Stöd höll psykospatienter friskare
Ett år efter att projektet Feeniks startat kunde åtta av dess tio schizofrenipatienter lämna institutionsvården bakom sig. I dag belönas personalen vid psykosavdelning P1 vid Pejas sjukhus för att det blev så.
För fyra år sedan bekymrade sig personalen på psykosavdelningen vid Pejas sjukhus i Vanda över att en del patienter ständigt återvände till avdelningsvård. Mönstret var detsamma – utskrivna patienter med schizofreni avslutade sin medicinering på egen hand när de börjat känna sig bättre och var snart tillbaka på avdelningen igen.
- Personerna i projektet Feeniks är mellan 20 och 45 år. Namnet uppstod inom gruppen när den verkat i ett halvår.
- Patienterna på avdelning P1 för psykossjukdomar (20 platser) kommer från Vanda och Kervo.
- Orterna har ett befolkningsunderlag på 250 000 personer och i dag vårdas dessutom 1 500 personer inom områdets psykiatriska öppenvård.
-
I öppenvården arbetar även en mobil arbetsgrupp som gör hembesök alla vardagar under kontorstid.
0,5–1,5 procent av finländarna beräknas lida av schizofreni, som oftast bryter ut medan man är ung eller ung vuxen.
Inom den psykiatriska specialiserade sjukvården i Finland har antalet vårddygn på institution minskat med 29 procent sedan 2006. Under samma period har besöken i den psykiatriska specialiserade öppenvården ökat med 31 procent.
Då föddes en idé med modell från München i Tyskland.
– Vi samlade ihop en testgrupp på tio personer. Alla hade haft minst 180 dagar avdelningsvård under ett år och det betyder ju att man i praktiken är här hela tiden, säger avdelningsskötare Lars Liljeström.
Avdelningen han arbetar vid är en del av psykos- och rättspsykiatriska linjen vid HUCS Psykiatri och patienterna på den lider huvudsakligen av psykossjukdomar. Merparten, cirka 85 procent, har schizofreni.
Talar och umgås
Liljeström med kolleger börja tala med patienterna om medicinering i form av injektioner, eftersom injektionerna är långverkande och en form av medicinering som patienten inte kan avbryta på egen hand.
– Nackdelen med tabletter är dessutom att du två eller tre gånger per dag blir påmind om att du har schizofreni. Med injektioner varannan eller var fjärde vecka lever du ett relativt normalt liv däremellan, säger Liljeström.
Vårdpersonalen har valt att vara helt ärlig om psykofarmaka och biverkningar.
– Vi säger som det är, att medicineringen inte botar sjukdomen, men tar bort symtomen, säger Liljeström, som dessutom har engagerat erfarenhetsexperter – personer som själva har schizofreni och klarar sig bra – för att tala om känslorna kring sjukdomen.
När frågan om medicineringen avhandlats gällde det att hitta meningsfull sysselsättning åt patienterna.
– Det har en enorm betydelse fastän det bara kan vara en och en halv timme per vecka. Vi arbetar mångprofessionellt så att hela personalen är engagerad, säger Liljeström och räknar upp diskussioner och aktiviteter som erbjuds: gruppen där man talar om vilka varningssignaler man ska ge akt på om man till exempel hör till dem som hör röster, hjälp med att lära sig betala räkningar per nätbank, film med efterföljande diskussion, speleftermiddagar ...
I början av projektet inreddes också ett rum utanför avdelningen med nya möbler och en espressomaskin. I övrigt har projektet en årsbudget på 900 euro för kaffe, bröd och ingredienser ifall gruppen till exempel vill laga mat tillsammans.
– Tidigare var de här patienterna väldigt ensamma. De satt hemma eller i ett boende och rökte och drack kaffe. Nu umgås de på fritiden också. Med projektet har patienterna börjat märka att någon tar dem på allvar och tror på dem.
Lätträknat resultat
Resultatet får Liljeström att skratta glatt. Två av de tio har börjat arbeta igen, åtta av tio behöver inte längre avdelningsvård.
– Det känns oerhört bra. Den bästa belöningen för arbetet är ju att patienterna fungerar bra. Kommunikationen mellan dem har blivit helt otroligt fin. Därför vill vi fortsätta med verksamheten. Vårt mål är ju att de här människorna ska flytta till öppenvården och binda sig till medicinering som håller dem symtomfria.
Resultatet kan räknas i ökad livskvalitet, men också i dagar eller pengar. Från gruppens sammanlagt 2 000 institutionsdagar på ett år har man kommit ner i 40 dagar. Vårdutgifterna har minskat med sammanlagt 300 000 euro per år för gruppen. Det har gjort att psykosklinikpersonal från andra sjukvårdsdistrikt kommit för att studera modellen i Vanda, där hela projektet skötts parallellt med all normal verksamhet.
Under projektet har personalen på P1 förstått vilket stödbehov schizofrenipatienters nätverk, främst familjer, har.
Därför har man ordnat både stödgrupper för närstående och informationskvällar.
– Vi har talat om stigma och hopp och om hur det känns när ett barn insjuknar i schizofreni. Tredje sektorn har varit med och berättat om vilka stödformer den har att erbjuda, säger Liljeström och tillägger att alla i personalen fortbildats, men att man i övrigt egentligen bara behövt lägga om några arbetspass för att få allt att fungera.
- Priset För människans bästa delas ut under Sjuksköterskedagarna, som börjar i dag. Priset ges till en person eller grupp som främjat vårdarbete och på ett konkret och klientnära sätt arbetat för hälsa och välfärd.
- I fjol gavs priset till organdonationskoordinator Eija Peltonen i Tammerfors. Året innan belönades sjukskötarna Ella Karhu och Elli Vornanen på hälsovårdscentralen i Sonkajävi för sin preventiva vård av folksjukdomar. I år delas priset ut för åttonde gången.
- Prissumman är 5 000 euro. Den betalas av stiftelsen Finlands mässa och Fioca, Sjukskötarförbundets förlags- och utbildningsorganisation.
Priset på 5 000 euro finns det redan planer för.
– Vi ska minsann inte festa upp pengarna. Vi har talat om behovet att lära oss mer om till exempel knarkmissbruk. Nu har jag äntligen råd att skicka personalen på olika utbildningar.