infektioner installerades en stomipåse på magen, som måste opereras två gånger för att fungera.
Om de två veckorna på intensiven har Silén bara gott att säga.
– Det fanns hela tiden personal tillgänglig, och vårdarna var väldigt kunniga och bra. Också smärtlindringen fungerade jättebra.
"Vården producentcentrerad"
Sammanlagt tillbringade Magnus Silén åtta veckor på sjukhus.
– Då hade man tid att fundera en del, ibland också med konsulthatten på, säger Silén, som gjort sin karriär som konsult inom management och it.
Sedan några år tillbaka är han vd för konsultförmedlingen Ework Nordic som förmedlar experter inom teknik, it och ledarskap, men tidigare har han också arbetat med att leverera it-system för vårdbranschen.
– En känsla jag fick under min tid i vårdapparaten var att besluten fattas utifrån ett producentperspektiv och inte ett patientperspektiv. Den offentliga vården har bristfälliga it-system, de är inte användarvänliga och det får dem som jobbar med patienterna, och i förlängningen patienterna, lida av, menar Silén.
Intensiven däremot är patientcentrerad, där fungerar det för att inte allt nödvändigtvis går via systemen utan till exempel provresultat avläses direkt från en pappersremsa då de kommer. Silén har ett exempel:
Då han efter åtta veckor på sjukhus skulle skrivas ut var våren redan långt hunnen. Silén hoppades på att bli av med stomipåsen, men läkaren som fattade beslutet ville inte ta nya blodvärden utan förlitade sig på de veckogamla som hunnit ta sig in i datasystemet. De var inte tillräckligt bra, och följaktligen sköts operationen som skulle avlägsna stomipåsen upp till efter sommaren – i likhet med andra icke-brådskande operationer.
– Min lekmannauppfattning är att jag hade påsen hela sommaren helt i onödan. Jag uppfattar det som ett beslut som fattades helt utifrån producentens behov. Det betydde också att jag kom i gång betydligt senare med träning och rehabilitering.
Silén har också minnen från sjukhustiden av att man tagit alldeles färska blodprover – men läkaren som kommer på sin rond ser bara de en eller två dagar gamla provresultaten.
– Jag tror att det ofta handlar om att vi har väldigt svaga it-system.