Direktör tror på empati bland unga

HBL träffar ungdomsdirektör Tommi Laitio på Malms ungdomsgård en eftermiddag. Vi blir bjudna kaffe och mockarutor som de unga bakat i det gamla trähuset där ungdomsgården verkar. I ett rum spelar man biljard, i ett annat pågår en danskurs och i ett tredje sitter en grupp ungdomar och spelar NHL-spel. Tommi Laitio har jobbat som chef för ungdomscentralen sedan hösten 2012.

– Hittills har det varit två arbetsdryga och intressanta år. Jag är nöjd över att antalet besök på våra ungdomsgårdar ökar stadigt. För mig har tiden också varit lärorik. Jag har fått en insikt i vad det betyder att vara fattig i staden. 90 procent av ungdomarna i Helsingfors triv i staden, men klyftan till dem som inte trivs ökar hela tiden . Den bilden fick vi i fjol när personalen på 350 gjorde ett fältarbete och intervjuade ungdomar i Helsingfors, säger Laitio.

Ungdomsarbetets betydelse stärks nästa år då nya byggnader för verksamheten öppnas bland annat i Månsas och i Vik. En utmaning är att arbeta för fler ungdomar med samma resurser som tidigare.

– Vi vill nå ut till de ungdomar som är hemma, som kanske är ensamma och som saknar hobbyer. Hur kan vi vara en kontakt som ungdomarna litar på? Inflyttningen av folk från andra länder betyder att vi måste  jobba mer med familjer och förklara vad vi gör. Ungdomsgårdarna används ofta av olika minoritetsgrupper. Jag ser invandringen som en resurs och vi har som mål att bygga upp en empatisk generation där man ser världen ur en annan människas synvinkel.

I Helsingfors finns några ungdomsgårdar där upp till 95 procent av besökarna talar andra modersmål än finska och svenska.

– En viktig del är samarbetet med olika frivilligorganisationer som jobbar med invandring. Vi jobbar för att Helsingfors ska vara en stad trygg stad för ungdomar – oberoende av etnicitet, språk eller sexuell läggning. Empati är ledordet i arbetet.

Hur ser du på den svenska ungdomsverksamheten?

– Det måste finnas rum där man kan känna sig trygg på svenska. På ungdomscentralen vet vi att när finska och svenska talas i samma rum blir finska det dominerande språket. Men jag ser det inte som uteslutet med någon form av språkbad där ungdomar möts på finska och svenska.  Jag är ändå övertygad om behovet av svenska rum som  vi har på Sandels i Tölö och Drumsö och i Nordsjö.

I framtiden kan det bli aktuellt med en sammanslagning av huvudstadsregionens alla städer. Enligt Laitio håller stadsgränserna bland ungdomar på att suddas ut. Man besöker ungdomsgårdar i grannstaden där kompisar finns. Västmetron kommer också att förändra ungdomarnas beteende när det gäller användning av ungdomsgårdar.

– Ungdomsgårdarnas uppgift i dag är att fungera som startpunkter för närdemokrati. Till exempel här i Malm har ungdomarna tagit mycket del av hur framtiden ska se ut för Malms flygplats och i planeringen av områdets kollektivtrafik. Ungdomsgården ska vara en plats där man kan känna att man påverkar samhället. Men ungdomsgården ska också vara en plats där man kan testa på nya saker och lära känna andra människor.

I framtiden blir det aktuellt med ett utökat samarbete mellan olika instanser. Det nya kulturhuset i Månsas ska inte vara en renodlad klubblokal. Det ska också inhysa ett bibliotek, arbetarinstitut och en ungdomsgård där personalen ska jobba tillsammans. Och ett samarbete är på tapeten mellan ungdomscentralen och föreningen för levande musik – Elmu. Flytten till gasklockorna i Södervik har inte förorsakat några större glädjerop bland de aktiva i Elmu, som hellre vill utnyttja maskinverkstadshallen i Docksstranden. Enligt Laitio är ändå samarbetet mellan ungdomscentralen och Elmu bra.

– Media har kanske lite förstorat upp problematiken med Elmus flytt till Södervik. På Elmu är man osäker över hur man ekonomiskt ska klara av att förverkliga planerna i Södervik. Idén är att gasklockorna ska delas så att Elmu är ensamt ansvarigt för den ena och tillsammans med ungdomscentralen den andra. Jag ser Södervik som ett ypperligt ställe att skapa ett kulturcentrum som gynnar stadens alla invånare, säger Laitio.